Renässans för Carson McCullers
I samhället oinpassade existenser befolkar alla Carson McCullers berättelser och med sin närvaro rycker de vardagen ur dess gängor. De är udda, ibland rent våldsamt individuella.
●●Carson McCullers
Balladen om det sorgsna kaféet Övers. Håkan Bravinger Norstedts klassiker 2017
■ Carson McCullers var en av den amerikanska söderns mest egenartade prosaister, brådmogen och självförbränd. Hon hade ett sällsynt skarpt gehör för människors utanförskap, för vad de säger och gör där utanför. Hur hennes gestalter kom att hamna där textar hon inte ut, det får läsaren lösa. McCullers skulle ha fyllt hundra i år. Olov Jonasons översättning av hennes The Ballad of the Sad Café från 1951 kom för sjuttio år sedan. Norstedts klassikerserie firar de jämna åren med en nyöversättning av denna kortroman, försedd med små noter, av förlagets nya litterära chef Håkan Bravinger. Den är säker och rak men glider ställvis över kantigheter hos originalet. Ett välinformerat förord av Stina Stoor inleder.
Sydstatsgotik
I en sömnig håla i södern utspelas ett triangeldrama av episkt format. Balladformen med dess allvetande berättare skruvar i saklig ton fram historien mot dess slut. Vi vet tidigt att detta blir vådligt och ohejdbart. Kaféet är som saloonen vid en vildavästerngata där klockan tickar sig fram mot duell klockan tolv. Av tre mer än egenartade individers fixering vid varandra väver hon en berättelse om hur ytterligt nödvändigt men frustrerande och därmed invecklat det är att hysa kärlek.
Balladen utgör bara hälften av den nya boken. I den ingår också sju aldrig tidigare översatta noveller. Lagom till republiken Finlands jubileumsår finns ”Madame Zilensky och kungen av Finland” bland dem. Platsen är Ryder College, ett ombonat litet lärosäte där bildningen sedan länge är färdigbildad. Dit kommer från ingenstans den gåtfulla musikläraren madame Zilensky. Hon har sett stora världen, hon har rentav med egna ögon sett kungen av Finland. Hon är en av dessa i samhället oinpassade existenser som befolkar alla McCullers berättelser och med sin närvaro rycker vardagen ur dess gängor. De är udda, ibland rent våldsamt individuella, och då blir resultatet den sydstatsgotik McCullers kanske är mest känd för. Den präglar kortromaner som just kaféballaden och Spegling i ett gyllne öga, minnesvärd också som film med Elizabeth Taylor och Marlon Brando.
Trettonåringens giftastankar
Men hon behärskade också annat än gotik. The Member of the Wedding från 1946 är en pubertetsroman som jag tycker tar sig an och utför svårare saker än Salingers Räddaren i nöden, och gör det bättre. Historien om den knappt trettonåriga pojkflickan Frankie är ett under av hudnära inkännande. Den kom på svenska 1947, översatt av kunniga Olov Jonason, och är svår att få tag i.
Dock: boken hette 1947 Bröllopsgästen och det går bara inte. Romanen får sin energi av Frankies tanke att också hon ska bli part – medlem – i det äktenskap som hennes bror inom kort ämnar ingå. Tanken är absurd och manisk men det är just den som driver henne genom historien. Som titeln nu står väntar läsaren lite förvirrat på att någon inbjuden ska komma på kalas.
Tillsammans med vännen Tennessee Williams dramatiserade McCullers Bröllopsgästen. Vivica Bandler satte upp pjäsen 1957 på Lilla Teatern, då nästan nyförvärvad. Rollen som Frankie blev Birgitta Ulfssons genombrott. Detta var under vad Ulfsson har kallat sin älgkalvsfas, vilket bör ha passat i stycket. Ännu hundra regier senare såg Bandler denna uppsättning som sin kanske viktigaste. Också Balladen satte hon upp, men det gick sämre.
För några år sedan gav Norstedts klassiker ut författarens Hjärtat jagar allena, med ett förord av Monika Fagerholm, något av en syskonsjäl. Förlaget får gärna som tredje part i sin McCullersutgivning ge ut romanen om trettonåringens giftastankar.