Konsten att städa inför döden
Döstädning – det är inte att städa efter sig, utan före sig. Så att inte någon annan behöver drabbas av dina gamla grejer när du har knallat vidare. Konstnären Margareta Magnusson har skrivit en bästsäljande bok i ämnet.
Hon●hade●städat●efter●sina●föräldrar● när●de●gick●bort,●efter●svärmor●och●sedan●efter●sin●make.●Dödstädat.●Rensat● och●kastat●och●tagit●reda●på.●Det●var● under●de●här●städningarna●som●tankarna●kring●något●närliggande●började●formuleras●–●döstädningen.
–● Döstädningen● gör● man● själv.● I●det●här●fallet●är●”dö”●ett●förstärkningsord,●precis●som●i●dökul●och●döroligt.●Döstäda●kan●man●göra●hela●livet,●men●det●är●bra●om●man●gör●det● så●att●ingen●annan●behöver●ta●hand● om●ens●grejer●när●man●lagt●näsan●i● vädret,●säger●Margareta Magnusson.
Förde bok
Den●största●döstädningen●gjorde●hon● när●det●var●dags●att●flytta●från●den●stora●villan●till●en●tvårummare,●efter●att● hennes●man●hade●gått●bort.●Då●gick● hon●systematiskt●till●väga.●Varje●rum● fick●en●egen●sida●i●ett●anteckningsblock.●Och●på●varje●sida●skrev●hon● upp●alla●föremål●som●fanns●i●rum- met●och●vad●hon●skulle●göra●med●det● –●skänka,●sälja●eller●ta●med●sig.●Det● var●ett●stort●och●omfattande●arbete● som●tog●sin●tid.●När●man●döstädar●ska● man●inte●ha●bråttom,●säger●hon.
Hennes●bok,●den●första●hon●skrivit,●har●redan●innan●den●kommit●ut● sålts●till●tjugo●länder.●På●köksbordet● ligger●det●engelska●manuset●färdigt.● Titelsidan●ligger●överst:●The gentle art of swedish death cleaning.
–●Jag●tror●att●människor●inte●är●så● vana●att●prata●om●döden,●det●är●det● som●gör●dem●intresserade●av●boken.● Och●så●det●faktum●att●ämnet●ligger●i● tiden.●Vi●har●så●mycket●saker●som●vi● inte●vet●vad●vi●ska●göra●av.
På●kylskåpet●sitter●ett●tidningsriv● bakom●en●magnet:●Prylar köpes,●och● så●en●lista●med●telefonnummer●till● dem●som●köper●antika●möbler●och● prylar,●böcker●och●LP-skivor.
Inte slänga allt
Boken●är●både●en●handgriplig●och●
filosofisk text om att sortera, rensa och röja bland prylarna.
Själv har Margareta döstädat hela sitt vuxna liv. Mycket har berott på att familjen, med de fem barnen, flyttade ofta och det var nödvändigt att rensa och slänga.
Men någon minimalist är hon inte, trots att man kan få den uppfattningen när man läser boken och får följa hennes städningar. Hennes kök är fullt av saker och minnen. På en hylla i köket står en kamel i guld och en höna från Singapore.
– Katten där, den har mitt äldsta barnbarn gjort till mig. Hon vet att jag älskar katter och hon sågade och målade alldeles själv. Och Höganäskruset, det var en av de första sakerna vi köpte till vårt hem.
Margareta är mån om sakernas historia. Ett av hennes förslag på hur man ska bli av med sina saker är att ge bort dem, till exempel när man är bjuden på en middag.
– Man ska såklart inte ta med sig något man tycker är fult. Men en sak som har en historia.
Bra ge bort
Hennes egen svärmor tog då och då med sig delar av sin japanska servis som present när hon hälsade på. När hon inte längre fanns hade porslinet redan fått sina nya ägare. I boken skriver Margareta mycket om att man genom döstädningen undviker groll och familjegräl som kan uppstå när en gammal människa gått bort och det är dags för barn och barnbarn att ta hand om hemmet.
– Det är skönt att göra upp i förväg vem som ska få vad. Man ska inte drabba andra med sin städning, det är oförskämt att ge i uppgift till barnen att de ska ta reda på allt efter en. Var och en får ta reda på sitt eget skräp.
Själv har hon inte svårt att prata om döden med sina barn.
– Det är bra att komma i gång och prata. Min erfarenhet är att de gamla blir glada om deras barn och barnbarn uttrycker att de vill ha deras saker.
Men närma dig ämnet försiktigt, fråga ”har du tänkt på vad vi ska göra med alla saker när du inte finns längre?” Ingen har evigt liv, det är ändå alla på det klara med.
Breven sist
Margareta försäkrar att boken inte är någon sorglig historia. Men självklart är det vemodigt att gå igenom sitt liv och väcka minnen.
– Jag både skrattade och grät när jag läste gamla brev.
Just brev och gamla foton rekommenderar Margareta att man tar sist i sin döstädning. Chansen är nämligen ganska stor att man fastnar i minnenas allé och inte får så mycket mer gjort.
Hon har aldrig ångrat något som hon gjort sig av med. Däremot undrar hon ibland vart vissa saker har tagit vägen.
– Ja, det kan vara en kastrull eller något som jag inte sett på länge som måste ha försvunnit i någon flytt.
Nu för tiden har Margareta en egen regel: för varje sak hon tar in i hemmet ska något ut.
– Jag älskar ju att omge mig med vackra saker, särskilt om de har en historia.