Glöm inte Mannerheim

Jag läste i somras Henrik Meinanders bok om C.G. Mannerheim. Den var utmärkt, objektiv som en vetenskaplig bok ska vara. På en punkt svek ändå Meinanders objektivitet, eller var det mitt öga som svek?

Jag märkte inte Mannerheims viktigaste statement då han 1944 blev president: Finland skall alltid bemöda sig om att ha goda förbindelser med Sovjet-Ryssland och ta avstånd från dess fiender, såväl nu som efter mig. Det var kloka ord baserade på blodiga erfarenheter. Finland får aldrig glömma dem. De innefattar Finlands existens.

J.K. Paasikivi sade efteråt ungefär detsamma. Saknas en så ödesmättad deklaration i boken måste Meinander avsiktligt ha utelämnat den.

Deklarationen dök upp för mig nu då SFP starkt går in för Finlands anslutning till Nato samtidigt som alliansens existens ifrågasatts av USA:s president. EU:s ledare med Angela Merkel och Emmanuel Macron i spetsen, för att inte tala om president Sauli Niinistö, är inne på samma linje. Det underförstådda scenariot är att en försvarsunion inom EU i någon mån skulle ersätta Nato.

Det var bland annat Carl Haglunds odiplomatiska överenskommelse med Nordens försvarsministrar som fällde SFP ur regeringen. Nu riskerar SFP att för gott ge upp alla tankar på ett nytt regeringsengagemang. SFP kan bara förlora på att i Natofrågan gå i bunkalag med Sannfinländarnas krigstuppar.

Partiordförande Anna-Maja Henriksson, sätt foten i golvet!