Mer ångest bland unga
Många Helsingforsunga upplever att de inte fått hjälp av elevvården
Fler unga lider av ångestsymptom än tidigare, och en av fem flickor på andra stadiet upplever sin hälsa som dålig, visar Skolhälsoenkäten 2017.
Många upplever också att de inte fått den hjälp de behövt av skolpsykologer och kuratorer, och i Helsingfors är andelen lite större än annanstans.
– Visst syns illamåendet hos skolpsykologer och kuratorer. Nu måste vi kritiskt granska varför en så stor del upplever att de inte fått hjälp, säger Crister Nyberg, chef för elevvården på andra stadiet i Helsingfors.
På lågstadiet upplever de allra flesta elever att deras hälsa är god, och det gäller såväl flickor som pojkar. Någon skillnad mellan Helsingfors och övriga landet finns inte heller. Men sedan blir det sämre. En av fem flickor på andra stadiet, alltså gymnasiet och yrkesutbildning, upplever att den egna hälsan är dålig. Flickorna har en sämre uppfattning om den egna hälsan än pojkarna så fort de kommer till högstadiet, och så fortsätter det i senare stadier. Flickorna upplever oftare trötthet, utmattning, huvudvärk och ångest. Jämfört med den förra undersökningen från 2013 uppger fler nu att de lider av ångestsymptom.
Det märks också hos elevvården, bekräftar chefen för elevvården på andra stadiet i Helsingfors Crister Nyberg.
– Visst syns det här hos skolpsykologerna och kuratorerna. Det finns en press då det gäller ångest och psykiskt illamående, och vi måste söka lösningar på ett bredare plan. Lagen betonar tidigt stöd och gruppens stöd, och det är nog här som vi också ska söka lösningar. Det är allt viktigare att skolorna satsar på välmående och god stämning, att de studerande upplever att de får stöd i gemenskapen.
Om orsakerna till illamåendet kan Nyberg bara spekulera.
– De kan vara mångbottnade, men en är säkert prestationspress och pressen på att hitta sig en plats i livet. Det här skedet infaller kanske lite senare för pojkarnas del.
Elever har svårt att stänga mobilen
I Institutet för hälsa och välfärds, THL:s, riksomfattande skolhälsoenkät söks svar på allt från mobbning, matvanor och motion till rusmedelsbruk och skoltrivsel. I Helsingfors har ungefär 19 000 barn och unga i klasserna 4, 5, 8 och 9 i grundskolan och första och andra årets studerande vid gymnasier och yrkesskolor svarat på enkäten.
– Generellt kan man säga att det inte finns några drastiska skillnader mellan barnen och de unga i olika delar av landet. Variationer finns, men det beror lite på vilken indikator man tittar på, säger specialforskaren Stina Högnabba vid Helsingfors enhet för stadsforskning och statistik.
Hon har tagit fram resultaten för Helsingfors del ur THL:s riksomfattande material. I nästa skede kommer forskarna att utöka materialet med bland annat område och socioekonomisk bakgrund, och jämföra de stora städerna i huvudstadsregionen i förhållande till resten av landet.
Några skillnader mellan Helsingfors och resten av landet går ändå att få syn på. Till exempel hur mycket motion de unga får är en faktor som skiljer sig – i Helsingfors är läget mer polariserat. Det finns fler som sportar mycket, och också fler som inte rör på sig alls. Ännu på lågstadiet motionerar närmare hälften av eleverna åtminstone en timme per dag, i enlighet med rekommendationerna. Men sedan rasar kurvorna, och bland flickorna på andra stadiet är det bara drygt en av tio som når upp till rekommendationen. Pojkarna motionerar överlag lite mer än flickorna.
– En annan intressant skillnad syns i nätanvändningen. Ungefär en tredjedel av lågstadieeleverna som svarat uppger att de försökt tillbringa mindre tid på nätet utan att lyckas, de klarar helt enkelt inte av att stänga telefonen. Och en av fem i högstadiet blir genast nervösa om de inte kommer in på nätet. Här är andelarna större i Helsingfors än i övriga landet, säger Högnabba.
Många unga får inte hjälp
Ur elevvårdens synvinkel är en klar anledning till oro att i snitt så många som en tredjedel av de unga upplever att de hade behövt hjälp av skolpsykolog eller skolkurator, men att de inte fått det. I Helsingfors är andelen lite större än i landet i snitt.
Vad kan det bero på?
– Ja det har vi funderat på. I någon mån kan det vara frågan om hurdan hjälp man förväntar sig. Den här hjälpen är ju inte så konkret och handlar ofta om en längre process, då kanske man upplever att det inte funkar. Många har också upplevt att hjälpen varit bra. Men det är helt klart att vi kritiskt måste granska varför så många upplever att de inte fått hjälp, säger Crister Nyberg.
Också när det gäller mobbningen finns rum för förbättring, även om mobbningen minskat lite på de flesta stadier. Mest mobbning förekommer på lågstadiet, där 36 procent av de svarande uppger att de blivit mobbade under terminen och 8 procent att de blir mobbade kontinuerligt och varje vecka. Av dem som berättat om mobbningen för en vuxen i skolan upplevde majorite- ten att situationen blivit bättre efter det men 17 procent på lågstadiet och hela 30 procent på högstadiet uppgav att mobbningen fortsatt eller blivit värre efter att de berättat om den för en vuxen.
– Visst är det oroande att så många fortfarande mobbas, och att det inte hjälpt att vuxna ingripit. Vi måste fundera på vad vi kan göra annorlunda, även om mycket också har gjorts för att förebygga mobbning, säger Nyberg.
JENNY BäCK Orsakerna kan vara mångbottnade, men en är säkert prestationspress och pressen på att hitta sig en plats i livet. Det här skedet infaller kanske lite senare för pojkarnas del. Christer Nyberg Chef för elevvården på andra stadiet i Helsingfors