Skogen och havet ger lugn
Forskning har bevisat att människan mår bra av att vistas i skogen, läste jag i en artikel som berättade om hur man i Sibbo har börjat gå ut med patienter i skogen i stället för att ge dem medicin. ”Skogsterapi” eller ”skogsbad” utvecklades i Japan på 1980-talet när man märkte att stressnivån steg hos befolkningen. Då inrättade man stora hälsoparker runtom i landet för att ge folk tillgång till avslappning och terapeutisk återhämtning genom närvaro och kontakt med en levande miljö.
Det här är på sätt och vis ingen nyhet, eller hur. Nog har man ju märkt det här alldeles på egen hand. Men det är förstås bra när vetenskapen lyfter fram naturliga saker som kan ersätta mediciner. Det handlar om sådant som den urbaniserade människan inte längre på ett naturligt sätt kommer i kontakt med.
Det är nu 13 år sedan jag skaffade mina två islandshästar och det välbefinnande som det ger mig att rida ut i skogen gör att det alla gånger är värt alla pengar som går åt till veterinärkostnader, skoning och mat. På hästryggen får jag ”sensorisk kontakt” både med en levande miljö och ett levande djur, så det blir dubbel effekt. Prova!
Om det är någon vetenskapligt lagd som läser det här kan jag ge ännu ett tips alldeles gratis. Man skulle också kunna studera hur människor börjar må om de vistas vid havet. I alla fall känner jag ett påtagligt lugn när jag kommer ner till stranden vid Lumparn. Att titta ut över vattenytan, lyssna till vågskvalpet, se fåglarna som ligger och guppar på vattnet, eller flyger över viken, är så rogivande att jag varje gång förvånas över att jag inte sitter där oftare.
Nyligen gjorde vi en liten utfärd till den lilla ön Finnö i södra Sottunga. Ombord på färjan dit kan man väl inte riktigt förnimma något större lugn, men i samma stund som vi steg i land från förbindelsebåten var trollspöet där. Lugnet infann sig genast när vi stegade upp för slänten till det gamla huset som stod där vackert målat utanpå och dito renoverat inuti. Det var kanske en kombination av hav och skog som gjorde sin verkan – och kanske en tredje faktor, nämligen gammal kulturmiljö i skärgården. Här skulle finnas mycket att studera, kära vetenskapskår.