Nya Pressens sorti

I likhet med Per-Erik Lönnfors tycker jag det är bra att Gustav Skuthälla reagerar för vad som nu pågår inom FNB:s svenska avdelning. Det är helt klart att om den nationella nyhetsbyrån upphör med sin svenskspråkiga verksamhet är det en domänförlust.

Beträffande Nya Pressens sorti har Skuthälla för sig att Jan-Magnus Jansson skulle ha varit den enda i det beslutande organet som motsatte sig tidningens nedläggning. Lönnfors kan inte påminna sig att så var fallet. Nej, så var det inte. I min bok ”Mr Husis har ordet” har jag på basen av protokoll och andra handlingar rätt ingående beskrivit hur det gick till när Konstsamfundet i december 1973 lät bilan falla. Bland de kritiska inom föreningen fanns förutom Jansson i synnerhet LarsErik Taxell och Harald Teir. Taxell betonade tidningens vikt och betydelse för svenskheten i huvudstadsregionen. Teir var av samma mening och krävde att de som inte var närvarande

skulle inkallas innan beslutet fattades.

Jansson motsatte sig Lönnfors förslag att slå påsarna ihop med nykomlingen Iltaset som hade WSOY och Otava bakom ryggen. Inte heller de övriga i styrelsen tände. När beskedet om förlagens ointresse sedan meddelades av Tor-Erik Lassenius drog man en suck av lättnad. Jansson uttryckte speciellt sin tillfredsställelse. Det som synbarligen fick beslutsfattarna att enas om konsensus för nedläggning var, att den operativa ledningen ställde i utsikt att inom HBL undersöka möjligheten av en ersättande tidning. Den skulle ha en upplaga på cirka 25 000 exemplar ett par, tre dagar per vecka! Nya Pressens sålda upplaga var cirka 10 000 exemplar.

Ordföranden Erik Sarlin konstaterade då han lät klubban falla att det är skäl att utveckla idén. I en pressrelease efter mötet utlovades en ny tidning som skulle ersätta Nya Pressen. Den förblev en from förhoppning.

LARS RÖNN Helsingfors