Han överlevde Förintelsen – nu marscherar nazister i hemstaden
Demonstrationer Av en slump överlevde Michael Ben-Menachem Förintelsen. I dag marscherar nazister i hans hemstad Göteborg. – Det är smaklöst men tyvärr finns det ingen medicin mot dumhet. Men det här är en mycket farlig dumhet.
Medan Michael Ben-Menachem (bilden) i dag leder gudstjänst under den största judiska högtiden, marscherar nazister inte långt från synagogan i Göteborg. Stora motdemonstrationer väntas också.
Av en slump klarade sig Ben-Menachem undan Förintelsen. Nu känner han olust men vägrar vara rädd.
GöTEBORG Han lät papperssoldaterna marschera i takt, omedveten om att riktiga soldater nu gjorde detsamma på gatorna utanför fönstret. Men Michael Ben-Menachem var bara ett barn.
I maj 1944 förändrades allt. 8-åringen skiljdes åt från sin mor som var på besök och arbete hos sin familj i Budapest. Michael var kvar i hemstaden i södra Ungern där pappan drev en bokhandel och nazisterna införde reseförbud.
En varm dag tvingades han, pappan och många andra judar ombord på tåg.
– Vi gick till stationen, folk stod och stirrade. Det var vänner och bekanta men ingen sade någonting.
Vagnen egentligen avsedd för hästar var så full att några ombord kvävdes redan under den första timmen.
I en större stad i östra Ungern fanns nazisternas uppsamlingsläger. Därifrån skulle de styras vidare till Auschwitz. Vad det innebar och vart de var på väg säger Michael Ben-Menachem att inte heller de vuxna förstod. I stället hade ett rykte börjat sprida sig om att de som kommer fram först får det bäst, jobb och boende.
Av någon anledning dröjde sig pappan kvar med sin son, och det är här som slumpen som sannolikt räddade deras liv kom in, har det berättats honom.
För de sista dagarna i juni hade det bestämts att ett en del av de ungerska judarna skulle till arbetsläger i Österrike i stället. Det var beslutat vilka tåg som skulle styras till Auschwitz och vilka till Wien, men banmästaren gjorde ett fel. Från SS-ledaren Adolf Eichmann ska ordern då ha kommit: låt nästa åka till Österrike. På det satt Michael med sin far.
Få överlevde
Förhållandena i lägret var hårda. Pappan tvingades jobba med att reparera järnväg, det blev höst och vinter och Michael hade bara sina tunna sommarkläder att gå i. Tårna förfrös, hungern rev i magen.
Han råkade ut för bombningar men så en dag stod portarna till lägret öppna – vakterna hade flytt.
437 000 judar deporterades från Ungern till Auschwitz och arbetsläger. Michael och pappan hörde till få överlevande.
Mamman hade under tiden dött i sjukdom.
Historielösa
I dag är Michael Ben-Menachem 81 år och vi träffas vid judiska församlingen i Göteborg där han har bott sedan 1970-talet. Här berättar han om sina egna upplevelser och om Förintelsen i skolor, och han har också skrivit en bok om det.
Det är viktigt att ögonvittnesskildringen men också sammanhanget går vidare menar han.
– Jag tycker ungdomarna är tämligen historielösa.
Några timmar efter vårt möte på fredagen inleddes firandet av jom kippur. Det är den största judiska högtiden, försoningsdagen. Gudstjänsterna fortsätter hela lördagen tills fastan bryts på kvällen.
Samtidigt kommer nazistiska Nordiska motståndsrörelsen att marschera några kvarter bort.
– De borde inte alls ha getts möjligheten. Det är väldigt fel av polisen att ha tillåtit demonstrationen, säger Ben-Menachem.
Han säger sig känna olust, men tycker samtidigt att nazisterna inte borde ges så mycket uppmärksamhet – den som de vill ha. Han betonar att också vänsterextremisterna har våldskapacitet och säger att antisemitism har funnits länge i Sverige.
Blommor och kort
En kvinna kommer in till församlingshemmet med en blombukett för att visa sitt stöd. Vykort har hängts upp, sända av människor runtom i landet. ”Kärleken kommer alltid vara starkare än hatet”, står det på ett.
– Vi har fått mycket omtanke och sympatier, säger Allan Stutzinsky, ordförande för församlingen med tusen medlemmar och den näst största i Sverige.
Han beskriver sin reaktion som chockartad när han först fick höra om demonstrationen för några veckor sedan.
– Jag trodde nog lite naivt att nazismen som ideologi inte skulle väckas upp igen.
Efter att församlingen överklagat polisens tillstånd har förvaltningsrätten kortat ner rutten så att den inte går så nära synagogan som Nordiska motståndsrörelsen har önskat.
– De lyssnade till oss och tog hänsyn till våra intressen.
Ändå hade han önskat att demonstrationen hade hållits en helt annan dag. För oron och rädslan hos många församlingsmedlemmar är stor, säger Stutzinsky. Speciellt hos dem där minnen från förr väcks till liv.
Förbud eller inte?
I Sverige har debatten rasat de senaste veckorna om nazistmarschen borde ha nekats tillstånd, om lagstiftningen är tillräcklig samt hur den ska tillämpas.
Allan Stutzinsky är själv jurist och säger att frågan är mångfacetterad. Å ena sidan har Sverige yttrande-
och demonstrationsfrihet, och han säger att ”det inte går att förbjuda människor att ha åsikter”. Å andra sidan är en av begränsningarna av friheten hets mot folkgrupp.
– Hets kan ju också ske mer inlindat med symboler, slagord, kodord. Genom att de som marscherar har på sin politiska agenda att de vill rensa Sverige från bland annat oss, och är beredda att ta till våld för att förverkliga det, redan där är de ett hot.
När han får höra om finska Polisstyrelsens försök att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen säger han att det är något Sverige borde följa med.
Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke har kallat alla partier, förutom Sverigedemokraterna, till samtal om det behövs förändringar av lagarna.
– Vi har myndigheter som utifrån sin professionalism ska ta de här besluten. Samtidigt så har ju vi politiker ett stort ansvar för att de har de regelverk som krävs i dagens Sverige, säger Bah Kuhnke till HBL.
Nordiska motståndsrörelsen demonstration säger hon är ”vedervärdig och oerhört provocerande”.
– Jag skäms från djupet av mitt hjärta och lider av det faktum att överlevande från Förintelsen här i Göteborg ska behöva höra nazisters stöveltramp på deras gator.