I Lumières fotspår
Thierry Frémaux upptäckte bröderna Lumières stumfilmer när han var en ung studerande. I dag är han en av den europeiska filmvärldens mäktigaste män.
Av 114 kortfilmer av bröderna Lumière klippte Thierry Frémaux ihop en dokumentär om film.
Den 19 mars 1895 spelade bröderna Louis och Auguste Lumière in det som kom att bli världens första film. Några dagar senare, den 22 mars, visades resultatet – filmen Arbetare lämnar Lumières fabrik – för publik. Filmkonsten var ett faktum. Bröderna Lumière var produktiva. De, och de fotografer de arbetade med, producerade under åren som följde drygt 1400 filmer. Först filmade de i Frankrike men småningom skickade Louis Lumière ut sina fotografer i världen. ”Film är ett sätt att förstå världen” lyder en ofta citerad paroll av Louis Lumière.
– Bröderna Lumière nöjde sig inte med att dokumentera sin samtid. De var upptäckare, banbrytare och inspiratörer, förklarar Thierry Frémaux.
Thierry Frémaux upptäckte bröderna Lumières storhet när han som ung radiojournalist bevakade en presskonferens i bröderna Lumières hemstad Lyon. Presskonferensen handlade om att Institut Lumière i Lyon skulle grundas.
– Vi satt i Louis Lumières forna hem och tittade på brödernas filmer och jag blev chockad över insikten hur fantastiska de var.
– Det kändes som ett privilegium att få utforska filmerna och som en plikt att visa dem.
I dag är Thierry Frémaux chef för Institut Lumière. Han är också mannen bakom succéfilmen Lumière!
Ur arvet på drygt 1400 filmer signerade bröderna Lumière har Thierry Frémaux och Bertrand Tavernier, som är hedersmedlem i Institut Lumières styrelse, gallrat fram 114 filmer och klippt ihop dem till en underhållande helhet på 90 minuter.
De första filmstjärnorna var vanligt folk. I Lumière möter vi arbetare, trädgårdsmästare och barn, bland annat. Filmerna är ibland dråpliga, ibland rörande.
I början av 1900-talet tar sig bröderna Lumière och deras fotografer till Paris. Tuilerierna och paradgatan Champs Elysée, som var ståtlig redan då, fladdrar förbi, liksom Eiffeltornet och Pont d’Alma.
Några år senare dokumenterar bröderna Marseille, Biarritz, Barcelona, Venedig och London, för att inte tala om New York. Filmerna var underhållande men också lärorika – genom att studera konstruktionen av Brooklyn Bridge fick broingenjörer på andra håll i världen kunskap de själva kunde dra nytta av.
Därmed var Louis Lumière med om introducera världen för biobesökarna.
– Louis Lumière var en dokumentarist och en filmmakare vi alltid kan lita på eftersom han aldrig manipulerade sina filmer, förklarar Thierry Frémaux.
– Han behärskade de tre viktiga reglerna för en filmmakare. Han visste vad han ville berätta, hur det skulle skildras och var kameran skulle stå.
Bröderna inspirerade också andra filmmakare. Sergej Eisenstein och Akira Kurosawa hör till dem som har studerat Lumières kortfilmer och tagit intryck. Vad skulle du fråga bröderna Lumière om du plötsligt fick träffa dem? – Jag skulle be dem förklara hur de ser på virtuell verklighet. Det är inte film men vad är det egentligen? säger Thierry Frémaux och ger sig in på en utläggning om 3D-filmer.
– De flesta av oss vill uppleva de sensationer och thrillereffekter 3Dfilmer ger oss utan att tvingas bära speciella glasögon. Film är en kollektiv upplevelse men bakom glasögon blir publiken i en biosalong avskärmad från varandra.
Boss i Cannes
Thierry Frémaux har också makt. Han är sedan länge högste chef för filmfestivalen i Cannes.
– Det är ett jobb man tänker på hela året men i januari börjar det verkliga arbetet för då börjar vi fundera på vilka filmer som ska visas.
Filmfestivalen i Cannes skrev i maj historia genom att visa två av Netflix producerade filmer The Meyerowitz stories och Okja.
Innan festivalen ens hade hunnit starta meddelade ledningen att det var första och sista gången och att den amerikanska filmjätten i framtiden får delta endast med filmer som också visas på bio.
Thierry Frémaux håller fast vid sin åsikt.
– Jag har fått mycket kritik för min inställning till Netflix. Men den enda framtid för filmen jag är helt säker på är att film är bäst på bio.
Bland världens intressanta filmländer nu lyfter Frémaux upp Mexiko, Rumänien och Sydkorea. Samt givetvis Frankrike, Italien och USA.
– Spanien verkar vara på väg mot en comeback. Och i Finland har ni en ung begåvad filmregissör, säger Frémaux pillemariskt.
Det visar sig att regissören han tänker på är Juho Kuosmanen vars film Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv belönades med priset Un certain regard på Cannesfestivalen 2016.
Frankrikes position som största filmland i Europa är ohotad. Fransk film är tämligen populär också i Finland – filmen Barnmorskan med Catherine Deneuve i en av huvudrollerna visas på bio i Helsingfors och har publiksiffror som närmar sig 15 000.