Roskarlen är den mest hotade av alla skärgårdsknutna vadarfåglar men den klarar sig fortfarande bra på taxeringsområdena i Åbolands ytterskärgård. Det visar en rapport som Forststyrelsen presenterade i går.
Sjöfåglar Trots ejderbeståndets krasch och trots att mink och mårdhund härjar på kobbarna hyser Åbolands skärgård ett av Finlands rikaste fågelbestånd. Det visar en rapport om skärgårdsfaunan.
En ornitologisk kraftansträngning kunde man kalla den sammanfattning av faunans utveckling i den åboländska skärgården som Forststyrelsen publicerat i dag. Rapporten dokumenterar både välkända och mera överraskande långtidsförändringar i fågelbestånden.
Rapporten innefattar allt från enstaka arkeologiska stenåldersfynd till sporadiska iakttagelser från några sekler tillbaka, men tyngdpunkten ligger på systematiska taxeringar från de senaste 25 åren.
– Vi kan se otroligt snabba förändringar hos många arter, och det gäller inte bara storskarven och den vitkindade gåsen. Faunan är i konstant förändring, säger Mikael Nordström på Forststyrelsen.
Skärgårdens karaktärsfågel ejdern är ett exempel på en art med stora fluktuationer över tid. Ejdern upplevde sin glansperiod i mitten av 1990-talet, men sedan havsörnen, räddad från randen av utrotning på 1970-talet, åter blev allmän 20 år senare har ejdern backat. Nedgången har varit dramatisk, men:
– För hundra år sedan fanns det ännu färre ejdrar än i dag, säger Nordström.
Arkeologiska fynd från Ålands och Åbolands skärgårdar visar att ejder och svärta troligtvis hörde till karaktärsarterna redan för över fyratusen år sedan. Från stenåldern finns också spår av havsörn och storskarv. Av 1700-talsdokument framgår att skrakar och svärtor har varit vanliga. Också ”havstjädern” (skarven) omnämns från den tiden.
Enligt Rolf Palmgrens anteckningar var ejdern och svärtan nästan utrotade på grund av hårt jakttryck och äggtäkt i början av 1900-talet. Det var förmodligen en överdrift, fastslår rapporten, men konstaterar att oron ändå ledde till att de första fågelskyddsområdena inrättades på 1920-talet.
Minkjakt ger resultat
De senaste 25 åren har fågelbestånden taxerats på 447 skär spridda över tio områden från Runsala närmast fastlandet till mellanskärgården och ända till Utö i det yttersta havsbandet. Det ger en överblick av arternas beståndsutveckling över lite längre tid.
Det är inte särskilt många arter som gått bakåt på taxeringsområdena, men då det överlag går sämre för många av Finlands fågelarter är också en större del av Åbolands skärgårdsfåglar nationellt hotade i dag än förut. Viggen, småskraken, svärtan och rödbenan är rödlistade arter som verkar klara sig bättre i Åbolands skärgård än på andra håll.
Detta har att göra med att Forststyrelsen har organiserat jakt på mink, mårdhund och räv i det yttre havsbandet, på flera av taxeringsområdena.
– Rapporten kan ge en lite snedvriden och alltför positiv bild. Den återspeglar förändringarna på taxeringsområdena men inte nödvändigtvis över hela Åbolands skärgård, säger Mikael Nordström.
Silltruten är en art som gått minimalt framåt i Åbolands skärgård medan den haft det svårt på många andra håll.
Grågåsen, gravanden, gråtruten och havstruten har gått bakåt i ytter- och mellanskärgården, men inte inomskärs. Där har i stället den vitkindade gåsen tiofaldigat sitt bestånd. Övergödningen av Östersjön har också spelat in.
– Eutrofieringen har gynnat vissa arter och missgynnat andra, säger Nordström.
Än lever roskarlen
Rapportens främsta glädjebudskap är att vissa arter som är knutna enbart till skärgården och som klarar sig dåligt i Finska viken och på västkusten klarar sig hyfsat i Åbolands skärgård. Roskarlen, den mest hotade av alla Finlands skärgårdsknutna vadarfåglar, klarar sig fortfarande bra på taxeringsområdena i Åbolands ytterskärgård. I mellanskärgården har roskarlen däremot gått kraftigt bakåt.
– Det viktiga i den här rapporten är hur det går för de uttryckligen skärgårdsknutna fåglarna. Många av de arter som tas upp här förekommer i stora delar av landet, andra enbart i skärgården, säger Mikael Nordström.
Forststyrelsen har skrivit rapporten i samarbete med Åbo universitet och Åbo Akademi medan frivilliga fågelskådare har taxerat områdena och jägare har minskat på mink och mårdhund.