En antihjälte för vårtid
Thomas Wulffs romantrilogi om en fiktiviserad Ivar Lassy/Ivarlassy är ett suveränt exempel på historiografisk metafiktion. Wulff roar sig kungligt med språk, stil och fakta, konstaterar recensenten.
LITTERATUR ●●Thomas Wulff Otack är världens lön Fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivarlassys liv, Volym III Mandom, senare delen Sets 2017
Med Otack är världens lön kulminerar Thomas Wulffs magnum opus, en tredelad romanserie som fiktiviserar och spinner vidare på teman ur den finlandssvenske orientalisten och revolutionären Ivar Lassys liv.
Serien inleddes 2006 med En hjälte för vår tid. Volym 1: Barndom och ungdom. 2012 utkom Med bästa vilja i världen, den första volymen om mandomsåren. Det är värt att notera att alla tre delarna bär undertiteln Fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivarlassys liv. Ingenting hindrar följaktligen den fiktive Ivarlassy att företa sig saker som inte är dokumenterade i den historiska personen Ivar Lassys biografi.
Ivarlassy föds i Baku, där hans far är kapten i Nobelbolagens tjänst. Pojken går i skola i det vindpinade Helsingfors, men det är sommarloven i Baku som ger näring åt hans sociala samvete och han intresse för den azeriska kulturen. Det förra gör att han ansluter sig till socialismen, det senare leder honom in på studier i orientalism vid Helsingfors universitet. I politiska vänsterkretsar ses han som en potentiell klassfiende medan forskarsamfundet utesluter honom ur sin krets på grund av hans socialdemokratiska sympatier.
Otto Wille Kuusinen rekryterar honom emellertid för revolutionens sak, och den föga diplomatiske Ivarlassy fortsätter att förarga alla parter med eldfängda artiklar i arbetarpressen. Trots att han inte deltagit aktivt i inbördeskriget lyckas han få sig arresterad och internerad för ”landsförrädisk verksamhet” ett antal gången.
På skidor mot framtiden
Det är som nyutskriven intern från Åbo länsfängelse som läsaren möter Ivarlassy på de första sidorna i den nya boken. Genomsvettig skidar han mot finska gränsen en mörk februarinatt 1923. Hans destination är den autonoma socialistiska sovjetrepubliken Karelen, där landsmannen Edvard Gylling är i färd med att bygga ett modellsamhälle med själve Lenins välsignelse.
I Sovjetkarelens huvudstad Petroskoj är Gyllings ljusa, gästfria villa en kontrast till omgivningens risiga kaos. Premiärministern och han ”statueska” hustru Fanny hälsar nykomlingen välkommen till framtiden. Hans, liksom tusentals andra finländares, finskamerikanares och andra nationaliteters, insatser är behövliga för uppbyggandet av en ny, jämlikare värld. Fanny har stora planer för ett folkbildningsväsende i Sovjetkarelen och i detta projekt engageras snart också Ivarlassy i sin egenskap av nyutnämnd undervisningsminister.
Ivarlassy knåpar ihop skolböcker i Lunatjarskijs reformpedagogiska anda. Nya skolor grundas, en alfabetiseringskampanj är på gång. Fanny vurmar för hälsovården i republiken. Barndödligheten minskar då unga nyktra barnmorskor anställs. Gyllings idealister kämpar i ett träsk av okunskap, alkoholism, lättja och intriger. Byråkraterna i Moskva sät-
ter käppar i hjulet för nödvändiga reformer, bostadsbyggande och andra rationella åtgärder.
Och mörka moln tornar upp sig vid horisonten. Efter Lenins död inleds kampen om ledarskapet. En viss Iosif Dzjugasjvili håller på att utgå med segern.
Liksom i romansvitens tidigare delar breddar Thomas Wulff perspektivet genom att varva Ivarlassys ganska händelselösa liv med andra, mera spektakulära revolutionärers. Sålunda får vi möta Trotskij, som efter att Stalin etablerat sig förpassas till olika förvisningsorter, bland annat Alma-Ata och Konstantinopel. En annan gammal bekant från de tidigare romanerna är Ivarlassys kamrat från Baku, Rikhard Sorge. I boken och också i sitt faktiska liv som Richard Sorge utvecklas han till mästerspion, en sovjetisk James Bond avant la lettre. Som den deckarförfattare Wulff också är visar han sig vara mycket förtjust i sin Rikhard. En hel del utrymme ägnas åt dennes spionaffärer i Japan, där diplomat- och lyxmiljöerna skiljer sig avsevärt från barndomsvännen Ivarlassys karelska svampskogar.
Finsknationell konspiration
Otto Wille Kuusinen tilldelar så småningom Ivarlassy en forskartjänst vid de Västliga Minoriteternas Uni- versitet i Leningrad. Han får en möjlighet att göra en resa till ishmaeliterna på Pamirs högland, men glömmer i sin hänförelse över deras zoroastriska kultur de två uppgifter han tilldelats av Komintern: att sondera revolutionspotentialen i landet och att kartlägga eventuella rubin- och lapis lazulifyndigheter.
Över huvud taget står Ivarlassy inte i den akademiska och politiska ledningens favör. Han är för disträ, för rättfram, för redbar. Hans humor ogillas av många, till exempel hans observationer om hur den nye ledaren Stalins porträtt snart är lika talrika som ikonerna och tsarkonterfejerna i det forna Ryssland. Eller hans persiska anekdoter, där den inbyggda lilla maktkritiken uppfattas gälla också sovjetiska förhållanden.
När den stora räfsten börjar finns det mycket graverande material om Ivarlassy att tillgå, inte minst han behändiga instruktionsbok Marxismin perusteet, som plötslig försvinner från alla institutioner och bibliotek såsom varande ”kontrarevolutionär nationalism”.
Ivarlassy är en del av den stora ”finsknationella konspirationen”, som för alla dessa goda, självuppoffrande
människor i död eller arbetsläger: Edvard Gylling, Kustaa Rovio, Aino Kuusinen, Allan Wallenius, Hanna Malm… Att Ivarlassy står upp för att försvara några av sina vänner gör inte hans sak bättre, men får honom för eftervärlden att framstå som ett av de få modiga offren för Stalins terror.
Eller ska också dessa protester ses som uttryck – inte ens för mod – utan för inneboende irrationell envishet. En besvärlig människa helt enkelt.
Thomas Wulffs romanserie är, nu när den föreligger i sin helhet, ett suveränt exempel på historiografisk metafiktion. Wulff roar sig kungligt med språk, stil och fakta. Trots den skenbara lättheten måste researcharbetet bakom verket vara enormt. Bakom den raljanta stilen döljer sig ett mörkt allvar, som inte bör förbises. Ivarlassy är en bisarr hjälte, som är oförmögen till intriger och förställning när de flesta i hans omgivning hukar sig i ren självbevarelsedrift. Han är en tragikomisk figur i en turbulent och mörk tid av världshistorien.
Trots den skenbara lättheten måste researcharbetet bakom verket vara enormt. Bakom den raljanta stilen döljer sig ett mörkt allvar, som inte bör förbises.
Tuva Korsström