Liimatainens keramikfigurer fångar fantasin
Trinda, tillgivna och förtrollande. Matias Liimatainen är keramikern som skapar figurer som sprider glädje. Själv vill han skapa skulpturer som betraktaren kan identifiera sig med.
Det är ur vanliga vardagliga föremål som Matias Liimatainen fångar upp element som han använder för att skapa sina skulpturer, ur sardinburkar och snapsglas, ur skålar och koppar. Några gränser för hans fantasi finns inte, snarast är Liimatainen av den åsikten att han måste tygla sig.
– Jag har barnslig fantasi och behöver behärska den för att inte gå till överdrift. För mig är det viktigt att betraktaren kan identifiera sig med min konst, och då ska den inte vara för tillkrånglad, säger Liimatainen.
Och visst kan betraktaren identifiera sig, känna sympati och värme inför keramiska skulpturer som är fullkomligt avväpnande i sin framtoning och vänliga runda väsen.
Matias Liimatainen, 28, växte upp på landsbygden i Nivala nära Karleby, i en familj med åtta barn, och syskonen satt ofta tillsammans och ritade och tecknade. En bror är grafiker men i övrigt ser han inte konstnärlighet som en utpräglad gemensam nämnare för familjen.
– Fast morfar var väldigt skicklig på att göra djurskulpturer i trä och har inspirerat mig mycket. Jag var 15 när jag flyttade till Tammerfors för att gå i Tamperen kuvataidelukio där jag kom att arbeta med keramik.
Efter studenten kom Liimatainen direkt in på Konstindustriella högskolan och linjen för keramik och glas.
– Jag studerade aktivt i tre fyra år men så fångade mina skulpturer och keramiska arbeten mig så jag har inte slutfört studierna. Men efter stipendieresan till Japan ska jag ta itu med det, säger han.
Keramik i Japan
Finlands Japaninstitut har beviljat Liimatainen så kallat residensstipendium för arbete och forskning i Shigaraki. Senare i höst är han på väg dit för en sex veckors vistelse.
Shigaraki har en uråldrig historia som centrum för keramik i Japan, själva staden antas ha uppkommit fem sex hundra år före vår tideräkning, möjligen ännu tidigare, och 742 var Shigaraki i några månader huvudstad i det kejserliga imperiet.
Åtminstone två uppmärksammade finländska keramiker, Kim Simonssen och Natalie Lahdenmäki har arbetat i Shigaraki. – Jag ska arbeta med och låta mig influeras av den japanska keramiska konsten i allmänhet och den regionala i synnerhet samt av de japanska bruksföremålen och den japanska vardagen. Stipendiet täcker vistelsen med uppehälle och studier och ger mig möjlighet att skapa, säger Liimatainen och berättar att han har läst japanska vid Helsingfors universitet sedan i våras då beskedet om stipendiet kom.
– Jag påstår verkligen inte att jag talar flytande men har lärt mig de viktiga artighetsfraserna och så kan jag läsa japanska tecken.
Sardinburken som öron
Matias Liimatainen formger sin keramik både genom att bearbeta leran fritt med händerna och genom att gjuta lera i former. Han blandar sina glasyrer själv för att få fram den exakt rätta nyansen och glansen.
– Jag tycker om att mixa material och göra oväntade kombinationer. Skulpturen i sträv svart matt lera får överraskande lyster genom gyllene ornamentik.
Och formerna är uttryckligen bekanta banala bruksföremål som i hans figurer får en helt ny betydelse. Sardinburken återkommer som
Jag tycker om att mixa material och göra oväntade kombinationer. Skulpturen i sträv svart matt lera får överraskande lyster genom gyllene ornamentik.