Snålblåst kring skoltsamiskan
Språk Det skoltsamiska språket hotar att försvinna. Det brister i den språkliga återväxten och allt färre barn i det skoltsamiska kärnområdet Sevettijärvi (Če´vetjäu´rr) talar skoltsamiska hemma. Det visar en rundringning som HBL har gjort.
– Vi har för tillfället inte ett endaste barn i vår skola som talar skoltsamiska som modersmål. För bara sju år sedan var utgångsläget ett annat, säger rektor Johanna Nieminen på Sevettijärvi skola i nordöstra Enare.
Skoltsamiskan har klassificerats som ett akut hotat språk i en språkatlas som har publicerats av FN-organet Unesco. Enligt sametingets bedömning återstår det omkring 350 personer som talar skoltsamiska i Finland. I Norge har skoltsamiskan redan dött ut och i Ryssland finns det endast omkring 20 personer som längre talar språket.
– De barn som talar skoltsamiska som modersmål kan i dag räknas på den ena handens fingrar. Situationen är kritisk, säger Sametingets ordförande Tiina Sanila-Aikio.
Språkbodagis
Skoltsamiskan har i likhet med enaresamiskan fått ekonomisk uppbackning av staten för så kallade språkbodagis som syftar till att gjuta nytt liv i utrotningshotade språk. De pedagogiska förebilderna har hämtats från Nya Zeeland där motsvarande satsningar har gjorts för att revitalisera maori-språket.
– Revitaliseringen av skoltsamiskan har tyvärr hamnat på efterkälken. Det största problemet är att det saknas behöriga skoltsamiska lära- re och barnpedagoger, säger lingvisten Annika Pasanen som är bosatt i Enare.
Pasanen är en av landets ledande experter på språkbopedagogik. Hennes doktorsavhandling analyserar revitaliseringen av enaresamiska i Finland.
– Trots den statliga uppbackningen av de språkbon som ordnas på enaresamiska och skoltsamiska så måste barnens föräldrar varje år lägga in en ny ansökan för att verksamheten ska kunna fortsätta. Det här tär på kontinuiteten och grundtryggheten, säger Pasanen.
Tvångsassimilering
Skoltsamerna evakuerades från Petsamo till Enare kommun i samband med vinter- och fortsättningskriget. Största delen av dem placerades i Sevettijärvi. Skoltsamerna tvingades gå i internatskolor där de förvägrades rätten att tala sitt eget modersmål. Detta ledde till en tvångsassimilering och en situation där allt färre skoltsamer numera bemästrar sina förfäders språk.
– Vi talar om ett språktrauma och ett folk som har berövats sina rötter, sina boplatser och sitt språk. Att satsa på revitalisering under rådande omständigheter är inte lätt, säger Tiina Sanila-Aikio.
– Det är fortfarande inte självklart för alla kommunala tjänstemän att samerna har rätt till undervisning på sitt modersmål. Rasismen frodas ännu i det samiska hembygdsområdet, säger Pauliina Feodoroff, som leder den skoltsamiska kulturföreningen Saámi Nuétt.
Enligt Feodoroff råder det därtill en stor diskrepans mellan lag och verklighet.
– Vi har enligt lagen rätt att använda samiska i kontakten med lokala myndigheter i det samiska hembygdsområdet men i praktiken fungerar det inte i till exempel Enare. Den finska staten kan fortfarande inte bestämma sig om vi samer ska ha självbestämmanderätt eller inte, säger Feodoroff.
Tvångsassimileringen i skolorna har fortsatt långt in i modern tid. Yles reporter Sara Wesslin avslöjade i somras hur hon förvägrades rätten att studera på skoltsamiska under sin skolgång i Ivalo gymnasium 2007–2010.
– Attityderna förändras långsamt. Det är viktigt att vi återtar vårt språk och vår historia. Om vi förlorar vårt språk dör den skoltsamiska kulturen. Jag kommer därför att tala skoltsamiska med mina barn om jag välsignas med sådana, säger Wesslin.