Bikupa i Lviv
”Det■var■bra■att■du■tog■på■dig■förnuftiga■skor”,■sade■Elena■från■S:t■Petersburg■då■vi■i■stora■skaror■under■PENkongressen■i■Lviv,■Ukraina,■promenerade■på■kullerstenarna■i■staden■ som■haft■så■många■namn:■Lemburg,■ Lvov■och■Lviv■allt■beroende■på■vem■ som■regerat■i■staden.■Elena Tshi-
zhova gladde sig över att den PENklubb som hon leder i sin hemstad nu fått bli officiell medlem i Pen International. Ryska PEN, med säte i Moskva, var inte med på kongressen. Däremot berättade Sergej Parkhomenko att ett hundratal viktiga författare i Ryssland gått ut ur ryska PEN och bildat en grupp som de kallar ”Free Word Association” (Föreningen för fria ord).
Förnuftiga skor blev som en symbol för den återhållsamhet som krävdes av delegaterna under tidvis dramatiska berättelser om brott mot yttrandefrihet, om fängslade författare, om hot mot minoritetsspråk osv. Den försämrade yttrandefrihetssituationen i Ryssland, Krimtatarernas förtvivlade situation, de externa hot och interna utmaningar som Ukraina upplever, Kinas strupgrepp på Hongkong – här bara några av de problemställningar som togs upp på kongressen.
Men den hade också sina ljusa stunder: ett fint kvinnomanifest godkändes, en ad hoc-kommitté bildades för att skapa ett dokument som ger PEN-medlemmar möjlighet att motarbeta hatfulla yttranden utan att för den skull ge avkall på yttrandefriheten.
En poet från Kamerun, Enoh Meyomesse berättade livligt hur han kommit ut ur fängelset: fängelsedirektören hittade en stor låda med brev från PEN-centra i hela världen, som sänts till Meyomesse och som krävde att han ska friges. Direktören insåg att han hade att göra med en farlig man, och kastade ut honom. Nu är Meyomesse i exil och fortsätter sitt skrivande.
Till sist några berörande stunder: först en fartfylld panel, där Paul Auster än en gång excellerade i verbal skicklighet, ilska och humor och envist kallade sin president ”nr 45”. Hur kan man leva med en man som säger ”Pressen är folkets fiende”, och ”Böcker luktar illa”, undrade han. Sedan övertogs podiet av en medlem i exilkinesiska PEN, som berättade om ett Skype-samtal med Liu Xiaobo, som inte fick resa till Oslo och ta emot Nobels fredspris 2010. Strax före sin död i somras, i cancer som han inte fick någon vård för, lär han ha yttrat: ”Jag har inga fiender, jag känner inget hat.”
De trötta delegaterna, som i fem dagar suttit stilla, fick till slut röra på sig vid midnatt till musik av de krimtatariska grupperna ShaturGudur och Joyj Kloc, som kombinerade kända folkmelodier med heavy metal-musik. Vilt och musikaliskt, och ett bevis för att Ukraina befinner sig, åtminstone kulturellt sett, i ett ytterst dynamiskt skede.
mariannne BarGum