Neapel sjuder och myllrar
Det är smutsen och lukterna. Dammet och avgaserna. Invånarnas gästvänlighet och värme. Och en pizza på stadens anrika pizzerior. Neapel myllrar av liv och är på väg att bli en skinande semesterpärla.
Där den tvåhövdade vulkanen Vesuvius möter marken i regionen Kampanien ligger Neapel, Italiens tredje största stad. Här har Camorran, en av landets äldsta kriminella organisationer som bland annat låg bakom sopkriget 2008, haft sitt fäste under lång tid.
De senaste 20 åren har organisationen börjat driva mer eller mindre lagliga företag och stadens stämpel som farlig och oregerlig har börjat städas undan. Det charmiga kaoset finns kvar, soporna sorteras och staden satsar på turism. Tunnelbanan har polerats och perrongernas konstinstallationer prisats. Vackrast är stationen Toledo som leder upp till Neapels huvudgata Via de Toledo. Där öppnas taket upp som en undervattensgrotta i skimrande mosaik ovanför rulltrapporna. Ovan mark varvas anrika gelatobutiker och kaféer med provisoriska bordsbutiker med solglasögon och fejkade lyxväskor.
Katakomber
En bit utanför stadskärnan ligger antikens gamla katakomber San Gennaro och San Gaudioso, som öppnades för drygt ett decennium sedan. Den 25-åriga guiden Flora Cuomo berättar att Neapel har förändrats snabbt de senaste åren för att möta tillströmningen av turister. När de tusenåriga katakomberna under staden öppnades för allmänheten 2006 besöktes de av 5 000 personer. I fjol hittade över 80 000 personer ned till de gamla begravningsplatserna. För Flora har turisterna betytt fast jobb hos kooperativet La Paranzas och för det fattiga området Rione Sanità ett rejält lyft.
– Tidigare hittade turisterna aldrig hit. Men vi ville visa upp vår historia, som är minst lika intressant som exempelvis Venedigs eller Florens, säger hon.
Döden närvarande
Samtidigt som de unga vill väcka liv i staden finns döden ständigt närvarande i Neapel. Förutom katakomberna och kyrkogården Fontanelle, där skeletten ligger ovan jord, myllrar det av kyrkor. Och i de trånga gränderna i de spanska kvarteren har invånarna inrättat sina egna helgedomar.
– Hit går man för att be för både döda och levande, berättar Peppe M. Dima, en av stadens många universitetsstudenter som vi stöter på utanför studenternas favoritbar Cammarota Spritz.
Peppe tar oss vidare till torget Piazza del Gesù Nuovo. Där tornar ett högrest monument av jungfru Maria upp sig.
– Från en särskild vinkel och i ett särskilt ljus ändrar statyn skepnad och tar liemannens form, berättar Peppe.
Levande torg
Torgen är centrala knutpunkter i Neapel. På de öppna platserna ligger stadens historiska centrum utspridda med majestätiska kyrkor. Om dagarna är torgen fyllda med glassätande par, fotbollsspelande barn och högljudda marknadsförsäljare, men på kvällarna förvandlas de till neapelbornas vardagsrum.
Det går inte att undkomma pizzan i maträttens födelsestad. Vilken pizzeria som är stans bästa finns det många åsikter om. Da Michale, Sorbillo och Starita är storfavoriter bland invånarna och på kvällarna ringlar köerna långa utanför dem. Det är tack vare pizzan och tillgången till färsk fisk som Neapel är full av restauranger som prisats med Michelinstjärnor.
Det är dags att vandra den bergiga vägen vidare till byn Sant’Angelo. Vid en busshållplats i utkanten av byn står en äldre herre i ett stånd och pressar öns mest törstsläckande och läskande lemonad. Byn kännetecknas mest av sin smala strandpromenad som binder samman ön med den klippa som stiger ur havet likt ett enormt sköldpaddsskal. Men det är också hit huvudkaraktären i författaren Elena Ferrantes Neapel-serie kommer för att tillbringa sommarmånaderna.