Illusioner
● När jag ledde grupper för ensamkommande flickor i Aten brukade jag ta dem till Benaki, det konsthistoriska museet mitt emot nationalparken, på torsdagar. Det var gratis inträde då. Min baktanke slog aldrig fel.
– Men titta! Såna där har vi i Afghanistan också! Oj, titta, de har också huvudduk!
När det gäller huvudduken kunde jag ju också visa en bild av min egen farmor när hon gick till butiken i Dagsmark på 1980-talet. Nu för tiden är det lite omodernt att ha huvudduk (Hassdutjin på gammalt dagsmarkspråk, till skillnad från hasshassdutjin, som är halsduk.)
Det är också lite omodernt att ha en sten i ett vanligt hem för att mala säden, men det förekommer. Jag köper gärna stenmalet mjöl. Jag tog en gång min iranske man på en hantverkardag till Kilens hembygdsgård. – Så här malde man mjöl här på 1800-talet, deklarerade jag stolt. Hans torra och högst ointresserade svar var: – En sån där hade min mamma också hemma i Azerbajdzjan.
I Sydafrika besökte jag en gång en sushibuffé med två indignerade koreanska ungdomar. De var så illa berörda av den amerikanska kulturen! Jag undrade förstås vad som hänt. Jo, en amerikan på skolan hade serverat vatten bara till sig själv vid lunchbordet! Vilken respektlös kultur! Det kunde jag förstås hålla med om, fast jag skulle utesluta det där med kultur. Dålig uppfostran kanske. Eller inget vett? Eller bara egoistisk. Vi är inte så fruktansvärt olika. Inte i det stora hela. Men klart det svider lite när man står och sjunger en sång på jiddisch och plötsligt märker att det är samma melodi som i Vem kan segla – vår alldeles egna finlandssvenska sång. Eller att folkdräkterna inte är så egna de heller, utan att de förr i tiden hade mage att ta intryck från andra kulturer. Man vill ju så gärna ha nåt eget. Vara lite speciell. Och så är man inte det.
För mina afghanska flickor var det befriande. För frågan var ju om man skulle våga ta det där steget man drömt om. Men om Europa en gång också burit huvudduk, och inte gjorde det längre, så var det kanske inte så omöjligt? Om Europa inte är så väldigt annorlunda jämfört med Mellanöstern, så var kanske det stora utanförskapet mest en illusion?