Hög­kul­tu­rell kär­leks­hi­sto­ria

Re­turn to Mon­tauk är en lyc­kad bland­ning av ba­nal re­la­tions­hi­sto­ria och eu­ro­pe­isk konst­film. Dess styr­ka är skå­de­spe­lar­ar­be­tet, en­kel­he­ten och vux­en­he­ten.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - SARA EHNHOLM HIELM kul­tur@hbl.fi

DRAMA

● Re­turn to Mon­tauk

● Re­gi: Vol­ker Sch­lön­dorff. Ma­nus: Sch­lön­dorff & Cólm To­i­bín. I rol­ler­na: Stel­lan Skars­gård, Ni­na Hoss, Su­san­ne Wolff, Ni­els Are­strup. Pre­miär: 13.10.

Re­turn to Mon­tauk är en hög­kul­tu­rell kär­leks­hi­sto­ria mel­lan me­del­ål­ders män­ni­skor. Det räc­ker för att gö­ra den till en säll­synt­het i fil­m­ut­bu­det. Fil­men är en gans­ka lyc­kad bland­ning av li­ten ba­nal re­la­tions­hi­sto­ria och eu­ro­pe­isk konst­film som mest pre­stige­fylld, med ma­nus av den ir­länds­ka för­fat­ta­ren Cólm To­i­bín och re­gi av den 78-åri­ga Vol­ker Sch­lön­dorff som vann i Can­nes med Blecktrum­man 1979 och stod bakom do­ku­men­tä­ren Tysk höst om Baa­der-Me­in­hof-li­gan. Hu­vud­per­so­nen är ba­se­rad på dra­ma­ti­kern och för­fat­ta­ren Max Frisch, en nä­ra vän till Vol­ker, och hans skan­dalom­su­sa­de au­to­bi­o­gra­fi Mon­tauk från år 1974 (som lå­ter oer­hört spän­nan­de).

Zorns själv­bi­o­gra­fi

Max Zorn (Stel­lan Skars­gård) är en pri­vi­le­gi­e­rad tysk för­fat­ta­re på tur­né med sin au­to­fik­ti­va bok om den rät­ta, kvin­nan han för­lo­ra­de tju­go år ti­di­ga­re i New York. I sta­den bor nu­me­ra hans unga fru Cla­ra (Su­san­ne Wolff) som job­bar för ett bok­för­lag för svält­lön och vi för­står att Max de­lar sin tid mel­lan skri­var­re­si­dens, in­ter­vju­er där han som en ”skön­lit­te­rär fi­lo­sof” be­rät­tar san­ning­ar och ett hem i Ber­lin. Un­der en läs­ning träf­far han sin men­tor Val­ter (Ni­els Are­strup), en gruf­fig konst­hand­la­re som en gång i ti­den be­kos­ta­de Max ame­ri­kans­ka uni­ver­si­tets­ut­bild­ning. Han stäl­ler Max in­för föl­jan­de di­lem­ma: hur myc­ket skit är du be­redd att stå ut med om du se­dan får en äkta skiss av Ru­bens? Val­ter är en skit­stö­vel som ba­ra är glad då hans oskatt­ba­ra tav­lor ”blek­nar med ho­nom” – i fil­men är det ett brott vär­re än otro­het att för­va­ra konst i di­rekt sol­ljus – men han ger Max te­le­fon­num­ret till Re­bec­ca (Ni­na Hoss), som han sak­nat al­la des­sa år. Nu­me­ra är flic­kan från Öst­ber­lin en yt­terst fram­gångs­rik ad­vo­kat, bo­satt i en lyx­ig vå­ning. Lik­som i snart sagt all sam­tids­konst som ut­spe­lar sig på Man­hat­tan ta­lar de se­dan om fas­tig­hets­pri­ser. Re­bec­ca bju­der Max med för att tit­ta på ett vec­ko­sluts­hus hon fun­de­rar på att kö­pa i Mon­tauk – den vind­svep­ta be­achen där fi­na­len av de­ras kär­leks­sa­ga ut­spe­la­de sig en gång i ti­den.

By på Long Is­land

Stel­lan Skars­gård har tyd­li­gen bli­vit nå­got av ett al­ter ego för eu­ro­pe­is­ka film­re­gis­sö­rer som Lars von Tri­er och Sch­lön­dorff, an­tag­li­gen tack va­re sin var­ma ut­strål­ning, in­tel­li­gen- ta blick och gans­ka van­li­ga ut­se­en­de. Här spe­lar han be­rus­ning all­de­les ut­märkt, lik­som den feb­ri­ga rast­lös­het som ri­der ho­nom ef­ter att han bör­jat kon­tak­ta Re­bec­ca – som en an­nan Lars Norén bör­jar han shop­pa klä­der och hit­ta på in­tri­ger för att spon­tant mö­ta hen­ne. Och sår­bar­he­ten då han ska klä av sig in­för hen­ne.

Men yt­terst skick­ligt rul­lar en an­nan ver­sion ock­så fram – och här an­vänds just konst­fil­mens in­sikt i hur li­vet verk­li­gen är, i stäl­let för hur man vill att det ska va­ra, med te­man som själv­be­drä­ge­ri, min­nets lögn­ak­tig­het och san­ning­en som näs­tan omöj­lig att hål­la sig till för en pro­fes­sio­nell be­rät­ta­re. Mon­tauk var ju ock­så skå­de­plat­sen för Eter­nal Suns­hi­ne of the spot­less mind och trots de höst­ligt öds­li­ga strän­der­na och de re­klam­film­se­le­gan­ta vi­ta yl­letrö­jor­na och gum­mi­stöv­lar­na är det här som Ni­na Hoss Re­bec­ca över­vin­ner sin stel­het och spe­lar ut sitt im­po­ne­ran­de re­gis­ter som skå­de­spe­la­re. Re­turn to Mon­tauks styr­ka lig­ger i skå­de­spe­lar­ar­be­tet, en­kel­he­ten, ja, själ­va vux­en­he­ten i vil­ken det in­går en sko­nings­lös blick på väg­ran att växa upp. Det är rö­ran­de och hemskt och av­slö­jar att ro­man­tik främst hand­lar om att sve­pa in det eg­na egot i rosa­fär­gat skim­mer.

FOTO: FILMIKAMARI

Stel­lan Skars­gård och Ni­na Hoss är gam­la äls­kan­de som sjut­ton år se­na­re åter­vän­der till plat­sen för sin ro­mans.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.