Ratificera konventionen för ett globalt förbud mot atomvapen

Den 7 juli röstade 122 av FN:s 193 medlemsländer för konventionen om kärnvapenförbud, som då den har ratificerats av 50 nationer blir juridiskt bindande. Europeiska länder som traditionellt anses neutrala – Irland, Sverige, Schweiz, Österrike – deltog i förhandlingarna och hörde till de 122 nationer som röstade ja till konventionen i FN:s generalförsamling. Finland höll sig utanför och deltog inte i röstningen.

Den 20 september inleddes ratificeringsprocessen. Vid dagens slut hade redan 50 länder signerat avtalet. USA har kraftfullt drivit motstånd mot avtalet. Även de övriga atomvapenländerna – Ryssland, Frankrike och Storbritannien – har aktivt agerat mot avtalet. Kina har än så länge avhållit sig från kommentarer.

Röstningarna togs emot med stor glädje på många håll.

Setsuko Thurlow, Hiroshima-överlevande, 13 år då USA fällde världens första atombomb, konstaterade inför FN den 7 juli att hon har väntat på den här dagen i sju årtionden och att detta är början på slutet för atomvapnen.

Irlands minister för utrikesfrågor och handel Simon Coveney kallade i sitt tal inför FN-röstningsdagen för en verklig historisk dag och påminde om att den allra första resolutionen från FN:s generalförsamling kom 1946 och uppmanade till ”avskaffande av atomvapen och alla andra vapen som kan användas för massförstörelse”.

Zia Mian, professor vid Princeton-universitetet, skrev i Bulletin of the Atomic Scientists (7.7) att konventionens förpliktelser ”bryter ny mark. Till exempel förbudet mot att hota att använda atomvapen skapar en grundläggande utmaning för all politik som grundar sig på atomvapenavskräckning. Från och med nu står avskräckningsförespråkarna på fel sida av lagen, såsom den för- stås och accepteras av majoriteten av världens länder”.

Beatrice Fihn, chef för International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, Ican, en av civilsamhällets aktivaste förespråkare för en atomvapenfri värld, uttryckte sig så här: ”Vi hoppas att denna dag markerar början på atomålderns slut. Atomvapen bryter utan tvekan mot krigslagarna och utgör ett klart hot mot den globala säkerheten.”

År 1963 föreslog Finlands dåvarande president Urho Kekkonen att Danmark, Finland, Norge och Sverige skulle bilda en atomvapenfri zon. Denna förverkligades inte på grund av Danmarks och Norges Natomedlemskap. År 1978 upprepade Kekkonen sitt förslag då även Färöarna, Grönland och Island visade intresse för förslaget. Inte heller detta förslag ledde till resultat. Kekkonen agerade helt i FN-resolutionens (1946) anda.

Medborgarnas rätt till säkerhet finns starkt förankrad i Finlands grundlag och bör respekteras. Finlands grundlag, första paragrafen: ”... Finland deltar i internationellt

Vi som har undertecknat det här öppna brevet hoppas innerligt att våra regeringar inom kort skall ratificera konventionen för ett globalt förbud mot atomvapen.

samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter samt i syfte att utveckla samhället.”

Sverige har en lång tradition som fredsbefrämjande nation. Sveriges och Finlands stegvisa avståndstagande från neutraliteten utgör ytterligare ett nytt hot mot världsfreden. Det behövs neutrala stater som förmedlare i konflikter. Det visar konflikten mellan USA och Nordkorea tydligt.

Vi som har undertecknat det här öppna brevet till bland annat Finlands och Sveriges stats-, utrikes- och försvarsministrar – och som utan tvekan representerar majoriteten av världens befolkning – hoppas innerligt att våra regeringar inom kort skall ratificera konventionen för ett globalt förbud mot atomvapen och sålunda agera enligt den första FN-resolutionen samt röstningen i FN den 7 juli. vice ordförande partistyrelsen, Feministiskt initiativ, Sverige

ordförande, Folket i Bild/Kulturfront, Sverige

Folkkampanjen mot kärnkraft – kärnvapen, Sverige

Se de övriga 19 undertecknarnas namn på hbl.fi/opinion/