”Högern får inget inflytande”
Merkels löfte grusas av experter: Nationalistpartier och radikalhöger bestående element
Angela Merkels CDU och de tyska socialdemokraterna har gjort ett sämre val än på sjuttio år. Räckan av omvälvande val är inte förbi i Europa, där allt fler gamla partier utmanas och partifält splittras och blandas om.
Det nationalistiska, främlingsfientliga Alternativ för Tyskland är taggade på opposition i parlamentet. Forskaren Antti Ronkainen vid Helsingfors universitet påpekar att det finns en stor skillnad i hur gamla partier och protestpartierna tolkar ”seger”. Populistpartier som AfD siktar inte in sig på att regera, utan på att splittra och arbeta in sin retorik i det övriga fältet där den sedan normaliseras, menar han.
– Fast en del tolkat valresultaten som defensiva segrar gentemot radikalhögern, så vinner protestpartier de facto genom att skuffa den politiska mitten mot sitt håll och avbryta maktpartiernas visioner, skriver han i en valanalys.
1. Merkels framtid i vågskålen
Det låter inte som ett bombnedslag ur finländskt perspektiv att det ledande partiet i Tyskland tar 33 procent av rösterna, men det är en stor förlust för förbundskansler Angela Merkels CDU och det bayerska systerpartiet CSU.
Samtidigt är det anmärkningsvärt att Merkel väljs för en fjärde period som förbundskansler.
Men nu har hon en påle i köttet, säger Elina Ravantti, tidigare korrespondent i Berlin och numera chef för Yles utrikesavdelning.
– Hon har hittills inte just blivit utmanad som ordförande, eftersom hon skickligt spelat ut de andra som i tiden sågs som kronprinsar. Därför har det heller inte uppstått en tävling, säger Ravantti som kommenterar valutgången vid Utrikespolitiska institutets valgenomgång.
Tävlingen kommer inte att börja direkt, men under den inkommande valperioden kommer tronföljare att sållas fram, och det kan försvaga Merkels roll. Bayerska CSU är en stark kraft som nu förlorat sin egen majoritet i delstaten, och CSU kommer att sätta press på Merkel.
2. Ytterhögern kom tillbaka
Det nationalistiska populistpartiet Alternativ för Tyskland (AfD) är inte bara den första främlingsfientliga gruppering som intagit parlamentet sedan andra världskriget. Det blev dessutom tredje störst i valet.
– Tidigare var partiets euroskepticism det som mest var i fokus. Nu har EU-frågan har varit i skymundan jämfört med migrationsfrågan. Invandringen har varit ämne nummer ett, säger Tuomas Iso-Markku, forskare vid Utrikespolitiska institutet och specialiserad på Tysklands politik.
Vändningen har kommit då partiprofiler bytts ut, från tidigare EUkritiker till mer främlingsfientliga.
I Tyskland sätter lagen hinder mot att använda tydlig nazistisk symbolik eller retorik, men AfD har istället använt sig av mycket bekanta slagord om ”det glömda folket” som ska prioriteras framför andra. Sitt starkaste fotfäste har AfD i forna Östtyskland, där missnöjet sjuder över de sociala klyftor och inkomstskillnader som aldrig försvann med Berlinmuren. Mest väljare har partiet dragit från de passiva väljarna: över en miljon människor lockade AfD från sofflocket.
Omvärldens blickar riktar sig ändå mot hur AfD ska formulera sig i Tysklands högsta beslutande organ. Konsensustraditionen byts ut mot öppen konfrontation, vilket AfD utlovat.
3. Populisterna rämnar – men hur mycket
Inom AfD förekommer det olika fraktioner, och snålblåsten av intern konflikt har redan krävt sitt.
Nu är frågan om fraktionen ska hålla ihop eller rämna, och i så fall, på grund av vad.
Ravantti ser partiet som delat i tre delar, där en är högerextrem, en annan mer marknadsliberalistisk, och en tredje försökt göra AfD till ett allmänparti.
I den sistnämnda falangen rämnade det redan på måndagen då partiledaren Frauke Petry dramatsikt vandrade ut från en presskonferens – hon tänker inte ta emot sin plats i parlamentet. Petry ville att AfD ska kunna bli ett allmänparti, medan andra utlovat strid och konfrontation.
– Det är något som skiljer Petry från den extrema grupperingen, men det är en retorisk skillnad. Den splittring som syns är närmast meningsskiljaktigheter mellan olika centrala personer, säger Tuomas Iso-Markku.
– De söker mest politiskt lyft, inte samarbete.
Partiet har redan tidigare splittrats i Europaparlamentet, där skiljelinjen gick mellan den gamla euroskeptiska gruppen och de mer invandringfientliga ledamöterna.
4. ”Jamaica” påverkar EU, och Finland
Nu ska Merkel få fram en ny regering, och även om hon säger att hon förhandlar även med socialdemokraterna kommer SPD sannolikt att hämta andan i opposition.
I stället bedömer tyskarna att nästa regering blir en ”Jamaica” – svart grön och gul, det vill säga färgerna för Merkels CDU kryddat med de gröna och liberalerna FDP som nu gjort återkomst i parlamentet.
Hur en svagare Merkel och en ny regeringsbas påverkar EU-frågor är en stor fråga, eftersom EU:s framtid är i stöpsleven efter brexit. Frankrike med Emmanuel Macron i spetsen har intagit rollen som främsta idéspruta.
– Kommer Tyskland att vara initiativrikt i EU, som tidigare, eller kommer landet bara att mjuka upp andras initiativ eller rentav blockera dem, frågar sig Tuomas Iso-Markku.
Att EU haft en liten roll i valdebatten kan vara en fördel, eftersom det ger utrymme för kompromisser, säger Iso-Markku.
Det som partierna har gemensamt är att de vill se ett starkt EU. Men betoningarna i säkerhetspolitiken väntas vara olika mellan CDU och de gröna.
Eurozonens framtid kan bli en stor skiljelinje.
– Det var en klar konflikt åren 2009–2013 då FDP satt i regeringen och krispaketen under eurokrisen behandlades. FDP ansåg att länder borde förklaras i konkurs, och regeringsleden delades så mycket att det
Kommer Tyskland att vara initiativrikt i EU, som tidigare, eller kommer landet bara att mjuka upp andras initiativ eller rentav blockera dem? Tuomas Iso-Markku forskare vid Utrikespolitiska institutet
krävdes oppositionens stöd. FDP har en klar konflikt med de grönas linje, säger Iso-Markku.
Han bedömer ändå att relationen till Frankrike och till ett starkt EU ses som viktigare än eventuella motsättningar, och att Tyskland inte vill gå in för att underminera Macron.
Elina Ravantti påpekar att det inte nödvändigtvis går lika lätt för länder som Finland att hänga i kjolfållen på en jämn tysk linje. Då måste Juha Sipiläs regering ha det klart för sig vad man vill och inte vill.
5. Stormen är inte över i Europa
Det var många som hann knäppa av valsändningarna och gå vidare redan efter valvakorna i Holland och Frankrike före sommaren. Det eu-