”Som kvinna ska man aldrig få en man att känna sig obekväm”
●●I Ryssland är metoo-kampanjen ingenting nytt – redan i fjol deltog tusentals människor i en motsvarande kampanj. Samtidigt är det fortfarande vanligt att betrakta sexuella trakasserier som ett socialt spel, inte som ett sätt att förödmjuka en annan människa.
● I fjol inleddes kampanjen #янебоюсьсказать (jag vågar tala om det) mot sexuella trakasserier i Ukraina. Den spred sig blixtsnabbt till Ryssland och ledde till en livlig debatt.
Tafsandet i Ryssland är inte mer utbrett än någon annanstans. Själv har jag blivit tafsad på i Finland, Sverige och Egypten – men inte här. Eventuellt beror det på att jag aldrig har varit i underordnad position på en arbetsplats.
I Ryssland bygger mycket i både samhälle och umgänge på outtalade överenskommelser. Hierarkier har stor betydelse. Det innebär att sexuella trakasserier ofta betraktas som något ömsesidigt – vilket är kopplat till den självklara utgångspunkten att en normal kvinna alltid försöker behaga män.
Hon gör det inte för männens skull utan för att själv uppnå sina mål. Sexuell makt är makt. Sexuella trakasserier kan vara en öppning för nya möjligheter.
● Den här synen är bakgrunden till att ryska skådespelerskor har visat en i sammanhanget närmast häpnadsväckande sympati för Harvey Weinstein. Till exempel Ljubov Tolkalina säger till den oberoende sajten meduza.io att om en skådespelerska har fått en roll genom att ligga med rätt person har hon ju bara vunnit på det hela.
– Hur kan man anklaga en man för sexuella trakasserier? Han är ju skapad för dem. Varje regissör väljer skådespelerskor som han gillar, annars blir det ingen bra film, säger Ljubov Tolkalina.
– Det är kvinnornas eget fel. Man ska inte bete sig som en prostituerad. Jag tycker synd om den stackars Harvey Weinstein, konstaterar för sin del skådespelerskan Agnija Kuznetsova i samma artikel.
Många ryska kvinnor har reagerat starkt mot dessa uttalanden på sociala medier. Ljubov Tolkalina har därför gett nya intervjuer där hon försöker rättfärdiga sig, vilket inte precis har gjort saken bättre.
– Jag godkänner inte våldtäkter. Men varje skådespelerska väljer själv om hon går med på regissörens förslag eller inte. Och det är en skam att tala om det efteråt. Som kvinna ska man aldrig få en man att känna sig obekväm, säger Tolkalina till Komsomolskaja Pravda.
● Jag kontaktar den ryska feministen och samhällsdebattören Aljona Popova i Moskva. Enligt henne är kommentarerna talande för hur det ryska samhället ser på sexuella trakasserier.
– Vi kvinnor ska vara tacksamma över att män vill tafsa på oss. Det är normen. Därför skämtar folk om metoo-kampanjen. Typ ” om du inte blir sexuellt trakasserad är du en nucka”, säger Aljona Popova.
En väninna till mig säger att metoo är utmärkt men den borde även riktas till kvinnor.
– Så att kvinnor verkligen förstår att sexuella trakasserier inte är något att skratta bort, säger hon. Många tror ju att det är något som hör till.
● Jag tänker på alla de gånger jag har sett kvinnor i Ryssland använda sitt utseende och sin attraktionskraft för att komma dit de vill. På något plan har jag känt en förståelse för dem. De här kvinnorna vill ta sig fram i samhället och de utnyttjar bara de verktyg som står till buds.
Men det betyder också att de går med på premisserna att en kvinna först och främst ska värderas utifrån sitt utseende.
Om det finns något som tio år i Ryssland har lärt mig så är det att jämställdhet mellan könen är något djupt fundamentalt för ett rättvist samhälle. Ett samhälle där kvinnor ständigt förutsätts intrigera leder till att deras trovärdighet alltid är snäppet under männens.
Inte sällan har jag hört i Ryssland bosatta västerländska män kommentera: ”Det är härligt när män får vara män och kvinnor får vara kvinnor.” Kortsyntheten i denna förtjusning över oförändrade könsroller har aldrig känts tydligare än nu.