”Vi kommer aldrig att glömma huset”

Vi födde vårt första barn på Barnmorskeinstitutet 1970. Jag säger vi för vi var ett av de första paren som gick profylaxkursen. Förlossningsmetoden bygger på att man lär sig kontrollera andning och avslappning och föda enligt naturmetoden. Pappan peppades att bli coach inför förlossningen.

Vi hade valts ut av barnmorskan på rådgivningen för kursledaren, länsbarnmorskan Valvanne, ville ha akademiskt utbildade par. Nåja, där satt vi sedan i ring på golvet och övade oss bland annat i att blåsa ljus utan att ljuset slocknar. Hemma fortsatte övningarna med stor iver. Det var som att förbereda sig inför en idrottsprestation. Men metoden fungerade och pappan var till stor hjälp både för mamman och för barnmorskan.

1974 föddes vårt andra barn och då fick pappan inte vara med. Det talades om pappor som svimmar eller stör med sitt filmande och fotande. Största risken var väl ändå infektionsfaran. Vi ville föda tillsammans så det blev att ta in på privat sjukhus. Där blev min coach föremål för stor beundran. Läkaren vände om i dörren för pappan antogs vara läkare. Barnmorskan tyckte lite synd om mig för min coach var så bestämd. Nå, vi ville jobba fram barnet snabbt och effektivt.

1980 föddes vårt tredje barn på Barnmorskeinstitutet. Då frågade ingen om pappan gått kurser. Nu talades det mera om smärtlindring. Vi hade redan rutin och pappan coachen visste sin uppgift.

Senare har fem av våra åtta barnbarn fötts på Barnmorskeinstitutet. Vi kommer aldrig att glömma huset som utgjort ramarna för så mycket glädje och tacksamhet i vårt liv.