Mer eller mindre, men aldrig lagom?

SAMHäLLE Meningsskiljaktigheterna i regeringen liksom arbetsmarknadsparter emellan väcker frågor om vad som är tillräckligt, vad för litet och existerar något som kunde betecknas som lagom? Det kan gälla EU-stöd, studiedagar, styrelsearvoden, konkurrenskrafts- och arbetstidsavtal med mera i all oändlighet.

Begreppet lagom existerar inte i dagens marknadsekonomier. Prissättningar, utdelningar, löner och bonusar följer i bästa fall företagens vinstutveckling, lagen om utbud och efterfrågan på marknaderna, konkurrenskraften och så vidare. Men bara i bästa fall.

Nu närmar vi oss pudelns kärna. Hur är det i samhället i övrigt? Räcker lagom till ens där? Har samhällets beslutsfattare förlorat sinne för proportioner, är endast det mesta bra nog? Det gäller att utmäta allt som rör sig, till och med det som står still. Huvudkriteriet vid inköp av skor är att de är av rätt storlek, att de inte trycker eller är för stora tycks ha glömts helt. Gäller också kläder… Hur är det förresten med på förhand maskinellt nertrasade (och därför dyrare) jeans till salu i klädbutikerna och liknande företeelser?

Nolltillväxt är närapå en katastrof om man får tro ekonomer och tillväxtguruer. Detta emedan dagens samhällsekonomi står på framtidens lerfötter, i gott och ont. Välfärd baseras på låntagning här och nu med amorteringar i en oviss framtid. Investeringarna har framtiden som garant. Problemet är som för backhopparen. Blir framåtlutningen för stor går hopparen över styr. När realiseras till exempel evighetsprojektet Olkiluoto treans avkastningar? Klockan för avkortningarna på miljardlånen, från tre till dagslägets flerdubbla miljarder, tickar.

Hur hade Finland klarat av den efterkrigstida inflationen, som värst cirka 80 procent, krigsskadestånden och återuppbyggnadsarbetena efter andra världskriget om besluten hade överförts på en avlägsen framtid. Det gällde att skrapa fram resurser med tvångslån, i sin mest åskådliga form, med sax i hand klippa itu papperssedlarna, varvid sedelvärdet och köpkraften halverades.

Enligt Finlands Banks penningmuseum är sedelklippningen den 1 januari 1946 i form av tvångslån till och med 1949 numera svår att förstå. ”Detta emedan en konsekvent och tillförlitlig politik är i en allt centralare position inom penningpolitik. Denna är i

Har konceptet ”Lagom är bäst” slopats för gott, var det bara en ursäkt, en Potemkinkuliss? Förmår vi längre se bortom kulissen?

sin tur inte möjlig utan öppenhet och analytisk politik” (FB). Det positiva är att oegentligheter påtalas och åtalas utan att förtalas.

Politikerna verkar ha förlorat tanketrådarna i sina summeringar av hur mycket EUpengar flyter in och ut. Något man diskuterar mera sällan är om nationalstaten längre är en fungerande politisk och fiskal enhet. Är det större enheter som ställer till med reda eller oreda, beställer och avbeställer?

I dagens värld kunde H.C. Andersens parvel vara på sin plats. Gossen som kommer med den förlösande repliken: – Kejsaren är naken! Har konceptet ”Lagom är bäst” slopats för gott, var det bara en ursäkt, en Potemkinkuliss? Förmår vi längre se bortom kulissen? Kunde det förlösande begreppet i vårt samhälleliga liv, privat och tillsammans, vara gemenskap med nästan, inte konkurrens och differens? För att ta ett exempel: tänk om det gått dåligt för Stockmann emedan till och med kundtidningen har rubriken ”Exclusive”. Den tiden är tyvärr förbi. Lagom är bäst!