Frankopan vänder på världsbilden
Historien har förvrängts och manipulerats för att skapa bilden av Europa som världens mittpunkt. Det stämde inte för tusen år sedan och det stämmer inte nu heller, menar historikern Peter Frankopan som i sin bok Sidenvägarna flyttar perspektivet österut.
Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Afghanistan, Iran, Irak, Syrien och Ryssland.
En del ser dem som länder i periferin, ibland förknippade med diktaturer och åsidosättandet av mänskliga rättigheter, andra gånger med våldsamma och instabila regimer.
Men den brittiske historikern Peter Frankopan är noga med att framhålla att dessa länder knappast befinner sig i utkanten av vare sig civilisationen eller de globala affärerna. Tvärtom ligger de i deras verkliga centrum – och har gjort det ända sedan historiens början.
– För tusen år sedan var det Europa som låg i periferin, konstaterar han.
Magnum opus
Sidenvägarna är hans magnum opus, ett ambitiöst försök att vända på perspektiven kring världshistorien. På 576 tättskrivna sidor ryms 2 500 år, med start i Persien cirka 500 år före Kristus. Där föddes embryot till det nätverk av handelsvägar mellan Medelhavsländerna och Kina som brukar kallas för Sidenvägen.
Perserna var skickliga administratörer med stora skatteintäkter från bland annat handeln. De investerade pengarna i jordbruk, avancerade bevattningssystem och i att bygga ut vägnätet. Inför nya idéer och andra religioner hade de en öppen och ganska tolerant inställning.
Utbytet av handelsvaror, idéer och religioner mellan öst och väst fortsatte efter att den makedoniske fältherren Alexander den store invaderade Persien, Även det islamiska kalifatet i Bagdad präglades under sin guldålder av öppenhet och tolerans för kristna, judar och andra minoriteter.
”Bara Europa”
Men när Peter Frankopan gick i skolan låg fokus på ”civilisationens vagga” – det antika Grekland och Rom och sedermera på vikingarnas plundringståg i Europa.
– Det enda jag lärde mig i skolan, vad gällde historia och geografi, handlade om Europa. Jag är ett av kalla krigets barn, men jag fick aldrig lära mig något ordentligt om Sovjetunionen förutom att de riktade missiler mot oss, jag fick ingenting veta om Iran trots att det blev revolution där 1979 när jag var åtta år och jag fick aldrig lära mig något om Kambodja även fast det inträffade ett folkmord i landet under min livstid.
Det är inte för inte som Peter Frankopan har kallats för historieämnets ”rockstjärna”. Han är förhållandevis ung, uttrycker sig entusiasmerande både i tal och skrift och törs ställa gamla vedertagna sanningar på ända. Själv säger han att Sidenvägarna innehåller kunskap som han har ackumulerat under 25 års tid.
– Under min första skoldag i Oxford för nästan exakt 25 år sedan sade min lärare till mig att för att vara en kompetent forskare måste du bland annat behärska paleografi, numismatik, epigrafik och arkeologi och det idealiska är om du lär dig bulgariska före jul och även rumänska. Du kan inte komma från ingenting och skriva en bok som den här.
Svensk sommarstuga
Intresset för geografi och historia har han med sig sedan barndomsåren. Hans mors föräldrar kom från Västergötland i Sverige och familjen hade ett sommarhus i Småland med ”en skog, en sjö och massor av smultron och blåbär” inpå knutarna.
– Jag minns hur man berättade för mig att vägarna i Småland är raka så att militärflygplanen ska kunna landa där. Det var samtidigt som ubåten gick på grund i Karlskrona. Sverige låg i yttersta kanten av det fria Europa under kalla kriget och när jag som pojke bestämde mig för att lära mig ryska och blicka österut var det för att försöka förstå den här världen som kändes väldigt, väldigt nära inpå.
Asiens tur igen
Om Europa sedan sjöfarartiden i slutet av 1400-talet har haft ett – tillfälligt – uppsving så är det Asiens tur på nytt, menar Peter Frankopan. Kina satsar exempelvis just nu på en ny ”sidenväg” genom Centralasien, där investeringar på motsvarande 900 miljarder dollar har gjorts.
– Om jag hade skrivit ett nytt kapitel till boken i dag hade jag nog inte nämnt brexit. Det har ingen betydelse i den globala historien. Om man i framtiden ser tillbaka på det som hände under det tidiga 2000-talet är Aleppo, Homs, Moskva, Teheran, Islamabad, Peking och Riyad mycket viktigare än om vi i Europa bestämde oss för att vara med i samma klubb.