Matkulturer krockade i 1970-talets pannor
Mathistoria Det bruna decenniet är inte känt för att ha varit en kulinarisk revolution. Men oavsett färgskala var det ett årtionde fyllt med nya påhitt och influenser. Många tyckte att hela världen höll på att bli galen, vilket man kan se glimtar av i 70-
1970-talet var ett väldigt brunt årtionde. Ute i samhället visade man öppet sitt missnöje genom uppror och radikalism. Framför allt grodde ett politiskt systerskap fram och feminismen tog fart på allvar. Men även miljön diskuterades, och i nyheterna syntes ungdomar som kedjat fast sig vid skogsmaskiner för att rädda den finska naturen.
Det var ett årtionde med stora hopkok både politiskt och kulturellt. Finlands folkliga president Urho Kekkonen ledde landet med stadig hand och lyckades spika en undantagslag som förlängde hans ämbetsperiod. Utrikes rådde hela havet stormar med kalla kriget, terrorism, oljekris och Vietnamkriget.
Inne att vara ute
Men ungdomskulturen levde gott och frodades bland utsvängda jeans och kassettband. Nu började stadens unga även att runda av kvällarna med ett besök till kvarterets pizzeria. Om plånboken tillät, vill säga. Om inte så stannade man hemma och där lagades snabba rätter med köttfärs, broiler eller varför inte en bit norsk sej. Under fester fylldes glasen gärna med drinkar som bacardi cola, gin tonic och tom collins.
Historia återberättas för underhållning, såväl som för lärdomar. Och det gäller även matens förflutna. Under 1970–talet blev det dessutom allt vanligare med kokböcker och matprogram, så alla framgångar och snedsteg finns bra dokumenterade.
När man bläddrar genom 40 år gamla kokböcker är det nog den bruna färgskalan som är mest framträdande. Den genomsyrar allt från kökskaklet till maträtterna. Men så bröt man trenden ibland – på kaklet målades eller klistrades gröna och orange mönster och maträtterna pryddes med diverse färgglada frukter och grönsaker. Det hände ibland att man misstog huvudrätten för en dessert och prydningen kunde vara så banal att rätterna mera såg ut som en del av inredningen.
Gröt och långpannor
Men hemma om vardagarna var helgernas färgklickar förvisade tillbaka in i skåpen. Hawaiiskinkan byttes mot korv i ugn och de onekligen fantasifulla gelatintårtorna ersattes av makaronilådor. I matprogrammen förespråkades näringslära ut, och man visade ungdomarna hur man skulle koka ihop en nyttig morgongröt. Helst skulle rätterna innehålla endast ett fåtal ingredienser och svårighetsgraden skulle vara låg.
Många kanske önskade att duka fram till fest med mystiska aladåber, fint dekorerade smörgåstårtor och glace au four. Men ofta vann långpannan, som vid servering ställdes direkt på bordet från ugnen. För vem hade tid att stå som individer i köket när punken kallade och världen stod i lågor?
En riktig 70-talsklassiker är flygande Jakob, som lyckats förbli en omtyckt rätt genom årtionden. Här gör vi den i ny tappning med jordnötterna inne i såsen och bananerna som knaprigt tillbehör. Bananchipsen tar lite längre tid att göra, så tillred en dubbel sats om du vill ha gott snacks.
Vardagsmys med en smula lyx intogs i form av varma smörgåsar. Speciellt när hösten och mörkret smög sig tätare inpå var de det perfekta kvällsmålet. Kanske med en varm kopp kakao till? Fullkornsbrödet var populärt då som nu och osten var obligatorisk.
Ost kunde paras ihop med så gott som allt på 1970-talet. Eller rättare sagt kunde allting täckas med ost. Man både toppade och doppade till den grad att osten blev till rätternas hjälte. För den som kände sig lite våghalsig var ostsufflén kungen på matbjudningar. Men pröva en gång så märker du att den inte är så knepig som den målats upp att vara.