Ett historiskt val

●●Förbundsdagsvalet 2017 är ett historiskt val.

Ett högerextremt parti med uttalade nazister i ledningen kommer igen att inta platser i den tyska riksdagen

Trots all Vergangenheitsbewältigung (det tyska ordet för att komma tillrätta med historien) är det tyska minnet kort.

Adolf Hitler kom till makten 1933 genom skickligt politiskt manipulerande. Med darrande ribba men dock demokratiskt vald. Främst på grund av de konservativa partiernas undfallenhet.

Historiskt sett är 84 år en kort tid. Oerhört kort.

Vergangenheitsbewältigung var emellertid ett västtyskt projekt.

Efter 1949 blev Förbundsrepubliken snabbt ”internationell”. Man ville ha kontakt med andra länder och folk. Man ville bli kvitt den historiska belastningen och känslan av en kollektiv skuld.

I det forna öst fanns helt andra närhistoriska underströmmar.

För många östtyskar blev perspektivet ”de stolta förlorarnas”. Egentligen fanns här två parallella historier; en del sökte den förlorade storheten i den omistliga tysknationella kulturen, andra förhärligade nationalsocialismen.

Se inte bara tyskarnas offer, utan äntligen också de tyska offren, sades det här.

Att den tysk-tyska konflikten efter Tysklands återförening blev så segsliten är ingenting att förundra sig över.

Utvecklingen blev skev och välståndet ojämnt fördelat. Attityderna och offertänkandet förstärker situationen ytterligare.

I valkampen har besvikelsen, missnöjet och misstron bubblat upp till ytan igen. Retoriken har skärpts och gränserna mellan käbbel, hatprat och handgemäng blir allt suddigare.

”Integrera hellre oss än de där svartskallarna!” ”Landsförrädare! Försvinn!” ”Merkel måste bort!” Det är svårt att uppskatta stödet för det högerextrema AfD i dag. Partiets väljare svarar undvikande i opinionsmätningar.

För fyra år sedan stannade understödet på 4,7 procent, det vill säga 0,3 procent under tröskeln till förbundsdagen.

I år talas det om till och med tvåsiffriga tal och om möjligheten att AfD blir tredje största parti. Det skulle betyda en vicetalmansplats och traditionellt ordförandeposten i det viktiga ekonomiutskottet.

Att justitieminister Heiko Maas konstaterat att AfD:s vallöften och sloganer bryter mot grundlagen har hittills inte haft någon effekt.

Men traditionen att den äldste invalde håller öppningstalet i den nya förbundsdagen har ändrats.

AfD:s vice ordförande och sannolika röstmagnet Alexander Gauland, 84 år, har redan ett åtal för hets mot folkgrupp på nacken.

När Angela Merkel säger att Tyskland mår gott och lovar arbeta för att det skall gå bra också i fortsättningen, möts hon i sitt forna hemland av visselpipor och ruttna tomater.

Rasistiska yttranden och våldsamma slagord hör till AfD;s högljudda valkampanj. Kanslerskandidaten Alice Weidel hotar Angela Merkel med rättegång för flyktingpolitiken och ledaren för AfD-unga i Berlin, Thorsten Weiss, skanderar att ett glödhett helvete väntar “kartellpartierna”, underförstått kristdemokraterna CDU och socialdemokraterna SPD. Gauland vill hedra de tyska soldaternas insatser under två senaste krig.

Det här stör inte anhängarna, tvärtom. Så här rättfärdigar ledarskapet deras egen undertryckta ilska.

Ursinnet får bekräftelse, ut på gatorna bara!

När Angela Merkel säger att Tyskland mår gott och lovar arbeta för att det skall gå bra också i fortsättningen, möts hon i sitt forna hemland av visselpipor och ruttna tomater. ”Ut med kanslerdiktatorn!” ”Tyskland åt tyskarna - stoppa islamiseringen!”

Men välståndets skuggsida finns inte bara i det forna ”öst”.

Också i väst ökar antalet arga och besvikna. Människor som har arbeten de inte kan leva på, hyror de inte kan betala.

Människor som upplever att de inte blir sedda, att politiken förs över deras huvuden.

Också en trängd medelklass vars löner inte har höjts på 20 år medan utgifterna flerdubblats är missnöjd och besviken.

Låter kanske bekant från en annan valkampanj i ett annat land för mindre än ett år sedan?

Alternative für Deutschland har bökat och sått i en bördig jordmån.

I dag, söndag, bärgas skörden.