Flyktingarna brännhet fråga inför valet i Italien
Invandringsfrågan har varit lika brännhet som den italienska solen under sommarmånaderna. I den politiska kampen inför parlamentsvalet nästa år passar högeroppositionen ideligen på att utnyttja fördomarna mot utlänningar i sina försök att rucka den sittan
Luften står stilla av hetta i byn Borgoforte på den venetianska landsbygden. Det är söndag förmiddag och kyrkklockorna kallar till högmässa. I dag deltar ett sextiotal unga män från länder söder om Sahara i gudstjänsten. Till vardags är männen tillsammans med ca 2 500 andra asylsökanden inhysta i två före detta Natobaser i grannkommunerna Cona och Bagnoli.
Inne i kyrkan leder gitarrspelande missionären fader Lorenzo Snider gruppen i sång i väntan på att mässan ska börja. Fader Lorenzo, som tidigare missionerat i Elfenbenskusten, koordinerar nu aktiviteter för kristna i flyktingförläggningarna. Avsikten är främst att erbjuda andligt stöd åt ungdomarna, men också att föra lokalbefolkningen och flyktingarna närmare varandra. När jag tidigare talat i telefon med fader Lorenzo ställde han sig mycket tvekande till att uttala sig i pressen, men i utbyte av ett löfte att inga fotografier tas, så har han bjudit mig till söndagens gudstjänst.
– Vi vill lyfta fram att vi har ett värde. Det finns så många som vill använda frågan om invandring som ett slagträ i debatten, säger han då vi ställer oss i skuggan utanför kyrkan efter gudstjänsten.
Det är inte svårt att förstå farhågorna. Invandringsfrågan har varit brännhet under sommaren och landets högeropposition har högljutt gått in för att utnyttja existerande fördomar mot utlänningar i retoriken som riktas mot den sittande regeringen.
Några dagar efter gudstjänsten i Borgoforte träffar vi Albert, 33, och Frank, 25, på kyrkans ungdomsgård. Albert, som tvingats lämna sitt hemland Ghana, tycker att gruppens aktiviteter har bidragit till att öka förståelsen människor emellan i området.
– Först ville de inte ha oss här, men det har blivit mycket bättre efter att vi aktiverat oss i de lokala församlingarna, berättar han.
Också Frank, hemma från Nigeria, har genomlevt den svåra resan genom öknen till Libyen och däri- från vidare över Medelhavet. I Libyen jobbade han med att tvätta bilar i sju månader innan det blev dags att snabbt ge sig iväg.
– Jag svävade i livsfara, att stanna var inget alternativ. Eftersom jag inte har ett pass gick det inte att flyga och att ta sig genom öknen tillbaka till Nigeria var för farligt, så jag använde mina sista pengar och åkte över med båt. Efter två dagar till havs blev vi räddade och fördes först till Sicilien, sedan kom vi hit.
Han är nöjd över att få vara i Italien, inte minst för att han klarade sig undan våldet i Libyen.
– De attackerade oss med käppar när vi bad ute på gatan, minns han.
– När vi berättar om våra personliga erfarenheter för människor här så förstår de vår situation bättre, säger Albert och berättar om en episod i kyrkan då en ung pojke spontant bad om ordet och inför församlingen sade att han inte begriper varför folk kritiserar flyktingarna. De hjälper ju till – i motsats till italienarna – med att hålla rent kring kyrkan!
Pragmatiska lösningar
Roberto Milan, partipolitiskt obunden borgmästare för Bagnoli, anser att ett problem är att staten place- rar asylsökanden i stora, inhumana förläggningar utan att ta hänsyn till lokalbefolkningen.
– Det är uppenbart att det finns starka intressen som inte vill att frågan ska skötas pragmatiskt. Varför kan inte flyktingarna spridas ut på mindre enheter på flera orter, undrar han när vi träffas på hans kontor i Bagnoli.
– Få av de venetianska kommunerna – i en region där den ekonomiska krisen sedan 2008 satt djupa spår – är beredda att ta emot flera
flyktingar. Det politiska motståndet mot invandringen har ökat i takt med krisen.
När det finns färre flyktingar på en ort är integrationen enklare att organisera. Sara Campagnaro leder ett småskaligt boendeprojekt för kooperativet Villaggio Globale i Piazzola sul Brenta norr om Padova och berättar att konceptet fungerat väl.
– Vi har bra kontakt med myndigheterna och vi har inte haft några större problem, inte med rasism och inte med några praktiska frågor heller, säger hon.
På andra orter i Veneto har boenden blivit utsatta för mordbränder och invandrare har misshandlats. Under samtalet på hennes kontor kommer flera invandrare in för att hälsa innan de fortsätter upp till lektionen i italienska i övre våningen. Eleverna är motiverade att lära sig språket och ställer gladeligen upp på bild. Eftersom de gått igenom asylprocessen är de inte lika oroliga för sin säkerhet som de som väntar på att få besked och är därför bekväma med att fotograferas.
Det är också uppenbart att den småskaliga verksamheten gör att de enskildas behov bättre kan beaktas än i stora enheter. Likaså är förutsättningarna bättre för att komma i kontakt med lokalbefolkningen.
– När integrationen fungerar har också invandringsfientliga politiker svårare att kritisera invandringen, till och med i en kommun som Piazzola där högerpartiet Lega Nord
har makten, förklarar Campagnaro.
Starka motsättningar
Att den politiska verkligheten återspeglar djupa meningsskiljaktigheter bland befolkningen går ändå inte att förbise.
Den traditionella augustifestivalen i Conselve som samlar folk från den padovanska landsbyggden ger en insikt i den politiska dynamiken inför det kommande parlamentsvalet. På festivalområdet driver statsministerpartiet Partito Democratico (PD) och oppositionspartiet Lega Nord var sin restaurang. Hos Lega Nord välkomnas en av partiets höjdare, senator Roberto Calderoli, med öppna armar av partiets fotfolk samt närvarande middagsgäster. Innan dragplåstret Calderoli sätter igång värmer den padovanska politikern Roberto Marcato upp publiken och lovar den entusiastiska folksamlingen att ”med sparkar och slag” skicka utlänningar som inte respekterar de lokala traditionerna tillbaka till sina hemländer.
Calderoli fortsätter på samma tema och räknar upp en rad incidenter där utlänningar agerat lagstridigt. Eftersom nationella medier dagligen serverar sensationer som involverar invandrare, talar Calderoli till en publik som har lätt att relatera till hans förenklade berättelse om en hotfull värld som omger den lilla byn.
Medan högeroppositionen vädrar morgonluft är problemet för regeringsparitet
Det kan verka banalt, men sist och slutligen hjälper det alla när folk inser att den grundläggande frågan handlar om människovärde. Perla Toccatelli frivilligarbetare på ett improviserat läger som drivs av Baobab Experience.
PD att man inte verkar veta hur man ska bemöta oppositionens kritik.
– Om vänstern inte förstår folket, förlorar vi säkert, säger parlamentsledamot Giulia Naruolo, som tillsammans med kollegan Gessica Rostellato hjälper till på PD:s tältrestaurang.
– Högerpartierna har lyckats rida på att kommunerna med centervänster majoritet har låtit öppna kooperativa boenden för invandrare, förklarar Rostellato.
– Vi måste bli bättre på att släcka bränder, hakar Naruolo på. Hon försvarar också regeringen som i stället för att tala om integrationsåtgärder nu allt mer betonar begränsningar av invandringen till exempel genom överenskommelser med Libyen.
En fråga om människovärde
Det är inte bara i det konservativa Veneto som invandringen är aktuell. Bakom tågstationen Tiburtina i Rom befinner sig en grupp volontärer som hjälper papperslösa flyktingar som anländer till staden. Perla Toccatelli som frivilligarbetar på det improviserade lägret som drivs av Baobab Experience är oroad över att stadens administration, ledd av Femstjärnerörelsen Movimento cinque stelle, inte vill föra någon dialog. Boendeförhållandena för flyktingarna uppnår inte den standard som grundläggande sociala rättigheter förutsätter, berättar hon och poängterar att det varken finns rinnande vatten eller el i lägret.
Överlag upplever Toccatelli ändå att problemen med den italienska lokalbefolkningen på de områden i Rom de befunnit sig på varit få. Trots att vissa högerextrema grupper och Lega Nord organiserar demonstrationer nu som då, har man inte upplevt direkt våld mot invandrarna.
– Det kan verka banalt, men sist och slutligen hjälper det alla när folk inser att den grundläggande frågan handlar om människovärde, säger hon och går vidare för att fylla på vattenförrådet i lägret.