Det gröna guldet förstör skogen
Mexiko Avokadon har blivit en självklar favorit i såväl Europa som USA. Men den stora efterfrågan har en baksida. I Mexiko har produktionen lett till avskogning i snabb takt, vilket påverkar såväl människor som natur.
Jeepen tar sig bullrande upp för den gropiga grusvägen. Runtom sträcker barrskogen ut sig, men när vi kommer upp på höjden ser man såväl kalhyggen som planteringar sträcka ut sig.
– Därifrån och bortåt är det privatägt, förklarar Jesús Mendoza och pekar mot gränsen där odlingarna börjar.
Han är själv avokadoodlare, men på samfällighetens mark har de bestämt att 2 300 av de 2 800 hektaren ska bevaras som skog.
– Vi vill konservera den eftersom den binder mycket vatten som vi använder längre ner i dalen, där vi har odlingarna.
Men de har fått inkräktare. Snart stannar bilen vid en banderoll med ordet ”avstängt” och tillsynsmyndighetens logo, uppspänd mellan två tallar. Men Mendoza känner att jorden kring avokadoplantorna är fuktig och vet att arbetarna har varit här i dag också.
Sedan frihandelsavtalet Nafta implementerades i mitten av 1990-talet har Mexiko blivit världens främsta producent av avokado. Tusentals nya jobb har skapats i delstaten Michoacán, som i övrigt framför allt är känd för medborgargarden och knarkkarteller.
Här är jorden rik på vulkanaska som tillsammans med klimatet har gjort det bergiga landskapet till en idealisk plats för avokado. Bara de senaste tio åren har exporten av ”det gröna guldet” fyrfaldigats och förra året exporterades över en miljon ton av frukten. Många vill ta del av framgångarna och antalet odlingar har ökat lavinartat.
Förändringen är tydlig när man åker mellan städerna Morelia och Uruapan. För tjugo år sedan var det kullriga landskapet täckt av barrskog. Numera domineras det av prickiga rutfält, uppblandade med skogliknande områden.
– På långt håll ser det ut som skog, men vi som vet kan se på bladens färg att det är avokadoodlingar, förklarar Jaime Navia, som leder miljöorganisationen GIRA.
Barrträden fungerar delvis som kamouflage, men framför allt skyddar de avokadoplantorna innan de har vuxit till sig. Så snart de blivit större ryker tallarna. Enligt en studie från GIRA förvandlas runt 5 000 hektar skog till avokadoodlingar var- je år, trots att inga tillstånd för att ändra markanvändningen utfärdas.
Ett avokadoträd behöver mellan sju och tretton gånger så mycket vatten som en tall och är mycket sämre på att binda vatten i marken. Konsekvensen blir att viktiga vattendrag och grundvattenkällor torkar. Samtidigt hotas den biologiska mångfalden när skog med tusentals arter byts mot monokultur, där all vegetation utöver avokadon hålls till ett minimum med hjälp av bekämpningsmedel, som riskerar att förorena vattnet.
– Jag håller fast vid att det gröna guldet är den svarta framtiden. Du behöver inte vara forskare eller politiker för att märka vad det är som händer. Du ser det varje dag, säger Navia.
Han stannar bilen och pekar mot några branta sluttningar.
– De här odlingarna har etablerats i allas åsyn de senaste tio åren. Det är häpnadsväckande. Vi har sett hur de har huggit ner träd och hur de ligger kvar på marken.
Han förklarar att lutningen innebär stora risker för erosion, men att den potentiella vinsten är så stor att ägarna inte bryr sig.
– De har blivit allt fräckare och bryr sig inte ens om att gömma sig längre. Varför? För att det är en så tydlig fråga om straffrihet.
Tillbaka hos Jesús Mendoza har vi tagit oss till ännu en illegal odling på samfällighetens mark. Det är ett halvår sedan den anmäldes och fyra månader sedan myndigheterna satte upp skyltar om att den var avstängd.
Trots det fortsätter arbetet. Ett bevattningssystem har byggts och nya plantor står redo att planteras. De har sett femton arbetare här, men vet inte vem ägaren är. Troligtvis har denne betalat någon som inte hade rätt att sälja marken.
– Det är olagligt, för det finns inga papper på det, säger Mendoza.
Under de fyra månader som odlingen officiellt sett varit avstängd bör ägarna ha lagt ut runt 20 000 euro bara på arbetskraften. Totalt kan de ha investerat över 100 000 euro, vilket blir viktigt om fallet tas hela vägen till domstol. I tidigare fall har samfälligheten tvingats köpa ut ägarna, som hävdat att de köpt marken i god tro.
Är det värt priset?
Ett par timmar på knaggliga vägar från samfälligheten ligger byn Zirahuén vid en sjö omringad av kullar. Catalina García har bott här i hela sitt liv och sett hur byn har förändrats.
– Vi ser det runt omkring oss. Ett Zirahuén med färre barrträd för varje dag och mindre vatten i sjön. Den torkar jättesnabbt.
Hon säger att det finns odlare i området som har fått cancer och att det allt oftare saknas vatten i kranen. Oron finns även på byns vårdcentral, där Esmeralda Vargas Ponce har märkt att det har blivit vanligare med diarré när människor tvingas använda alternativa vattenkällor och att nya hälsoproblem har dykt upp.
– Det kommer människor med allergiska utslag och till och med andningsproblem och problem med synen. De som jobbar på odlingarna utsätter sig för mycket risker, säger hon.
Men att tala om avokadons baksidor på en plats där den inneburit en ekonomisk boom är kontroversiellt, förklarar Catalina García.
– Om man ser till jobben och pengarna så är det jättebra, det nekar jag inte till. Det är jättebra, men hur länge och till vilket pris?
I Michoacán finns uppskattningsvis 220 000 hektar avokadoodlingar, varav över hälften enligt GIRA tidigare täcktes av skog. Talía Coría arbetar på den nationella myndigheten för miljöskydd, Profepa, i Michoacán och berättar att de har stängt av många odlingar.
– Det har hjälpt att bromsa utvecklingen. För när vi stänger av förebygger vi att produktionen av avokado på egendomen fortsätter.
Jaime Navia håller inte med. Han plockar fram satellitbilder som visar förändringen av landskapet och förklarar att han är vittne till hundratals hektar skog som gjorts om till odlingar de senaste 20 åren.
– Uppenbarligen gör de ingenting, annars hade de ju stängts av och avokadoträden hade varit borta för att återplantera skog, säger han.
För att avlägsna träden krävs dock ett domstolsbeslut och en rättsprocess kan dra ut på tiden med överklaganden och risk för att fallet fastnar i en utredningshög hos polisen. Coria vidhåller att deras arbete är effektivt, men säger att problemets storlek gör det omöjligt att bekämpa avskogningen enbart genom tillsynsoperationer.
– Vi måste hitta alternativ genom överenskommelser med avokadoindustrin, förklarar hon.
Nyligen infördes en avgift för odlare per hektar, för att kunna återplantera skog på andra platser. Men uträkningen baseras bara på mängden vatten de förbrukar och ser inte till övriga skador på miljön. Dessutom riskerar den att normalisera de illegala odlingarna och än så länge är det oklart vart pengarna verkligen går. Navia är inte imponerad.
– Om jag drar iväg med fyra kubikmeter trä åker jag i fängelse och här har de skövlat 800–2 000 kubikmeter per hektar beroende på typen av skog och ingenting händer, säger han.
Ilskan han känner är blandad med oro.
– Frågan jag ställer till alla är vad som händer om priset på avokado går ner. Då kommer vi att bli lämnade utan skog och utan pengar.