Familjen Schulmans liv var fyllt av hemligheter
I familjen Schulman pratade ingen om att mamma Lisette var alkoholist. Men efter hennes död skrev mellansonen Alex Schulman en bok – om sin briljanta mamma, om att vara medberoende och om familjens stora hemlighet.
”Kom och sätt dej här lilla gubben”, kunde Lisette Schulman säga åt Alex och klappa på den lediga stolen bredvid sig.
Tillsammans myste sedan mor och son och utbytte förtroligheter.
Detta var under den del av barndomen som Alex Schulman kallar den lyckliga perioden. När han var i sexårsåldern började modern dricka och hennes personlighet förändrades. Borta var den kärleksfulla och ömma mamman, kvar fanns en mamma med tom blick, en mamma som ignorerade sin familj och som låste in sig på sitt rum för att supa.
Till ljudet av klirrande flaskor och glas smög familjen på tå, ängsliga för att störa sin vresiga hustru och mor.
Lisette Schulman söp i trettio år med sin familjs goda minne. Under åren som alkoholist hjälpte familjen till med att hemlighålla missbruket men priset var högt. Lisette Schulman försummade sin familj och sina barnbarn och förlorade till slut jobbet.
När Alex Schulman äntligen tröttnade på sveken och uppmanade sin mamma att söka vård bröt hon kontakten med honom och skickade ett sms med orden Glöm mig.
De orden blev titeln på Schulmans bok om livet med en alkoholiserad mor.
De lyckliga barndomsminnena av mamman är få.
– Jag har några banala minnen, som när hon håller för mina öron när vi är i Spanien. Ute råder så svår storm att fönsterrutorna skallrar och jag är livrädd, minns Alex Schulman.
– Det här är ett alldagligt men jätteviktigt minne.
Lisette Schulman hann vara nykter i ett par år innan hon avled. I boken delar Alex Schulman med sig av flera smärtsamma ögonblick från barndomen och uppväxten men det definitiva slutet, moderns död, finns inte med.
– Den biten ville jag hålla för mig själv, konstaterar Schulman.
Familjeporträtt
Den stora sorgen i Alex Schulmans liv är att han och modern aldrig pratade med varandra om de förlorade åren.
– Vi kämpade för att nå fram till varandra men klarade inte av det. Jag hade så gärna velat berätta för henne hur jag kände.
– Om jag nu plötsligt fick träffa henne skulle jag ge henne boken. Hur skulle hon reagera tror du? – Hon skulle bli chockad. Många av mina minnen hade hon ingen aning om.
För åtta år sedan gav Alex Schulman ut boken Skynda att älska. Den boken var en hyllning till fadern, tvproducenten Allan Schulman.
– När mamma läste den var hon kränkt över att inte vara med i boken. Hon förstod inte att jag skyddade henne genom att utelämna henne.
Allan Schulman var ursprungligen finlandssvensk. Alex Schulmans blick blir varm när han minns sin pappa som han beskriver som ljuset under barndomen.
– Mamma var syrefattig i sin kärlek men pappa var lekfull och det var hans kärlek som räddade mig. Han var förstås problematisk också – kolerisk, gammal och döende – men allt det jag som förälder gör rätt har jag från honom.
Pappa Allan lärde sin son att uppskatta finländsk litteratur. Alex Schulman läste Edith Södergran och Johan Ludvig Runeberg redan som barn men en av de viktigaste böckerna var Väinö Linnas Okänd soldat.
– Jag var tolv år när jag läste Okänd soldat för första gången, sedan har det blivit några gånger till. Och jag gråter alltid vid sista meningen.
Dessutom lärde Allan Schulman sina söner (de var tre i äktenskapet med Lisette) att älska bastu. Alex Schulman säger att han badar bastu dagligen och att han i alla de lägenheter han bott i haft en bastu.
I december flyttar han till ett nytt hem och i den lägenheten har bastun fönster i två väderstreck. Stolt demonstrerar han vyerna över takåsarna, filmade med telefonen.
– Jag är en expert på att bygga bastu men inte på att bada, förklarar han.
En hemlig förälskelse
Vid drygt 40 års ålder har Alex Schulman skrivit böcker om sin pappa, sin mamma och sin hustru Amanda Schulman. Nu lockar ytterligare en familjerelaterad bok, en som kanske kan kasta ett nytt ljus över Lisette Schulman.
– Eventuellt var min mamma själv offer för en dålig förälder, säger Alex Schulman.
Lisette Schulman var dotter till den temperamentsfulle författaren, litteraturvetaren och kritikern Sven Stolpe, en man som kunde konsten att dominera sin familj. När Lisette i tonåren förälskade sig i en yngling Stolpe inte kunde tåla täckte han väggarna i dotterns skola med lappar där det stod Lisette Stolpe är en hora. Detta pågick tills Lisette bröt med den, för sin far så misshaglige unge mannen.
– Jag har ofta undrat över varför min morfar var en så rasande person. Svaret står kanske att finna i händelser sommaren 1932 då min mormor Karin förälskade sig i Olof Lagercrantz, säger Alex Schulman.
Beviset för denna förälskelse finns i Olof Lagercrantz dagböcker och i brevväxlingen mellan paret. Förälskelsen skulle också förklara varför Sven Stolpe under hela sitt liv avskydde Olof Lagercrantz.
Nu hoppas Alex Schulman i något skede kunna skriva om den hemliga förälskelsen.
– Romansen kan kanske ge svar på släktens urmörker, säger han.
– Det är synd att jag blev intresserad av min morfar så sent i livet. Jag hade en skatt som låg i sovrummet och som jag kunde ha frågat om en massa men när jag äntligen kom mig för att göra det var han för svag och virrig.
Alkoholromantiker
Om sin egen relation till alkohol säger Alex Schulman att han är en alkoholromantiker.
– Jag älskar att öppna en flaska vin med Amanda när barnen sover men jag är en missbrukartyp och måste vara vaksam.
– Jag dricker inte mycket men i alla test kommer jag nära gränsen för att vara alkoholist vilket beror på att jag tänker väldigt mycket på alkohol.
Trots alla hemska barndomsminnen som är förbundna med alkohol finns också fina minnen där alkoholen ingår.
– Jag minns så väl när mamma kom hem sent från jobbet och pappa dukade upp i köket med en vickning med nubbe och en öl. Sedan satt de där och pratade om dagen som gått, de var förälskade och glada och stämningen var harmonisk. Det är ett av mina bästa barndomsminnen från vårt familjeliv.
Jag har några banala minnen, som när hon håller för mina öron när vi är i Spanien. Ute råder så svår storm att fönsterrutorna skallrar och jag är livrädd, minns Alex Schulman. Det här är ett alldagligt men jätteviktigt minne.