Njutbart svenskt kostymdrama
■ Fredsslutet den 7 maj 1945, den dagen startar höstens stora svenska seriesatsning Vår tid är nu. Serien, som redan fått grönt ljus för en andra säsong, är en av de mest påkostade svenska dramaserierna någonsin. Med sådana summor på spel tar man inga risker, utan här är det en handling och ett persongalleri som har potential att fånga en bred publik.
Inget är heller egentligen nytt här. Det gör och har gjorts mängder av kostymdramer av detta slag, med en överklassfamilj i centrum, och med en episk handling som spänner över flera decennier. Downton Abbey är kanske det ypperligaste exemplet, med det finns många fler. Som så ofta i genren är klassperspektivet brett och skildrar olika samhällsklasser förknippade med den anrika restaurangen Djurgårdskällaren i Stockholm. Förutom restaurangens ägare, överklassfamiljen Löwander, handlar det även om personalen i köket.
Även de olika sidointrigerna är av klassisk, bekant art. Vi har kärlekshistorien mellan flickan av börd (Hedda Stiernstedt) och (köks)pojken (Charlie Gustafsson) av folket. Vi har jobba sig upp i livet-historien där samme kökspojke drömmer om att en dag öppna en egen restaurang och på vägen dit hunsas av kökschefen Peter Dalle som här får spela ut sin allra jävligaste sida. Vi har rivalitet mellan två bröder om moderns, matriarkens gunst. Framför allt har vi en riktigt häftig och slug äldre matriark spelad av den lyskraftiga Suzanne Reuter – ja, det är en roll att imponeras av och bli förtjust i. Och vi har ett stycke efterkrigstida samhällskildring, då restaurangen är ett finare ställe som under kriget blev tillhåll för nazisympatisörer, och där kundkretsen nu sviker. Nu håller tiden på att springa förbi den anrika restaurangen. Där representerar ägarfamiljens Löwanders tre syskon olika förhållningssätt, allt från den äldste förändringsovillige brodern (Mattias Nordkvist), till den yngsta systern (Stiernstedt) som får representera den nya, moderna kvinnan, som lite vild och rebellisk vill öppna nattklubb i festvåningen. Den favoriserade mellanbrodern (Adam Lundgren) kommer hem från att ha jobbat på en flyktingmottagning och står för den politiska medvetenheten – med sig har han en judisk förintelseöverlevare (Hedda Rehnberg).
Det här är ett kostymdrama och en kvalitetssåpa gjord med den säkraste hantverksskicklighet, välberättad på ett medryckande sätt. Bland de duktiga skådespelarna finns både namnkunniga och nyare bekantskaper. En del möda har även uppenbart lagts på att fånga tidens språk; ofta låter dialogen som i en svensk fyrtiotalsfilm.
SVT1 sänder serien på måndagar, Yle Fem sex dagar senare på söndagar med start i dag. Yle Fem 21.00, repris lördag 9.05