Det finns gränser man inte ska kliva över
Under sin första flygresa märkte den unge Rolf Palmberg att man faktiskt inte kan se kartornas gränser i verkligheten. Det gav impulsen till ett livslångt intresse. I synnerhet samlar han på platser där tre länders gränser möts. Trepunkten NordkoreaKina-R
– Jag har hunnit besöka ett fyrtiotal trepunkter av de cirka 200 som existerar i dag, säger pensionerade ÅA-lektorn Rolf Palmberg i Karperö. Eller besökt och besökt, vissa av dem ligger mitt i floder eller sjöar och andra ligger utan markeringar på land. Ibland får man ungefärligen uppskatta var den exakta punkten är och nöja sig med det.
2014 besökte han till exempel Golden Triangle där gränserna till Laos, Myanmar (Burma) och Thailand möts. Punkten ligger i Mekongfloden, men på stranden finns en symbolisk markör.
Oländig terräng
Den som letar trepunktsgränser kommer att få god kondition, för som regel ligger punkterna långt borta från allfarvägarna och oftast i oländig terräng. Andorra är ett bra exempel. Landet har två trepunkter av vilka den västliga är svårare att nå.
– Vi fick höra att det är fyra timmars fotvandring fram och tillbaka från närmaste parkeringsplats till den östliga punkten, medan rutten till den västliga tar dubbelt så lång tid. När vi sedan märkte att det tog nästan åtta timmar för oss att nå den ”lätta” trepunkten struntade vi i den svåra, säger han.
Treriksröset mellan Finland, Sverige och Norge är den lättare av Finlands två trepunkter. Den andra på Muotkavaara (Krokfjället) i Enare där Finland, Norge och Ryssland möts kräver mera aktivitet och tid.
– Det intressanta är att där bara finns norska gränsvakter, och deras huvuduppgift är att hindra folk att kliva över på den ryska sidan, säger han.
”Lindrigt statsgränsbrott” är det man skulle göra sig skyldig till i så fall, eftersom det inte finns någon officiell gränsövergång just där.
Länder kommer och går
De sentida förändringarna på den europeiska kartan har gett Rolf Palmberg mera material. Jugoslaviens sönderfall resulterade i sju nya länder som alla naturligtvis har trepunkter längs sina gränser.
– Bästa upplevelsen får man av platser där man hittar en av de etablerade markörerna. De påminner om urtavlor med visare som indikerar gränsernas riktning, säger han.
Alla gränser är inte lika enkla att besöka och alla gränsvakter är inte lika entusiastiska över turister med ovanliga intressen.
– Värst är det i de gamla östblocksländerna. Balkanturnén år 2005 kommer jag ihåg främst på grund av osäkra och byråkratiska vakter, säger han.
Språkkunskaper hjälper förstås över en del hinder, och inför en ny resa försöker han själv alltid lära sig några ord och uttryck som kan komma till nytta.
Den kanske mest exotiska utflykten hittills gick till gränsen mellan Ryssland, Kina och Nordkorea. Det behövs inte mycket fantasi för att inse att det var en logistisk utmaning.
– Vi tog oss från Vladivostok till Kinas gräns och kunde naturligtvis inte komma över till Nordkorea, men vi såg platsen från både den ryska och den kinesiska sidan, säger han.
Sju gränser möts
Det är inte bara nationsgränser som kan mötas i en punkt. På finskt territorium finns framför allt Kuhankuono, ett skogsområde med vandringsleder lite öster om Åbo, och där hittar man en sten på punkten där sju kommuners gränser möts. Tidigare fanns det åtta markeringar på tavlan, men en kommunsammanslagning eliminerade ett av strecken. Fortfarande är sjupunkten världsunik.
– Där är det bitvis lite trångt på urtavlan, säger Rolf Palmberg.
Han är långt ifrån ensam om sitt gränsintresse. Tack vare internet hittade en grupp likasinnade varandra redan 2001 och skapade en diskussionsgrupp. Småningom utkristalliserades ett gäng som började planera regelbundna resor längs intressanta gränsrutter.
– Nu är vi ett tiotal aktiva som varje år åker någonstans, säger han. Kärngruppen är från de nordiska länderna, men det finns också medlemmar från USA, Kanada, Wales och den europeiska kontinenten. The International Border Research Group hittar man sedan länge på nätet.
I restaurangen i La Cure norr om Genève finns ett bord som står i Schweiz, medan stolarna på ena sidan är i Frankrike.
Rolf Palmberg
Kluvna byar
Eftersom gränser sällan är naturliga har det skapats märkliga situationer på många håll i världen. Till exempel mellan Tyskland och Tjeckien och mellan Lettland och Vitryssland kan man hitta hus som ligger över gränsen, och exakt på gränsen mellan Schweiz och Frankrike finns det ett hotell.
– I restaurangen i La Cure norr om Genève finns ett bord som står i Schweiz, medan stolarna på ena sidan är i Frankrike. Ett rum har toaletten på andra sidan gränsen, i ett annat går gränsen mellan sovplatserna i dubbelsängen. Men det här är rum som är reserverade flera år framåt, man kan inte spontant komma och bo just i dem, säger han.
Baarle-Nassau och Baarle-Hertog är staden med två olika namn. Den är uppdelad i inte mindre än 30 delar, varav 22 hör till Belgien och 8 till Nederländerna. Orsaken är historiska överenskommelser och avtal mellan markägare i området. Gränsen markeras med plusmärken på gatorna genom hela staden. Husen har flaggbilder för att visa till vilket land adressen hör. Vissa hus delas mellan länderna.
Alla gränsabsurditeter är förstås inte primärt lustiga. Rolf Palmberg har också träffat folk på var sin sida om gränsen mellan Slovakien och Ukraina. Människorna talade alla ungerska av historiska skäl. Många var släkt, men hade på grund av gränsdragning hamnat i olika stater. Egentligen var de tvungna att resa till sin respektive huvudstad för att få visum om de ville träffa varandra. I stället brukade de ropa över gränsen.
Nästanländer
Förutom trepunkter samlar Rolf Palmberg också på länder. Land nummer 100 blev Turkmenistan dit gränsgruppen tog sig 2015.
– Vi hade fina planer på en turné till sju av Stan-länderna, men byråkratin gjorde att vi gång på gång fick krympa våra planer. På slutet hade vi tre länder vi kunde besöka, men i verkligheten blev det bara Uzbekistan och Turkmenistan.
Sedan dess har han prickat in ett par länder till.
– Men man kan ändå inte säga att jag besökt mer än hälften av jordens länder, för en del av dem jag tidigare avverkat existerar inte längre, säger han.
Gränser är alltså inte alltid definitiva eller självklara. Det gäller också gränsen mellan etablerade stater och fantasistater. Gråzonen är väldigt bred och omfattar allt från nästan-nationer till rena konstnärliga experiment.
– Den mikronation som är närmast en riktig är antagligen Seborga som omsluts av Italien. Seborga var aldrig med om den italienska nationsbildningen, så det finns fog för att säga att den inte ska ingå i landet. Men i sista hand är det omvärlden som godkänner en nation, och där faller Seborgas självständighet platt till marken, säger han.
En intressant konstruktion är också Malteserordens suveräna stat, formellt Suveräna Militära Hospitaliära Orden av Sankt Johannes av Jerusalem av Rhodos och av Malta, förkortat SMOM. Historiskt sett har orden haft territorier i Jerusalem, på Rhodos och Malta och i en stor del av det som nu är Italien, men i dag verkar SMOM från två byggnader i Rom. Staten saknar alltså territorium, men upprätthåller diplomatiska förbindelser med ett antal länder. Ungefär hälften av världens länder godkänner också frimärken från SMOM, det närmaste för vår del är Litauen.
– Just nu pågår en utveckling i Spanien som teoretiskt kan leda till ännu en trepunkt. Jag tror ändå inte att Katalonien tillåts bryta sig ut, det är för stora värden med i spelet för Spanien, säger han. Däremot finns det redan en stat med katalanska som officiellt språk: Andorra.