Finland kan inte under några omständigheter hålla sig neutralt

De många åren efter kriget under Urho Kekkonens styre ledde till en psykisk chock för oss finländare och en ständig rädsla för vad man i Kreml tyckte och tänkte.

Den chocken borrade sig in i finländarnas tankevärld och sitter tyvärr där ännu starkt förankrad. Helst har man velat glömma bort det faktum att världen har förändrats och att vi borde lära oss vara realister, att sträva efter att analysera världen i dag och försöka placera vårt land in i bilden av morgondagens värld.

Jag blev mer än glad då jag i HBL (17.10) läste Nils Torvalds insändare. Enligt min mening en klok analys av Finlands situation, nu och framför allt, som han betonar, i morgondagens Europa 2030. Heinz Ramm-Schmidt och mången annan har också tagit upp frågan om en Natoanslutning. Viktigt är att inse att det är hög tid att bryta sig ut ur efterkrigstidens trauma och öppet diskutera frågan. Torvald har ju också, som alla torde veta, en god kännedom om Ryssland och dess politik.

Min egen far som också kände Ryssland och den där rådande mentaliteten sade alltid; det ryska folket är ett bra folk, men den ryska diplomatin är långsint och glömmer sällan. Ledarnas tankevärld är alltid oförändrad. Hittills har hans mening stämt.

Jag medger gärna att mina historiska kunskaper på grund av stigande ålder har fallit i glömska, men enligt min åsikt har Natos uppgift inte varit att verka som en anfallande part. Dess uppgift är att fungera som en försvarsorganisation. Denna funktion är av nöden ända till den stund som all aggression är borta från människans tankevärld. Rätta mig om jag har fel, men Kreml målar nog för sina innevånare upp Nato som en farlig angripande fiende. Ryssland har ju tyvärr ännu inte befriat sig från viljan till en erövringspolitik, vilket bland annat Krim visar.

Om det fruktansvärda skulle hända, att ett krig mellan Ryssland, Baltikum och västvärlden skulle bryta ut behöver man säkert inte vara någon stor fältherre för att se att Finland inte och under inga omständigheter kan hålla sig neutralt. Vi har alltså att välja mellan att försvara våra gränser eller bli ett mellanland, för ett totalt slagfält.

Vi har alltså att välja mellan att försvara våra gränser eller bli ett mellanland, för ett totalt slagfält.

Märkligt är att vår största dagstidning inte har haft några speciella skriverier om föreller nackdelarna för en Natoanslutning. Detta förvånar. Dock har Helsingin Sanomat en intressant intervju med diplomaten Alpo Rusi som verkar som professor i Litauen. Han säger att man alltid bör vara beredd på det värsta och beundrar letternas försvarsvilja och klara ställningstaganden. Låt diskussionen om en Natoanslutning växa också i vårt land.

Man har i debatten frågat sig vilken inställning vår nuvarande kloka och försiktiga president intar i Natofrågan. Knappast vore det klokt av honom att i detta skede deklarera sin Natoinställning. Men knappast är han heller intresserad att ta emot kissekatter som grannen vill ge som gåva. Vänta och se är en förnuftig inställning. En saklig och kunskapasbaserad samvaro mellan honom och främmande makters ledare är det enda riktiga. Besluten fattas då tiden är redo för det. PER-ERIK LINDHOLM Esbo