Mellan öronen på en apa
Tappar schimpansen nerverna lättare än andra människoapor? Eller är ett hetsigt temperament snarare följden av en traumatisk barndom? Sofia Forss studerar våra släktingars gåtfulla själsliv.
Schimpanser som förlorat sina föräldrar eller fallit offer för illegal djurhandel tas omhand på en fristad i Uganda.
Det ger Sofia Forss chansen att studera aporna.
Den lilla ön Ngamba i Ugandas del av Victoriasjön är en fristad för apor som behöver rehabilitering. Där bor 49 schimpanser som förlorat sina föräldrar eller sin frihet för att uppträda på hotell eller cirkusar, men som räddats från den illegala vilddjursmarknaden.
I reservatet som leds av djurskyddsföreningen Chimpanzee Sanctuary and Wildlife Conservation Trust lever aporna tryggt, men naturligt blir deras liv inte.
– Det är med delade känslor jag ser på reservatet. Det är jättebra att man rehabiliterar misshandlade och traumatiserade djur, men det är också en sorglig konsekvens av tjuvjakten. Schimpanserna kommer aldrig att kunna släppas ut i djungeln. De har varit för beroende av människan för länge, säger Sofia Forss.
Hon är född och uppvuxen i Jakobstad, men har bott halva sitt liv utomlands och ägnat det åt att forska i apor. Hon doktorerade i evolutionsantropologi vid Zürichs universitet i Schweiz efter att ha forskat i orangutanger i Indonesien. Nu forskar hon i beteendevetenskaper och schimpanser vid universitetet i Tübingen i Tyskland, och gör fältarbetet i Uganda.
Gemensamt för schimpanserna på Ngamba är att de har en traumatisk bakgrund. En del har bevittnat sin mamma mördas, andra har blivit misshandlade och utnyttjade. Genom vård och tillsyn i fristaden försöker man bygga upp och stärka apornas fysiska och psykiska hälsa samtidigt som de får leva med artfränder.
Schimpanserna utfodras tre gånger om dagen, vilket skapar trygga men onaturliga rutiner. Samtidigt ger det utomstående forskare en chans att studera djuren. Sofia Forss undersöker personlighetsdrag hos de olika individerna, till exempel nyfikenhet. Hon testar också logisk tankeförmåga, minne och förmåga att använda redskap.
– Jag vill veta om deras traumatiska upplevelser påverkar deras kognitiva förmågor, säger hon.
Potatismos och ögonkontakt
Apornas nyfikenhet testar Sofia Forss genom att kolla hur länge de orkar intressera sig för en färggrann leksak, men också med att se hur skeptiskt de förhåller sig till blåfärgade bollar av potatismos – om de vågar smaka eller inte.
– De individuella skillnaderna är väldigt stora. En del bara doftar på bollen, andra tar den i munnen utan att äta den. Och så finns det de som sväljer den bums, säger hon.
Forss kollar också hur aporna tar ögonkontakt med människor som de aldrig sett förut.
– Nyfikenheten varierar här också. En del bara ignorerar nykomlingen, andra börjar genast tigga mat.
Apornas förmågor att lösa problem och använda redskap testar hon bland annat med att låta dem försöka fiska upp en honungslåda med käpp och rep.
– Jag vill ta reda på om de som får goda resultat i nyfikenhetstestet också är bra på att lösa problem. Jag tror inte de nödvändigt är intelligentare än de andra, men de kanske är tålmodigare och ger inte upp så lätt.
När Forss väl har fått svar på de här frågorna kan hon knyta kunskapen till tidigare forskning om primaters kognitiva förmågor, och då talar vi också om orangutanger, bonoboer (även kallade ”dvärgschimpanser”) och gorillor. Frågan är om det finns skillnader inte bara mellan arterna utan också mellan individer som har levat hela sitt liv i naturen och sådana som levat i fångenskap.
– Jag är intresserad av det stora mönstret, hur mycket erfarenhet och bakgrund spelar in på nyfikenhet och problemlösningsförmåga. Jag vill veta om det finns en skillnad mellan dem som vuxit upp i stabil miljö och dem som traumatiserats för att de förlorat sin mamma tidigt, säger hon.
Tålamodet tryter
Människan är närmare släkt med schimpansen och bonobon än med orangutangen eller gorillan.
Sofia Forss har inte hunnit analysera resultaten än, men hon känner på sig att det lutar mot att schimpansens problemlösningsförmåga inte alls är så överlägsen orangutangens som man kunde tro. Åtminstone lämnar tålamodet en del övrigt att önska.
– Schimpansen visar mer temperament än orangutangen, den tappar nerverna fortare och ger upp tidigare.
Bonobon verkar vara skickligast på att använda verktyg, vilket är överraskande eftersom den inte gör det i naturen, i motsats till orangutangen och schimpansen.
– Men jag vet inte om det är en djurparkseffekt, om livet i fångenskap gör dem tålmodigare och handgreppet finare, säger hon.
Forskningen vet sedan förut att traumatiska upplevelser i barndomen hämmar primaters förmåga att knyta sociala kontakter och vinna en position i grupphierarkin.
– Apor som har levat tillsammans med människor har svårt att integreras i sina egna samhällen igen.
Efter fyra av sex veckor på Ngam- ba kan Sofia Forss klart urskilja skillnader i schimpansernas personlighetsdrag. En del stampar, viftar och trumpetar efter bästa förmåga för att få uppmärksamheten när det blir matdags. När hon följer deras liv på närhåll ser hon också tecken på mänskliga drag som svartsjuka, rivalitet, generositet och empati.
– Beroende på vilken individ som
lyckas fånga en eftertraktad frukt delar den antingen med sig eller blir bestulen av sin granne, säger hon.
Hon kan studera dem nästan bara under ”matrasterna” eftersom aporna annars drar sig tillbaka i öns regnskog.
Även om Ngamba och andra fristäder har en plats i djurskyddet anser Sofia Forss att det kommer an på regeringarna att eliminera hoten mot viltet i Afrika.
– Man måste skydda livsmiljöer och helt enkelt säga nej till vägbyggen tvärs genom nationalparker.
Uganda är relativt progressivt i det hänseendet. Ekoturismen gör djur- och miljöskydd ekonomiskt lukrativt.
Den som vill se bergsgorillorna får betala 600 dollar för en exkursion. Den salta prislappen beror delvis på att vakter skyddar gorillorna dygnet runt.