Mycket arbete är ännu ogjort

VåLDTäKT Lillemor Gustafsson frågar (HBL 14.10) vad man anser att en grov och förödmjukande våldtäkt är.

Jag drar mig till minnes ett inslag som visades i tv för cirka ett och ett halvt år sedan. Man visade statistik på våldtäkter och straff i Finland. Den ena statistikkurvan var mer förskräcklig än den andra. Poli-

sen tar emot cirka tusen våldtäktsanmälningar årligen.

I programmet intervjuades ett våldtäktsoffer, en kvinna, som berättade sin sorgliga berättelse om sin våldtäkt. Hon hade avslutat sitt arbetspass i ett varuhus och när hon kom till personalutrymmet där hon bytte kläder hade hon blivit överrumplad av gärningsmannen. Under knivhot våldtog han henne två gånger.

Med livet i behåll och en ordentlig

skräll efter finska rättsstatens beslut kungjorde hon sin misstro mot rättsväsendet i tv. Hon hade fått veta att gärningsmannen hade fått en mildare dom när han överklagade. De förmildrande omständigheter som nämndes, var bland annat att det varit mannens första våldtäkt.

Det här är bara ett fall, ett i raden av många liknande. Enligt statistiksiffrorna som visades i tv-inslaget är

våldtäktsdomarna inte särskilt långa. De tyngsta straffen gällde våldtäktsbrott mot barn och minderåriga.

Detta fall som syftas på i insändaren är ett bevis på att det finns mycket att jobba med. Offret och dess anhöriga berörs i högsta grad av allt frossande i medier och spekulationer som de utsätts för.