The Ghan är en klassresa
Att stiga ombord på tåget från Darwin påminner om att checka in på en flygplats. Biljetter avstäms mot passagerarlistor, bagaget förses med streckkodade lappar, säkerhetskontroll, en tågvärdinna visar vägen till rätt plats. Detta är inte lokaltåget från s
Australiens motsvarighet till Orientexpressen bjuder på gammaldags lyx och strikt klassindelning. Man kan passa på att njuta av lyxen ombord på The Ghan, för rutten från Darwin till Adelaide är geografiskt rätt enahanda.
Vår destination Adelaide är en miljonstad, Darwin däremot är en ganska liten, sömnig och mycket het stad. Vi gör resan i november, vilket är lågsäsong i Darwin. Det är helt enkelt för varmt. Staden som fått sitt namn efter Charles Darwin är kanske mest känd som skådeplats för filmen Australien med Nicole Kidman och Hugh Jackman i huvudrollerna. Somliga förknippar staden med en japansk attack under andra världskriget, Australiens eget Pearl Harbor, andra kanske kommer ihåg förödande cykloner.
126 års planering
Tågförbindelsen mellan Adelaide och de nordligare städerna började planeras redan 1878 och 1929 gick tåget till Alice Springs, i stort sett halvvägs mellan Adelaide och Darwin. Efter 126 års planerande förverkligades den sista sträckan ända fram till Darwin år 2004.
Tåget har mest betydelse för frakt och export till Asien. Som passagerartåg blev banan hopplöst försenad. Ursprungligen var den tänkt som ett riktigt alternativ för att resa, det fanns helt enkelt inga vägar och att flyga var dyrt och otänkbart för de flesta. Numera finns det egentligen ingen marknad för ett passagerartåg i traditionell bemärkelse, det är både billigare och snabbare att flyga, så tågbolaget stod inför valet att antingen förnya konceptet eller försvinna. De valde att göra tåget till en exklusiv produkt i stil med Orientexpressen, där själva resan, inte målet är det intressanta.
Gammaldags lyx
När vi får vår hytt känns det mest som att komma ombord på ett gammaldags fartyg. Vi har en dubbelsäng som fälls ner till natten – det blir två eller tre nätter på tåget – och egen toalett. Vi får ett glas mousserande vin när vi installerar oss. En hyttvärdinna tar hand om vårt välbefinnande under resan.
Man kan välja olika paket med olika nivåer av betjäning och komfort. Billigast kommer man undan om man är villig att resa utan hytt och sova i stol. Liggplatser finns också med olika standard, det mest exklusiva är att hyra en egen vagn för sig själv och sitt sällskap.
Känslan av lyx och gammaldags klass är påtaglig. I biljettpriset ingår frukost, tre rätters lunch, middag med vin eller öl och eftermiddagskaffe med muffins när det smakar. Maten serveras i en gammaldags påkostad restaurangvagn. Vi äter från riktigt porslin och får välja mellan fisk, kött och vegetariskt.
Tågets namn, The Ghan, har att göra med att tåget tidigare kallades the Afghan Express, för på 1800-talet måste vissa delar av resan göras med kamel. Namnet var egentligen felaktigt, det insåg man senare: kamelerna var inte från Afghanistan utan från Pakistan.
Samma tågbolag har också en annan rutt, The Indian Pacific, som går i ost-västlig riktning från Sydney till Perth. Det finns andra motsvarande
koncept ute i världen, de mest kända är förstås den ursprungliga Orientexpressen med Agatha Christiestämning och tåget från Kapstaden till Dar-es-Salaam. Transsibiriska järnvägen är också känd, men lyxkoefficienten lär vara lägre.
Utflykter
Landskapet mellan Darwin och Adelaide kan vara rätt enformigt. Det är mycket öppna slätter och landskapet förändras bara långsamt, så man tröttnar rätt snabbt på att bara titta ut genom fönstret. Det blir en del läsande och samtalande med andra passagerare.
Men när tåget stannar finns det färdigt planerade utflykter att välja mellan. I vårt fall gjorde vi två längre uppehåll i Katherine och i Alice Springs, Vi gjorde en flygtur över det karga landskapet med en Cessna, besökte en krokodilfarm och hann med diverse museer och känguruskådning.
På många sätt påminner den här typen av resa mera om en kryssning med aktiviteter i hamnarna än om en traditionell tågresa. När man tittar på kartan kan man lätt missta sig på skalan. När vi såg att tåget stannar i Alice Springs började vi fundera på att ta oss till Ayers Rock, eller Uluru, en stor monolit som ligger mitt i öknen nära Alice Springs. En närmare granskning visade att nära är ett relativt begrepp. Avståndet från Alice Springs är i själv verket 400 kilometer, så vill man resa dit måste man övernatta och fortsätta med nästa tåg. Vi beslöt oss att nöja oss med det lokala utbudet.
Segregering
En medelålders kvinna ur tågpersonalen hälsar oss på klingande svenska. Det visar sig att hon i sin ungdom studerat i Sverige och har bibehållit språkkunskaperna: hennes svenska är lika bra som vår engelska. All personal och alla de medpassagerare vi träffar är australiensare. Medelåldern är hög, The Ghan verkar vara något man gör som senior, när man har tid och råd.
Under uppehållen ser vi att det finns en hel del tågluffande ungdomar ombord också, somliga kanske är européer eller amerikaner, men de har valt billigare biljetter och äter i sina egna vagnar, så under resan har vi inga möjligheter att träffa dem. Passagerarna är strängt segregerade enligt klass och betalningsförmåga. Det är tekniskt omöjligt att röra sig mellan klasserna, det kilometerlånga tåget är uppdelat i sektioner där man bara kan röra sig mellan vagnarna i en sektion. Från en sektion till en annan kommer man inte, för det finns ett lok emellan.
Öppna landskap
För att kunna åka med Ghan måste man i praktiken alltid kombinera tågresan med en flygresa. Vi flög från Sydney till Darwin och sedan från Adelaide tillbaka till Sydney. De lokala flygen är rätt billiga, så det är inte den delen av resan som kostar.
Vi har inte rest vare sig med Orientexpressen eller något av de andra kända tågen i världen, men det ligger nära till hands att anta att landskapen de erbjuder kan vara mera omväxlande. Men det är någonting hypnotiskt lugnande med det torra australiska landskapet, det rytmiska dunkandet mot skenskarvarna och den diskreta men uppmärksamma betjäningen. Detta är en resa för dem som tycker att själva färden är viktigare än destinationen, som har tid och tålamod och som trivs i öppna landskap men inte nödvändigtvis vill vara nära havet.