Klimattåget tankar biodiesel
Regeringens plan för att minska klimatutsläppen kostar mer än den smakar, säger kritikerna. När riksdagen tar upp debatten i dag handlar det främst om hur vanliga finländare ska växla om i trafiken för att bidra till att uppfylla Parisavtalet.
Biobränslen, elbilar och en förhoppning om att allmänheten ska leva klimatsmart är ingredienser i regeringens klimatpolitiska plan på medellång sikt. – Planen innehåller mycket gott, men saknar styrmedel, säger den inhemska klimatpanelens ordförande Markku Ollikainen.
❞ Det finns mycket gott i Finlands första försök att systematiskt få ner de här utsläppen, men regeringens plan saknar viktiga styrmedel. Det behövs skatteinstrument och morötter.
Markku Ollikainen Professor i miljöekonomi vid Helsingfors universitet och ordförande för Finlands klimatpanel.
Trafiken står i fokus när regeringen planerar hur Finland ska minska sina utsläpp av växthusgaser inom de sektorer som står utanför utsläppshandeln. Regeringens klimatpolitiska plan på medellång sikt söker halvera trafikens klimatutsläpp till 2030, jämfört med 2005 års nivå.
Planen är ett verktyg för att Finland ska klara av sina åtaganden inom EU-blocket och under Parisavtalet. Konkret handlar den främst om att vi successivt ska göra oss av med oljan.
När riksdagen debatterar klimatplanen i dag är utgångspunkten att utsläppen ska minskas inom såväl trafik som jordbruk, uppvärmning och sophantering, men klart mest i trafiken som i dag står för 20 procent av Finlands totala utsläpp. Det är i trafiken regeringen ser den klart största potentialen för utsläppsminskningar.
I planen ingår framför allt krav på mer biokomponenter i bränslet och en satsning på elbilar.
– Det finns mycket gott i Finlands första försök att systematiskt få ner de här utsläppen, men regeringens plan saknar viktiga styrmedel. Det behövs skatteinstrument och morötter, säger professor Markku Ollikai
nen, miljöekonom vid Helsingfors universitet och ordförande för Finlands klimatpanel.
Kritik för obalans
Industrin och näringslivet säger att planen går för hårt åt trafiken jämfört med de andra sektorerna. Företagarna i Finland menar att planen är nästan en halv miljard euro dyrare än den alternativa strategi som teknologiforskningen VTT har tagit fram.
Energiföretaget St 1 hävdar att den utsläppsminskning som regeringen vill pådyvla trafiken uppnås mycket billigare genom att plantera mer skog. Finlands naturskyddsförbund anser för sin del att regeringen förbiser chansen att plocka de lågt hängande frukterna, som exempelvis att strama åt oljeuppvärmningen i fastigheter. Finlands näringsliv EK gör tummen upp, men uppmuntrar regeringen att lobba i EU för att flytta över fastighetsuppvärmning till sektorn för utsläppshandel.
Till klimatplanens förtjänster hör att den tar ner klimatpolitiken från en abstrakt och global nivå till en konkret vardagsdiskussion om konsumentval vid bensinmacken, på lunchkrogen och i bostadshandeln. Däremot är det oklart om klimatplanens uppmaning till konsumenterna att halvera sitt klimatavtryck till 2030 är mer än en from förhoppning.
Oförmågan att involvera medborgarna i klimatarbetet är en av bristerna också i EU:s klimatpolitik, fastslår Europeiska revisionsrättens utvärdering. Konsumenternas val har stor betydelse då 24 procent av utsläppen kommer från hushållen, men klarare incentiv behövs.
FN-beslut rinner neråt
Generellt konstaterar rapporten att EU:s klimatpolitik har burit frukt, hittills, men att en skärpning behövs. EU nådde sitt mål på minus 20 procent i utsläpp till 2020 redan sex år i förtid, men är ändå inte alls på väg att nå sina utsläppsmål 2030 eller 2050, eftersom man valt en väg där politiken skärps efterhand.
Vid årets klimattoppmöte i Bonn väntas EU spela en mer central roll. En uppenbar fråga är hur USA ska agera på sitt första klimattoppmöte under president Donald Trumps administration. Även om USA skulle lämna Parisavtalet, som Trump lovat, kan det ske tidigast 2020. Finlands chefsförhandlare Outi
Honkatukia räknar med att USA antingen uppträder passivt på Bonnmötet eller aktivt börjar förhala klimatpolitiken.
– Hittills finns inga indikationer på det senare. Parisavtalet är trots allt oåterkalleligt och omöjligt att stoppa, oberoende av USA:s president, säger hon.
Hon noterar att det inte bara är i Finland som den globala klimatpolitiken alltmer börjar flyta över på icke-statliga aktörer som delstater, städer, företag och allmänheten. Utmärkande för USA är att ett antal delstater fortsätter med ambitiös klimatpolitik.
En färsk rapport visar att en klimatallians mellan 14 progressiva delstater är på god väg att nå eller överträffa sin andel av USA:s utsläppsmål i Parisavtalet. I de här delstaterna bor 36 procent av amerikanerna. Alliansen bildades i protest mot Trumps klimatpolitik.
Enligt rapporten lyckades alliansen minska sina utsläpp med 15 procent mellan 2005 och 2015 (mot 10 procent för övriga USA) samtidigt som ekonomin i alliansstaterna växte med 14 procent (mot 12 procent i resten av landet). Per capita växte bnp i alliansstaterna mer än dubbelt så snabbt som i resten av landet, vilket enligt rapporten visar att klimatinsatser och tillväxt kan gå hand i hand.
– Alliansen tror på Parisavtalet och kommer att hjälpa USA att komma in på en stabil väg mot en kolsnål ekonomi, säger Kaliforniens guvernör Jerry Brown i ett pressmeddelande.