Jorden runt på tolv år

Äventyr Andreas Zmuda och Doreen Kroeber startade i USA i juli 2012. Enligt planen når de målet Australien 2024 efter 160 000 avverkade kilometer över fem kontinenter.

I slutet av augusti landade de på Mariehamns flygfält, äventyrarna Andreas Zmuda och Doreen Kroeber som upptäcker världen från luften i sitt pyttelilla flygplan, en motorcykel med vingar.

Ibland slås man av häpnad över allt som en människa – eller två – kan åstadkomma om den vill något tillräckligt mycket. Ibland möter man dem och blir hänförd över alla möjligheter som livet ger om man bara kastar sig ut. Det var precis det som hände en söndag i augusti. De två flygande nomaderna, kända från böcker och filmer de själva skrivit och gjort, landade på Åland för ett dygnslångt stopp på sin långa färd över världen.

Nya Åland träffade Andreas Zmuda och Doreen Kroeber på ett hotell i Mariehamn.

Träffades i djungeln

De träffades i djungeln i Amazonas 2011. Andreas var guide och Doreen var turist. Andreas hade bott i flera decennier i Venezuela, Colombia, Ecuador och Karibien men han kom ursprungligen från Berlin, precis som Doreen. De blev ett par.

– Ett halvår senare diskuterade vi vad vi ville göra på semestern. Jag föreslog att vi skulle bege oss till USA och hyra ett plan och ge oss ut på en tur eftersom jag är pilot. Doreen sa ja och föreslog att vi skulle flyga till de länder där jag hade bott, berättar Andreas.

Efter ett par flaskor vin växte pla- nen. Doreen berättade att hennes dröm var att flyga på låg höjd över elefanterna i Afrika.

Så började det som skulle bli deras livs resa. De sålde allt de ägde – vilket inte var så mycket annat än möbler och Doreens många designklänningar – och köpte ett trike-plan, ett ultralätt flygplan som mest påminner om en motorcykel med vingar.

Tolv kilo packning

Det enda de har med sig i planet är en packning på totalt tolv kilo. Fem t-tröjor, tre par sockor, fem uppsättningar underkläder, ett par långbyxor, ett par kortbyxor och en klänning för Doreen.

– Vi har ingen mat ombord och toalett har vi förstås inte heller. Äter och kissar gör vi på marken.

De inledde sin resa i USA i juli 2012, sedan vidare över västra Sydamerika till sydspetsen där de landade i april två år senare.

Efter ytterligare två år hade de flugit norrut på östra sidan av Sydamerika och vidare till Kanada som de nådde i juli i fjol. Efter det stod Europa på ruttkartan och i juli i år kom de till Norge. På väg från Norge landade de i Mariehamn i slutet av augusti.

– Från Åland flyger vi till Finland, land nummer 42 på vår tripp, där vi vill se sjöarna och skogarna.

Efter Europa står Afrika i tur under 2019–2020. Asien avverkas under 2021–2022 och i Australien ska de enligt planerna befinna sig 2023– 2024. Sydney är målet.

160 000 kilometer totalt, fyra varv runt jordklotet. Siktet är inställt på världsrekord: aldrig har ett flygplan av den typen varit på en så lång resa under så lång tid. Hur har ni råd? Har ni många sponsorer? – Vi har ett par små sponsorer som till exempel hjälpte till när jag behövde laga två tänder. Men vi vill helst inte vara beroende av sponsorer. Vi vill fatta besluten själva, säger Andreas.

Därför jobbar de varje kväll efter avslutat flygpass. Andreas marknadsför djungelexpeditioner för tre tyska bolags räkning och Doreen tar hand om allt bildmaterial som fotograferats med de sex gopro-kameror som monterats på planet och det som hon filmat med sin handkamera.

Hon skriver också dagbok som underlag för böcker och filmer. Hittills har paret gett ut tre böcker, en av dem en bestseller.

– Efter varje flygtur har vi ungefär 15 000 bilder, berättar hon.

Det bästa av allt är att märka hur hjälpsamma alla människor är, oberoende av ras, språk, nationalitet eller hudfärg.

På vintrarna ordnar de föreläsningar i Tyskland om sina äventyr och får på så vis in pengar. Åhörarna kan vara så många som 15 000 under en enda presentation. Flygnomaderna är kända också från olika tv-shower – även om de själva helst vill vara anonyma och bara ägna sig åt flygningen.

Vädret avgör

Vädret är det viktigaste när man flyger som de gör. Ofta flyger de på morgnarna när ljuset är bäst. Många farkoster ska samsas om luftrummet och de följer strikt reglerna för flygfart. Flera timmar varje dag ägnas åt minutiös planering.

Normalhastigheten är 110 kilometer i timmen. Som lägst har de flugit på 100 meters höjd – ”så lågt att vi har känt doften från apelsinlundarna” – och som högst 5 000 meter över en vulkan i Mexiko. Då var de tvungna att använda syrgasmask. Som kallast har det varit minus 3 grader.

De var först i flyghistorien med att korsa Anderna, från Chile till Argentina, i ett tvåpersonersplan. I Rio de Janeiro i Brasilien hade de luftrummet helt för sig själva i femton minuter eftersom det tömdes av andra orsaker.

Andreas jämför flygmanövreringen med att cykla i storm, och ibland händer det oförutsedda saker.

Som den gången de fastnade i fem dygn med mexikanska drogmaffian under ett oväder. Eller när de tvingades nödlanda på en strand i Ecuador och hela byn kom för att titta. Eller när de flög över Amazonas utan att kunna landa.

Men annars har allt gått bra, konstaterar de glatt.

– Alla flygningar är olika. Men vi flyger inte bara, vi försöker alltid uppleva alla olika länder och platser som turister. Och så måste vi ju också ha tid att arbeta.

Överallt där de landar tas de emot med öppen famn av medlemmar i lokala flygklubbar som inget hellre vill än hjälpa – med mat, med husrum, bil och allt möjligt annat.

I Mariehamn fick de gratis plats för planet i Ålands flygklubbs hangar på flygfältet.

– Det bästa av allt är att märka hur hjälpsamma alla människor är, oberoende av ras, språk, nationalitet eller hudfärg. Utan alla som hjälper hade det varit omöjligt för oss att göra den här resan. Vi ser kärleken mellan människor som bara vill leva i fred med varandra.

Andreas och Doreen vill inspirera andra att göra något som skapar lycka.

– Vi är här på den här planeten för att leva ett rikt liv, inte bara för att arbeta och betala skatt.