Forskare avslöjar finska krigsbrott
Andra världskriget Militärpastorn och SS-officeren Ensio Pihkalas dagbok från tyska östfronten får nackhåren att resa sig. SS-soldat Olavi Kustaa Adolf Karpalos och hans kamraters frustration över att tvingas slösa sin skjutskicklighet på att avrätta juda
Finländska SS-soldater gjorde sig skyldiga till grova krigsbrott och deltog i judeutrotningen i Tyskland. Det anser sig docent André Swanström ha fått bevis för.
Teologiedoktor André Swanström har fokuserat speciellt på två kontroversiella personer: militärprästerna Ensio Pihkala och Kalervo Kurkiala, som båda valde att bli SS-officerare.
I årtionden har de 1 400 finska SSmännens gärningar förskönats och förtigits. Docent André Swanström har hittat brev och andra dokument i arkivens gömmor som avslöjar att allt tyder på att också finska soldater deltog i massutrotningen av judar och avrättandet av krigsfångar.
– Mina upptäckter ställer SSbataljonens och dess historieskrivare, professor Mauno Jokipiis (1924– 2007) beskrivning av verkligheten i en ny dager, säger Swanström.
Swanström är teologiedoktor och innehar en docentur vid Åbo Akademi. Just nu skriver han på en bok om de två mycket olika, men lika märkliga personerna, militärpastorerna och SS-officerarna Ensio Pihkala och Kalervo Kurkiala.
Pihkala beskriver i sin dagbok hur han hör skottlossning strax utanför SS-högkvarteret i Tarnopol på östfronten i juli 1941. När han kommer ut ligger fem judar skjutna framför en öppen grav. Åtminstone en av dem lever ännu. Pihkala ger sin egen pistol åt en underofficer och uppmanar honom att ”göra slut på de olyckliga”.
– Pihkala kan ändå betraktas som en humant orienterad och etiskt tänkande människa som inte kunde acceptera krigsbrott, säger Swanström.
Pihkalas kollega, militärpastorn Kalervo Kurkiala verkar däremot inte ha haft några svårigheter i att kombinera sin kristna livsåskådning med nazisternas rasideologi. Kurkiala umgicks med Heinrich Himmler och avancerade till Obersturmbannführer (motsvarande överstelöjtnant) och blev därmed den högst uppsatte finländaren i tyska SS.
Kurkiala kände sig inte heller obekväm när han träffade nazistpartiets lokalledare i Ukraina som skröt med att han låtit skjuta tusentals judar. Kurkiala beskrev mannen som ”ungdomlig och energisk”.
Rått brev
Av alla dokument som Swanström hittills lyckats damma av är ett brev som undertecknats av bilmekanikern och SS-soldaten Olavi Karpalo och fem andra finska SS-soldater det säkraste beviset för att finländarna begick krigsbrott sida vid sida med de tyska nazisterna. De frustrerade männen sände brevet till Pihkala i hopp om att denne skulle ordna så de slapp sin ”verkstadskommendering” och i stället fick komma ut till fronten. Männen var sura på att ”de andra finländarna får knäppa pickelhuvade Ivanovitjar” medan de själva fått en fabrikskommendering. ”Vad ont har vi gjort när vi fråntas den glädje man känner när ryssen uppenbarar sig framför kornet på mausergeväret.”
I stället har Karpalo och hans kamrater tvingats använda sina färdigheter till att avrätta judar, trots att ”... sämre skjutskicklighet än vår väl skulle hinna till vid avrättandet av judar”.
Enligt Swanström lämnar konstaterandet inte utrymme för mycket tvivel om att de finska SS-männen deltog i judeutrotningen och krigsbrott.
– Av någon anledning ville professor Mauno Jokipii förtiga detta i sitt mammutverk om den finska SSbataljonen, säger Swanström.
– Om detta hade avslöjats när boken kom ut 1968 hade man kunnat ställa tre av männen inför rätta för krigsbrott.
”Sexlingarna” hade starkt högerradikala sympatier. Swanström gick till riksarkivet och sökte upp tjänstgöringskontrakten för de finska SSmännen. Ur dem framgår deras politiska
Vad ont har vi gjort när vi fråntas den glädje man känner när ryssen uppenbarar sig framför kornet på mausergeväret. … sämre skjutskicklighet än vår väl skulle hinna till vid avrättandet av judar. Olavi Karpalo och fem andra finska SS-soldater undertecknade ett brev till Ensio Pihkala.
hemvist. Karpalo, som hade deltagit på Francos sida i det spanska inbördeskriget, kallar sig ”nationalist” i papperen. Två uppger sig vara nationalsocialister, en hör till svenskspråkiga nationalsocialistiska Samfundet Folkgemenskap, en är IKL:are medan en säger sig vara opolitisk.
– De tyckte det var obehagligt att delta i judeutrotningarna, men inte på grund av moraliska orsaker. Utifrån innehållet i brevet ser de bara ut att ha ansett dödandet av judar vara en sekundär verksamhet.
Historieförfalskning
Swanström har kommit till att hälften av männen i bataljonen bekände sig till fascismen. Jokipii, vars dokumentation om ”Pantbataljonen” fram till nu har ansetts berätta sanningen om finländarnas SS-engagemang uppger att fascisterna bara utgjorde 20 procent av hela gruppen.
Swanströms enda förklaring till denna och andra av Jokipiis skönmålningar är att han inte ville likställa SS-männen med fascister.
– Han hade tillgång till samma material som jag, men använde det selektivt.
Pastor Kurkiala bad exempelvis att Jokipii inte skulle skriva om hans umgänge med Himmler i historiken. Jokipii exkluderade också motiveringarna till Kurkialas befordran. I dem ansågs Kurkiala bland annat vara stöttepelaren i det nationalsocialistiska tänkandet i Finland.
Swanström anser att Jokipii gjorde sig skyldig till historieförfalskning genom att mörka fakta, som han rimligen måste ha haft tillgång till
och genom att medvetet ljuga med hjälp av statistik. Varför han gjorde så kan Swanström bara gissa sig till.
– Ensio Anttila, tidigare SS-officer var hans studiekamrat vid historiska fakulteten och ordförande för ämnesföreningen. Jokipiis far som var pastor hade klara sympatier, han önskade SS-männen Guds välsignelse.
Jokipii omgavs med andra ord av personer som hade starka nazistiska sympatier.
Flydde efter kriget
Swanström anser det uppenbart att Karpalo visste att han kunde ställas inför rätta för vad han gjort. Därför flydde han, i likhet med många naziförbrytare, till Venezuela.
Han ska ha tagit sig dit genom att muta till sig ett hinderlöshetsbevis vid passbyrån i Raumo. Han dog 1988 i Venezuela. Två av ”sexlingarna” stupade vid östfronten 1942, en dog i Sverige 1977 och två i Finland, 1998 och 2007.
Enligt Swanström var den ”selektiva minnesförlusten” och kutymen att förringa krigsbrotten och kalla dem för fantasifoster en fungerande strategi för de forna SSmännen.
Han är väl medveten om att hans avslöjanden väcker motstånd inom de kretsar som fortfarande idealiserar SS-arvet.
– Man kallar mig för ”kulturbolsjevik” och andra mycket fulare saker. Därför har jag hemligt telefonnummer.
Kritikerna anser att Swanström drar upp gammalt, att han är efterklok och vill stämpla enskilda.
– Historieskrivningen måste dock hålla för en kritisk granskning i enlighet med vetenskapliga normer.
– De män som slagits med rena vapen borde inte behöva frukta att bli stämplade. Att neka till krigsbrott, skyla över och bortförklara hör dock till en förgången tid.