Regeringens vårdreform behövs inte
SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN Regeringens nya omarbetade förslag till vårdreform är inte bättre än de tidigare versionerna. Förslaget har ivrigt debatterats, utifrån ministrarnas uttalanden, redan innan förslaget offentliggjordes. Ministrarnas första uttalanden var uppenbart avsedda att styra debatten och vända uppmärksamheten från alla de problematiska elementen som förslaget innehåller och de olösta problemen som förslaget för med sig.
Knappast ett enda av de mål som ursprungligen sattes för en reform av vårdsektorn skulle komma att uppnås om regeringens förslag förverkligas. Detta beror på att Centerpartiet och Samlingspartiet i första hand prioriterar de egna stöd- och referensgruppernas ekonomiska intressen framför de hälsovårdspolitiska målsättningarna och de medicinskt motiverade behoven av undersökning, vård och rehabilitering som sjuka människor behöver och behoven av förebyggande insatser på befolkningsnivå.
Om regeringens förslag blir verklighet får vi en situation som litet förenklat och karikerat, men med stor sannolikhet, ser ut på följande sätt.
Varje medborgare får för köp av service en eller flera av samhället (skattebetalarna) bekostade kundsedlar. Kundsedelns belopp är lika stort för alla, oberoende av om man har ett medicinskt motiverat behov av undersökning eller vård. Serviceproducenterna får efter anbudsförfarande till uppgift att tillfredsställa efterfrågan på service inom ett visst geografiskt definierat område mot en ersättning som i huvudsak baserar sig på hur många människor som bor inom ansvarsområdet.
Om människorna är friska och vårdbehovet litet får serviceproducenten ändå den utlovade ersättningen. Om människorna är mycket sjukliga blir vårdbehovet större än förutsett och producenten skulle behöva göra en större insats än planerat vilket medför en risk för att producenten gör förlust och eventuellt går i konkurs. Ett annat osäkerhetsmoment för producenten är att kunderna blir betydligt fler än beräknat därför att människor från andra ansvarsområden söker sig till ifrågavarande producent.
Men det kan också hända att människor från det egna området söker sig till andra områden och då belastas producenten av överkapacitet. Och rullar på tummarna?
Man har i regeringskretsar uttalat behovet av att utforma lagen så att de privata serviceproducenternas risker minimeras och att de garanteras en vinstbringande verksamhet. För att trygga det finns det i lagförslaget bestämmelser vilka medför en massa byråkrati, kostnader och risk för avtalstvister.
I lagförslaget framkommer det inte på vilket sätt det skulle vara möjligt att effektivt förhindra att producenterna uppmuntrar människorna till att fullt ut utnyttja sina kundsedlar fastän de inte har något egentligt medicinskt behov av undersökning eller vård. Det förblir även oklart hur den gemensamma sektorns och skattebetalarens intresse av insyn och information garanteras samt hur styrningen av serviceverksamheten ordnas så att missbruk minimeras.
Om riksdagen godkänner lagförslaget får vi ett regelverk som kraftigt ökar samhällets kostnader för hälso- och sjukvården. Detta beror framför
Modeller inhämtade från tillverkningsindustrin som av regeringen modifierats enligt nyliberalistisk ekonomisk teori fungerar inte inom hälsovården på befolkningsnivå.
allt på att de privata producenterna ges möjlighet till att använda sina av samhället bekostade insatser för att tillgodose en stark ökning av servicebehov som inte är medicinskt motiverat. Så länge som samhället eller skattebetalaren står för kostnaderna finns det inte tillräckliga incitament för vare sig kund eller producent att begränsa antalet undersökningar och recept. Andra problem uppstår då en person med många sjukdomar eller en kroniskt sjuk människa når taket för kundsedelns värde.
Till en del skulle kostnadsökningen komma att bero på vilket värde i antal euro som kundsedeln skulle få. De faktiska kostnaderna för besök, underökningar och åtgärder inom sjukvården är av sådan storleksordning att en sjuklig person genererar tusentals euro per år. Detsamma gäller om olyckan är framme. Om fem miljoner människor fick var sin kundsedel skulle kostnaderna bli enorma.
Det finns tills vidare inte några tillförlitliga, kostnadseffektiva eller relevanta metoder med hjälp av vilka man skulle kunna behärska alla dessa komponenter som bildar de mångfasetterade processer som ingår i ett sjukdomsförlopp som alltid är individuellt och unikt. Regeringens lagförslag skapar inte heller förutsättningar för att man på landskapsnivå skulle kunna behärska kostnadsutvecklingen eller på ett rättvist sätt säkra adekvat vård för sjuka människor inom ramarna för det system som regeringen föreslår.
Modeller inhämtade från tillverkningsindustrin som av regeringen modifierats enligt nyliberalistisk ekonomisk teori fungerar inte inom hälsovården på befolkningsnivå.
Det är fortfarande möjligt att utan större lagförändringar vidareutveckla det välfungerande hälso- och sjukvårdssystem som vi har i dag där den gemensamma hälso- och sjukvården på ett kostnadseffektivt sätt kompletterar sin verksamhet med inköpta insatser från privata aktörer. Därutöver finns det ju fritt utrymme för en privat vårdsektor som är självbärande.