Ute i världen ses Norden som ett land
I år är alla nominerade till Nordiska rådets filmpris debutanter. Priset är en påminnelse om att vi i Norden delar en gemensam kultur och att den borde främjas mer också inom filmindustrin, säger Christian Tafdrup och Gudmundur Arnar Gudmundsson.
Christian Tafdrup och Gudmundur Arnar Gudmundsson – nominerade till Nordiska rådets filmpris för Danmark respektive Island – besöker nu Finland för första gången. I egenskap av filmregissörer var deras uppfattning om Finland i hög grad baserad på Aki Kaurismäkis filmer; finländarna är tystlåtna och allvarsamma och pratar inte i onödan.
– Men så var det inte alls! Människorna här är vänliga, trevliga och roliga. Och arkitekturen överraskade mig, den skiljer sig mycket från de andra nordiska länderna i och med att den är mer östeuropeisk med många kommunistiska statyer, säger Tafdrup.
När Nordiska rådets filmpris delas ut i Helsingfors i november tävlar Tafdrup med filmen Foraeldre (Föräldrarna) och Gudmundsson med Hjartasteinn (Heartstone). I motsats till tidigare år – då kandidaterna och vinnarna varit kända regissörer i stil med Kaurismäki, Lars von Trier och Ruben Östlund – är alla i år debutanter. För Tafdrup, som i sju års tid försökt skriva det ”perfekta” debutmanuset, var det ett stort erkännande.
– Jag har fem, sex manus liggande där hemma, men alla är väldigt tråkiga. De vågade ingenting. När jag började göra en film som var utanför det jag tänkte att filmindustrin förväntade sig kände jag att jag fick utrymme att göra en mer drömlik berättelse, säger han.
Föräldrarna är en fabel som kombinerar mytologi och vardagsrealism. Ett medelålders föräldrapar vaknar upp en morgon – som unga på nytt. Berättelsen baserar sig på en dröm som Tafdrup hade.
– Jag drömde att mina föräldrar flyttade tillbaka till sin första lägenhet och agerade som om de var tjugo igen. De var klädda i gamla kläder, började kyssas vilt och lyssnade på Neil Young. Det var en mardröm!
– Drömmar är både konkreta och realistiska men också väldigt surrealistiska och jag försökte kombinera något som var känslomässigt trovärdigt med mer surrealistiskt grepp, säger Tafdrup.
Homosexualitet blev självmord
Heartstone handlar om tonåringarna Thor och Christian och utspelar sig under en sommar i en liten isländsk fiskeby. Filmen har kallats en skandinavisk Brokeback mountain, men Gudmundsson tycker att självacceptans är ett viktigare tema i filmen än homosexualiteten.
– Den handlar mer om vänskapen mellan de två pojkarna och om självacceptans, båda upptäcker sexualiteten på olika sätt. Den homosexuella aspekten tyckte jag var intressant för att det under min uppväxt var det värsta som kunde hända en pojke, säger han.
Berättelsen är inspirerad av hans egen uppväxt i en liten isländsk by. Han minns att han själv var jätterädd för att vara homosexuell för att man lärt sig att det var det värsta som kunde hända en.
– Jag vet några pojkar som försökte begå, eller begick, självmord för att de inte var villiga att acceptera sin sexualitet. Island har förändrats extremt mycket sedan dess och i dag är det ett mycket mer öppet och accepterande samhälle.
Mindre fokus på nationalitet
Gudmundsson tycker att Nordiska rådets filmpris främjar dialogen mellan de nordiska länderna. Ju mer vi delar vår kultur, desto bättre för vår gemenskap.
– För att branschen ska växa borde de nordiska filmfonderna och stif- telserna börja tänka mer nordiskt i stället för nationellt, för det är så världen ser på oss i dag. I till exempel USA är de nordiska länderna en helhet, säger Gudmundsson.
I dagsläget är det svårt att som isländsk regissör göra en film på finska i Finland. Finlands filmstiftelse stöder främst finska filmproduktioner.
– Kan Finlands filmstiftelse ge stöd åt en isländsk regissör som filmar i Finland? Det här är en diskussion vi måste ha. Vi måste fokusera mer på filmen och mindre på regissörens nationalitet, säger Gudmundsson.
Båda tycker att det finns en tydlig nordisk filmtradition. Nordiska filmer är ofta melankoliska, naturalistiska och subtila.
– Nordisk film är intelligent. Man förklarar inte allt i ord utan skapar mer en atmosfär där det som inte sägs mellan karaktärerna blir det
centrala, säger Christian Tafdrup.
Att göra en film i ett annat nordiskt land är en utmaning som de båda är intresserade av. Man måste känna till kulturen men ändå ha en ny blick på den. Ibland är det blicken utifrån som berättar sanningen, .
– Jag tror inte att man kan komma ifrån sina rötter, däremot tror jag att man ska stå på axlarna av sin tradition men titta mot nya horisonter.
Nordiska rådets filmpris delas ut den 1 november.