Skolmat är mer än en siffra i budgeten
Svenska Yles storsatsning med fokus på skolmaten är ett välkommet inslag i skolmatsdebatten i Finland. Veckan som gick gav smakprov på hur olika skolkök och kommuner sköter den offentliga bespisningen. Olika program och nätbaserade artiklar visade att det finns skolkök och kommuner som lyckas driva igenom närproducerad och smaklig mat, och som dessutom stöder matfostran i skolan och erbjuder mat som barnen tycker om. Det gemensamma för de här kommunerna tycks vara en driven kökspersonal med klara visioner om hur de ska kunna erbjuda bästa möjliga mat till sina kunder, eleverna.
Dessvärre visade Yles satsning att det också finns kommuner där kökspersonalen enbart uppfattas som en hög kostnad i budgeten och där priset på portionerna står i fokus då tjänstemännen uttalar sig. I sådana sammanhang är det svårt att kunna skapa en positiv förändring där både barnens välmående och miljöns tillstånd tas i beaktande. För att skapa en förändring i attityderna till skolmaten är det viktigt nu att på kommunal nivå diskutera vad som är socialt acceptabelt då det gäller skolmat. Hur kan vi bryta föreställningar där halvfabrikat med långa listor på obegripliga tillsatser och storskaliga industridrivna system anses vara likvärda med mat som tillagats från grunden av en engagerad och motiverad kökspersonal?
Det går inte längre att bort- se från skolmatens miljöpåverkan. Det är viktigt att de negativa konsekvenserna av skolmatens ingredienser tas med i beaktande då kommunerna gör upp sin egen matvision för framtiden. Matens ursprung måste vara en del av den visionen. Är det till exempel okej att våra kommuner är med och finansierar skövlingen av regnskogar då palmoljan i margarin prioriteras framför lokalproducerat smör? Palmolja är en produkt som är väldigt omtvistad globalt eftersom det är efterfrågan på just den produkten som driver kalhuggningen av regnskogar och hotar många artbestånd i bland annat Indonesien. Ska våra skattepengar stöda den sortens utveckling?
Det som behövs nu är djärva visioner om hållbar skolmat i Finlands alla kommuner. Det räcker inte med att bara fokusera på närproducerat, också miljöpåverkan är viktig, och framför allt är det helheten som borde stå i fokus. Hur maten framställs har i högsta grad att göra med matfostran: det är genom måltiderna i daghem och skolor som barnen har de bästa chanserna att tillsammans lära sig att värdesätta matens ursprung. Skolmatsdiskussionen borde utgå ifrån att bygga upp ett samarbete med lokala bönder, skolkökens personal och lärarkåren för att integrera skolmaten också i undervisningen redan från förskolan.
Det är viktigt att tänka på hur skolmaten kan vara den bärande kraften som skapar en positiv förändring för miljön, både lokalt och globalt. Mängden mat som används i den offentliga bespisningen är så pass stor att om upphandlingarna kanaliseras rätt kan det ha en stor betydelse för miljön.
Det är bara genom långsiktiga satsningar på alla nivåer som vi kan motverka matsvinn och barn som skolkar från skollunchen. Det är först när matens värde prioriteras på alla nivåer i samhället, i kommunernas beslutsfattning, i skolköken, i pedagogiken, och i hemmen som också barnen lär sig att matportionens innehåll inte går att mäta i pengar. Då lär de sig också att varken avstå från eller slänga mat. MARIA EHRNSTRöM-FUENTES forskardoktor, ED, Tammerfors universitet/Hanken CHRISTIN FURU universitetslektor, PeD, Helsingfors universitet
PIA SMEDS forskare, Naturresursinstitutet