Karin Widnäs bygger unikt museum
Keramik, konst, Kwum. Idén är hennes, hon driver projektet, finansierar museet och när det öppnar om två år är det hon som bestämmer. Karin Widnäs är keramikern som genomför sin dröm, Finlands första museum för konstkeramik.
Karin Widnäs är en elegant energisk kvinna i sina bästa år, hon är målmedveten, stark och hon känner knappast begreppet ”att ge upp”.
Det tog henne drygt nio år att bygga sitt hem i Fiskars, en byggnad och en inredning som har visats i de flesta inhemska arkitektur- och inredningstidningar. Huset på Bakluravägen, som ligger aningen utanför myllret av trendiga butiker och trevliga kaféer i bruksmiljön, har också uppmärksammats i många internationella tidskrifter.
Under samma tak har hon sitt hem, sin ateljé och verkstad. Sitt hem öppnar Widnäs förresten varje sommar för ett par månader för utställningen Kotona (Hemma) då hon visar ett urval av det finaste i ny keramikkonst enligt olika teman, sommarens var Festen med anledning av Finland 100 år.
Widnäs är väldigt produktiv men så stiger hon också helst upp senast vid femtiden på morgonen för att hinna arbeta. Hon gör kakel och tegel, rara spröda dosor för minnen eller smycken, sköna serviser och kärl, kannor och koppar.
Ingen sort av lera, ingen teknik, ingen glasyr är henne främmande, och det tackar hon sin läromästare, legendariska keramikern Kyllikki Salmenhaara för. Det är också det mångsidiga kunnandet som Salmenhaara lärde ut som har inspirerat Widnäs till att starta ett museum för keramisk konst.
– Bredden i utbildningen av keramiker försvinner. På Aalto-universitetet satsar man på design och form men det där fördjupade arbetet med material och teknik ingår inte längre på samma sätt. För att kunna formge keramik måste man veta hur materialet beter sig. Jag är rädd att kunskapen försvinner.
Lera svåraste som finns
Widnäs påpekar att lera hör till det svåraste en konstnär kan arbeta med. Olika leror ska behandlas på olika sätt, leran ska torka, råbrännas, glaseras och glasyrbrännas och varje skede har olika inverkan på slutresultatet.
Hon sörjer att man har lagt ned utbildningen av keramiker på många håll i Finland och nämner att utvecklingen ser ut att vara densam- ma i åtminstone Sverige och Tyskland.
– Samtidigt kommer dråpslag som att Arabia stänger sin fabrik i Finland. Dessutom finns inget finländskt museum som har specialiserat sig på keramik, säger Widnäs.
Tanken om att bygga och öppna ett museum för konstkeramik hann gro i sex, sju år men projektet kom till skott vintern 2016 då man inledde med att fälla träd. Museet ska stå tätt intill Widnäs eget hus, i en sänka som omges av tät skog.
– På vintern när träden är utan löv kan man skymta sjön.
Arkitekturen håller samma suveräna stil som Widnäs hus, stramt, nutida och med djup respekt för omgivningen. Det är arkitekten Tuomo Siitonen som har ritat Widnäs hem, och när han hörde att hon är i gång med ett museum undrade han försynt vem som ska rita det.
– Du, löd svaret. Arkitekten Kristian Forsberg svarar för de slutliga byggnadsritningarna.
Träbyggnad i två våningar
Det blir en byggnad på drygt 300 kvadratmeter i två våningar, en gedigen träbyggnad och ett hantverk av skickliga snickare från Ekenäs.
Museet ska heta Kwum och det står för Karin Widnäs Museum. På koreanska betyder kwum dröm, och för Widnäs är museet en dröm som håller på att gå i uppfyllelse. Widnäs har dessutom vistats mycket i Sydkorea.
Under alla år i sitt arbete keramiker har hon samlat konst av andra keramiker, och har vid det här laget en anmärkningsvärd samling som ska få plats i Kwum.
– Jag samlar också på information för en databank över keramisk konst för att förmedla kunnandet så att det inte går förlorat.
Men Kwum ska också bjuda på varierande utställningar enligt olika teman och av olika konstnärer.
– Och konstnärer i andelslaget i Fiskars ska också få rum på utställningar.
Vid det här laget har man firat taklag och tidtabellen är att museet öppnar i september 2019. Där andra ser den långsamma processen som jobbig är Widnäs inte störd, tålamod hör till hennes egenskaper.
Hon ska själv tillverka tusentals kakel som bland annat ska formge ett torn som dels är ett element i fasaden, dels en fungerande kakelugn som bidrar till uppvärmningen.
Widnäs är inte helt på det klara med de slutliga kostnaderna men konstaterar att hon finansierar själv en stor del genom lån, genom egna besparningar och genom sponsorinsatser som kommer såväl via företag och samfund som enskilda personer. Varje medverkande får en egen keramisk platta som element i museet, i bland annat väggen på spiraltrappan mellan våningarna och varje platta är unik och försedd med namnet på sponsorn.
– I och med att jag satsar själv är det jag som är boss. Det betyder att jag bestämmer och behöver inte dryfta teman eller valet av konstnärer i olika grupper eller kommittéer, och det är skönt, nämner hon och tillägger:
– Men jag drivs framför allt av min brinnande passion för keramik, och det stöder stort i strävan att nå målet.