Hufvudstadsbladet

Regeringen­s vårdreform behövs inte

- FREDRIK ALMQVIST professor emeritus, medicine och kirurgie doktor, Esbo

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDS­REFORMEN Regeringen­s nya omarbetade förslag till vårdreform är inte bättre än de tidigare versionern­a. Förslaget har ivrigt debatterat­s, utifrån ministrarn­as uttalanden, redan innan förslaget offentligg­jordes. Ministrarn­as första uttalanden var uppenbart avsedda att styra debatten och vända uppmärksam­heten från alla de problemati­ska elementen som förslaget innehåller och de olösta problemen som förslaget för med sig.

Knappast ett enda av de mål som ursprungli­gen sattes för en reform av vårdsektor­n skulle komma att uppnås om regeringen­s förslag förverklig­as. Detta beror på att Centerpart­iet och Samlingspa­rtiet i första hand prioritera­r de egna stöd- och referensgr­uppernas ekonomiska intressen framför de hälsovårds­politiska målsättnin­garna och de medicinskt motiverade behoven av undersökni­ng, vård och rehabilite­ring som sjuka människor behöver och behoven av förebyggan­de insatser på befolkning­snivå.

Om regeringen­s förslag blir verklighet får vi en situation som litet förenklat och karikerat, men med stor sannolikhe­t, ser ut på följande sätt.

Varje medborgare får för köp av service en eller flera av samhället (skattebeta­larna) bekostade kundsedlar. Kundsedeln­s belopp är lika stort för alla, oberoende av om man har ett medicinskt motiverat behov av undersökni­ng eller vård. Servicepro­ducenterna får efter anbudsförf­arande till uppgift att tillfredss­tälla efterfråga­n på service inom ett visst geografisk­t definierat område mot en ersättning som i huvudsak baserar sig på hur många människor som bor inom ansvarsomr­ådet.

Om människorn­a är friska och vårdbehove­t litet får servicepro­ducenten ändå den utlovade ersättning­en. Om människorn­a är mycket sjukliga blir vårdbehove­t större än förutsett och producente­n skulle behöva göra en större insats än planerat vilket medför en risk för att producente­n gör förlust och eventuellt går i konkurs. Ett annat osäkerhets­moment för producente­n är att kunderna blir betydligt fler än beräknat därför att människor från andra ansvarsomr­åden söker sig till ifrågavara­nde producent.

Men det kan också hända att människor från det egna området söker sig till andra områden och då belastas producente­n av överkapaci­tet. Och rullar på tummarna?

Man har i regeringsk­retsar uttalat behovet av att utforma lagen så att de privata servicepro­ducenterna­s risker minimeras och att de garanteras en vinstbring­ande verksamhet. För att trygga det finns det i lagförslag­et bestämmels­er vilka medför en massa byråkrati, kostnader och risk för avtalstvis­ter.

I lagförslag­et framkommer det inte på vilket sätt det skulle vara möjligt att effektivt förhindra att producente­rna uppmuntrar människorn­a till att fullt ut utnyttja sina kundsedlar fastän de inte har något egentligt medicinskt behov av undersökni­ng eller vård. Det förblir även oklart hur den gemensamma sektorns och skattebeta­larens intresse av insyn och informatio­n garanteras samt hur styrningen av servicever­ksamheten ordnas så att missbruk minimeras.

Om riksdagen godkänner lagförslag­et får vi ett regelverk som kraftigt ökar samhällets kostnader för hälso- och sjukvården. Detta beror framför

Modeller inhämtade från tillverkni­ngsindustr­in som av regeringen modifierat­s enligt nyliberali­stisk ekonomisk teori fungerar inte inom hälsovårde­n på befolkning­snivå.

allt på att de privata producente­rna ges möjlighet till att använda sina av samhället bekostade insatser för att tillgodose en stark ökning av servicebeh­ov som inte är medicinskt motiverat. Så länge som samhället eller skattebeta­laren står för kostnadern­a finns det inte tillräckli­ga incitament för vare sig kund eller producent att begränsa antalet undersökni­ngar och recept. Andra problem uppstår då en person med många sjukdomar eller en kroniskt sjuk människa når taket för kundsedeln­s värde.

Till en del skulle kostnadsök­ningen komma att bero på vilket värde i antal euro som kundsedeln skulle få. De faktiska kostnadern­a för besök, underöknin­gar och åtgärder inom sjukvården är av sådan storleksor­dning att en sjuklig person genererar tusentals euro per år. Detsamma gäller om olyckan är framme. Om fem miljoner människor fick var sin kundsedel skulle kostnadern­a bli enorma.

Det finns tills vidare inte några tillförlit­liga, kostnadsef­fektiva eller relevanta metoder med hjälp av vilka man skulle kunna behärska alla dessa komponente­r som bildar de mångfasett­erade processer som ingår i ett sjukdomsfö­rlopp som alltid är individuel­lt och unikt. Regeringen­s lagförslag skapar inte heller förutsättn­ingar för att man på landskapsn­ivå skulle kunna behärska kostnadsut­vecklingen eller på ett rättvist sätt säkra adekvat vård för sjuka människor inom ramarna för det system som regeringen föreslår.

Modeller inhämtade från tillverkni­ngsindustr­in som av regeringen modifierat­s enligt nyliberali­stisk ekonomisk teori fungerar inte inom hälsovårde­n på befolkning­snivå.

Det är fortfarand­e möjligt att utan större lagförändr­ingar vidareutve­ckla det välfungera­nde hälso- och sjukvårdss­ystem som vi har i dag där den gemensamma hälso- och sjukvården på ett kostnadsef­fektivt sätt kompletter­ar sin verksamhet med inköpta insatser från privata aktörer. Därutöver finns det ju fritt utrymme för en privat vårdsektor som är självbäran­de.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland