De brinner för keramiken
Intensivt, intimt och inspirerande. Keramikern Caroline Slotte har idealjobbet, hon undervisar starkt motiverade studenter. Och hon har möjlighet att fördjupa och forska i sin egen konst. Slotte är professor i keramisk konst vid Konsthögskolan i Oslo.
Keramikern Caroline Slotte från Helsingfors är professor i keramisk konst vid Konsthögskolan i Oslo, och hon har glädjen att handleda och arbeta med en skara högt motiverade studenter som brinner för sitt material, leran och glasyrerna. Hanna Björkdahl från Sverige är en av dem, och hon testar gärna föränderligheten i färgpigmentens egenskaper på sina vackra fat.
Känslan av fabrik vilar kvar och den magnifika röda tegelbyggnaden står med värdighet där den ligger intill Akerelva och i en av Oslos mest trendiga stadsdelar, Grünerlokka. Precis här störtar älven ned genom forsen och skapar ett fint ljudlandskap.
Byggnaden är renoverad och ombyggd men man har inte sanerat till döds eller förstört känslan av det genuina från tiden då Christiania Segelduksfabrik sydde segel för den stolta norska handelsflottan. När segelduksfabriken färdigställdes 1856 var byggnaden näst störst i staden, bara kungliga slottet var rymligare.
Det är här som Caroline Slotte arbetar vid Konsthögskolan i Oslo, KHiO, där hon både undervisar blivande keramikkonstnärer och utvecklar sin egen konst
Slotte, som är född i Helsingfors, tillträdde professuren i början av året och hon har haft möjlighet att jobba på halvtid och pendla mellan Oslo och Helsingfors under vintern och våren men från augusti då familjen, maken Johan Strang och barnen som är 12 och 13 år gamla flyttade till Oslo, gick också Caroline Slotte upp i varv och jobbar på heltid. Strang är lektor och forskare i politisk idéhistoria vid Helsingfors universitet, och är nu gästforskare vid universitetet i Oslo.
Professuren i keramisk konst i Oslo är sex år med möjlighet att fortsätta ytterligare sex år. Utöver undervisning ingår tid för eget arbete.
Familjärt och internationellt
Caroline Slotte lyser av entusiasm när hon visar ”sin”skola. En varmt välkomnande byggnad som bjuder på bästa tänkbara faciliteter som i sig är inspirerande och som dessutom kan stoltsera med utomordentliga möjligheter till att skapa konst på högsta nivå. Vid KHiO finns bland annat den största parken brännugnar i Europa, och brännugnar är ytterst väsentliga i arbetet med keramik.
– Faciliteterna är väldigt attraktiva och lockar till ett aktivt utbyte av högstående föreläsare som garanterar intresse bland både studenter och forskare, säger Slotte och öppnar dörren till det höga luftiga rummet med brännugnarna. Det är varken kvavt eller hett som det brukar i rum med brännugnar som håller temperaturer som stiger till 1 300 grader. Vid ett av arbetsborden hanterar Lissette Escobar från Peru lera för återbruk. Hon arbetar på sin master efter fyra år av studier i keramisk konst och siktar på att ta examen om ett år.
– Sedan bär det av till Ålesund. Jag har för avsikt att öppna egen ateljé, säger hon och tillägger att det var kärleken till en norrman som förde henne från Peru till Oslo.
Lissette Escobar är inte den enda studenten som sökt sig till Oslo från fjärran eller nära länder. Till den omedelbara och uppenbart familjära stämningen bidrar en internationell student- respektive lärarkår som brinner för sitt värv, att lära sig eller undervisa i allt som berör keramik. Högskolan har för övrigt också konstnärlig utbildning i bildkonst, teater, opera, dans och koreografi, och så avdelningen Kunst og Håndverk som inkluderar linjen för keramik.
– För tillfället har vi trettio studenter inom keramiken. I och med att antalet är relativt lågt blir undervisningen väldigt individuell. En väsentlig uppgift i mitt värv är att ge personlig handledning, säger Slotte och fortsätter:
– Studenterna är blivande konstnärer och de ska och bör söka eget uttryck, egen teknik, eget format och egna genrer.
Keramik är som material ett av de svåraste att behärska genom att görandet, framställningen och beskaffenheten på lera och glasyrer är komplex.
– Som lärare ska vi ge studenterna kunskap och erfarenhet i utvecklandet av egna projekt, att fokusera på konstnärliga processer och metoder som ger dem färdigheter att förverkliga sina visioner.
Vi vandrar vidare i byggnaden och möter Hanna Björkdahl från Sverige. Hon står bakom en glasdörr och är i färd med att blanda färgpigment för att skapa glasyrer med exakt de rätta nyanserna hon strävar efter. Björkdahl visar ett av sina vackra fat med skimrande förtrollande figurer på djup blåsvart botten.
– Jag skapar mönster genom att lägga lager på lager av glasyrer som reagerar på varandra. Studietiden
här har varit fantastisk med härliga studiekompisar, genomtänkt och utmärkt undervisning, jag har trivts stort men ska flytta till Göteborg och ta min masters vid Konsthögskolan där, säger hon och medger att också hon flyttar från Oslo för att följa sitt hjärtas röst, kärleken.
Både svårfångad och tillgänglig
Caroline Slotte skapar konst och keramik med ett avskalat uttryck, en slags minimalism som kan kännas både svårfångad och tillgänglig. Hon vill ställa frågor, väcka tankar genom sin konst.
– Jag vill locka betraktaren att stanna länge vid ett verk som ger sken av att vara enkelt. Hur identifierar vi material, vilka associationer ger det?
– För mig handlar det konstnärliga arbetet om ett undersökande. Jag startar någonstans med en vag idé, ett material, en tilltänkt teknik. Men sedan ska materialet i sig leda mig vidare, processen bli ledtrådar som jag antingen följer eller låter bli. Mitt verk är därför oklart tills jag är där.
Slotte är nyfiken, orädd i sin konst, orädd att ta sig an utmaningar och går gärna på djupet i sin forskning.
– Jag strävar efter en tankemässig utmaning eller komplexitet i det jag gör. Mina verk ska introducera frågeställningar, undran. Rent estetiskt jobbar jag ofta mot ett avskalat uttryck där kvaliteter är klarhet och precision.