Ensamföretagaren: Jobb finns men trygghet saknas
– Min pension kommer att vara usel så vi får hoppas att hälsan håller och jag kan jobba länge. Om jag får önska något vore det samma trygghet om man är arbetslös som löntagare har. Leif Rosas är enda anställda på firman Redrib Experience.
Ekipaget fångar intresserade blickar då Leif Rosas’ Tornado fräser in till HSK:s brygga i Drumsö. Men rib-båten som har en maxhastighet på 49 knop och är utrustad för offshore-utflykter är ett av Rosas arbetsredskap.
Rosas hör till den växande skaran ensamföretagare i Finland. Och som många andra har han betalat lägsta möjliga pensionsavgift till sig själv under alla år som företagare. Han litar inte på att pensioner i framtiden kommer att betalas ut i samma skala som i dag.
– Jag har varit skeptisk, du får aldrig tillbaka det du betalat in under åren. Pensionssystemet har fastnat i 1970-talet. Om man själv kunde påverka hur pengarna förvaltas kunde jag acceptera att betala in mera pension än det som är lagstadgat.
Rosas säger att som företagare får du ta fullt ansvar själv. Det fiffigaste är att spara till sin pension på annat sätt, genom aktier eller till exempel genom att köpa bostäder och hyra ut.
Rosas fläker av sig räddningsdräkten, ett måste ute till havs i varje väder. Han är på väg att fota den internationella Nord Stream Racetävlingen på väg till S:t Petersburg.
Det andra arbetsverktyget är ka- meran. Tillsammans utgör båten och kameran en kombination som gör Leif Rosas oslagbar då det händer något dramatiskt till sjöss. Som till exempel då 172 meter långa ryska ubåten Dmitrij Donskoj passerade Helsingfors i Finska viken nyligen. Det blev en oförglömlig arbetsdag.
– Det var bleke och där satt jag i båten mitt i Finska viken och hörde på radio Vega medan jag åt min matsäck och höll utkik, berättar Rosas.
Sen tornade den väldiga u-båten upp sig och Rosas började fota. Då han var på cirka 200 meters avstånd började de ryska ledsagarfartygen skjuta varningsraketer och ropa ut varningar på ryska i megafon.
– Då insåg jag att det var bäst att öka avståndet en aning. Men de bilder jag tog då spreds till många länder och jag kunde fakturera det dubbla mot ett vanligt fotouppdrag.
Att jobba som företagare betyder att du inte har arbetstider och att du jobbar när det finns arbete.
Konsulten kom, Rosas gick
I en tid då mediehusen säger upp fotografer och gärna vill att läsarna ska ägna sig åt medborgarjournalistik och fota själva är egen firma ingen ovanlighet. Antagligen hade Rosas ett sjätte sinne då han sade upp sig från Pressfoto 1990.
– En konsult kom in och jag gick ut. Några år senare hade Pressfoto gått i konkurs.
En egenföretagare kan inte sitta och vänta på uppdrag. Detta var året då Berlinmuren föll och nyhetsmannen Rosas blev orolig. Han ringde upp alla upptänkliga mediebolag och fick kontrakt som korrespondent i Berlin för Suomen Kuvalehti. Hela familjen flyttade till Berlin och stannade där ända till 1998.
Jobbmix är bäst
– För den som inte är löntagare kan det vara bäst att börja som enskild företagare. Då jag kom tillbaka till Finland och utökade verksamheten grundade jag mitt företag. 2006 köpte jag den första fotobåten.
Nu är Rosas arbete en mix av båtcharter, fotograf- och även reporterjobb för olika medier. Det blir rätt mycket jobb för en person.
– Jag borde utlokalisera marknadsföringen. Det gäller att hela tiden aktivt sälja sina tjänster och jag gör det via resebyråer, sajter som Trip Advisor och My Helsinki. Dessutom gäller det att använda onlineannonsering som Google och Facebook.
Som allmänt känt har den traditionella mediebranschen problem. För Rosas och alla andra som är frilanseller ensamföretagare vore livet betydligt lättare om reglerna på arbetsmarknaden kunde luckras upp. Om alla kunde flexa mellan rollerna som företagare, anställd eller arbetslös.
Själv har han under hela sin tid som företagare använt den offentliga sjukvården och utgått från att han inte har någon social trygghet. Men så skall det förstås inte vara, tur nog har inga värre krämpor gjort sig påminda.
– Jag har inte ens hunnit tänka på vad som skulle hända om jag inte kunde jobba, det vore en ekonomisk katastrof.
Systemet måste ändras
Men Leif Rosas påpekar att inte heller de som lyfter månadslön kan vara lugna i dag.
– Det är bäst att acceptera att ingen anställningstrygghet existerar längre. Därför måste systemet ändras. Den som är arbetslös och inte gör något är allra dyrast för samhället.
Men Rosas hör inte till dem som vurmar för en basinkomst, en summa för alla som beskattas bort då inkomsterna stiger.
– Jag tror mera på periodiskt arbetslöshetsunderstöd för småföretagare. Vi måste helt enkelt få samma trygghet som löntagarna. Om resultatet varit verkligt svagt om omsättningen rasat under tre eller fyra månader av produktionstekniska skäl bör en företagare ha rätt att anhålla om stöd. Skulle du ta emot en anställning med tryggad månadslön, sjukpenning och arbetslöshetsstöd om du blev erbjuden?
– Nej, knappast. Att vara löntagare innebär en massa stress och onödigt strunt. Men jag saknar den sociala biten, att ha en arbetsplats att gå till och få gå på firmajulfest.
Och om fackföreningarnas roll i framtiden ställer Rosas frågan:
– Nu kämpar facket för sitt liv men kommer facket alls att behövas i framtiden?
Den som är arbetslös och inte gör något är allra dyrast för samhället.