Liana Kaarina blev berömd över en natt
Porrens historia Den erotiska thrillern Månen är farlig slog ned som en bomb över hela Finland och resten av världen. Nakenscenen katapulterade Liana Kaarina till berömmelse och i skvallerpressen fick hon epitetet vamp.
Liana Kaarina Ohayon, som fyllde 80 år i maj, är fortfarande bäst ihågkommen för sin huvudroll i filmen Månen är farlig från 1961. Tack vare den och många andra filmer blev Liana Kaarina, som de flesta känner henne som, en stor stjärna. Hon kunde inte röra sig någonstans utan att bli igenkänd. Skandalpressen kallade henne för ”sexbomb” och ”vamp” och älskade att skriva om hennes stormiga förhållanden, missfall och alkoholism.
I filmen spelar hon Elsi Pettinen som förvrider huvudet på både en äldre gift man, fabrikanten Sten (Toivo Mäkelä) och på den unge köpmanssonen Reijo (Esko Salminen).
Flera scener i filmen blev för mycket för Filmgranskningsnämnden. Den finländska biopubliken fick varken se henne springa naken ut i vattnet eller hångla med köp- manssonen så att badrocken glider upp och blottar hennes ena bröst. En annan scen som låter antyda att hon har sex med fabrikanten censurerades även den. 1960-talet var en tid i förändring där sex och erotik ansågs vara vågat, kontroversiellt och inte helt rumsrent.
Regissören Toivo Särkkä och regiassistenten Åke Lindman hade inte på förhand berättat att hon skulle vara spritt språngande naken i filmen.
– När regissören sade ”klä av dig och spring ut i vattnet”, nekade jag. På den tiden inbillade jag mig att jag var både fet och ful.
Men regissören menade att nakenscenen hör till filmen.
– Särkkä placerade mig på en sten och förde en fickplunta med konjak till min mun. ”Glugg, glugg, glugg” och så var jag lite lullig.
Sedan bad han alla män utom regiassistenten att lämna platsen.
– När jag steg upp ur vattnet, vad såg jag då? Bakom varenda sten gluttade ett manshuvud fram. Det var en besynnerlig upplevelse.
Alla tiders succé
Inte nog med att Månen är farlig blev en av årets mest sedda i Finland, så var försäljningen av filmen utomlands av aldrig skådat slag. Suomen Filmiteollisuus utrikeschef Olavi Linnus har sagt att filmen såldes till 36 länder och att den gav filmbolaget mer inkomster än någon annan film, till och med mer än Okänd soldat (1955).
Utan tvekan var det naken- och sexscenerna som lockade. I Finland gjorde man pr för Månen är farlig genom att kalla den vågad, orädd och skoningslös. ”Så het att Finland aldrig sett något liknande” var även en fras man använde. På svenska
filmaffischer stod det: ”Den sensationella kärleksfilmen: Begäret gjorde honom blind”.
Amerikanska biografer lockade besökare med ”Han gillade dem unga. Hon älskade dem alla”.
– En av Kansallisteatteris skådespelare såg en affisch med mig som var 35 meter hög på Broadway i New York. Filmbolaget tjänade goda pengar på filmen, säger Liana Kaarina.
Men varken regissör, skådespelare eller någon annan blev rik på filmen.
– Efter att vi filmat hela sommaren fick jag en liten inspelningslön. Jag har räknat ut att den i dag skulle motsvara 500 euro. Men det gör mig inte något i dag, inte är jag bitter för det.
Liana Kaarina, som spelat in fjorton långfilmer, räknar Månen är farlig som en av de bästa hon gjorde.
Hon upplever inte att scenerna var speciellt oanständiga.
– Det är inte som om jag blev tillsagd att göra något jättegroteskt. Det var riktigt vackra scener.
Det som visades på finsk film på 1960-talet var förhållandevis oskyldigt jämfört med det som är normalt i dag, menar Liana Kaarina.
– Sättet på vilket Lady Gaga och andra artister rör vid sig själva närmar sig porr. Det handlar inte längre om sången.
Efter Månen är farlig tilldelades Liana Kaarina bara roller som manslukerska, förförerska eller ragata.
– Den värsta filmen var Gänget (1963), där jag hade en gräslig roll. Publiken tycker om dig om du spelar en sockersöt roll. Rollerna jag gjorde fick bara männen att svansa efter mig.
Den finländska publiken blandade ihop hennes rollkaraktärer med det privata jaget. I deras ögon blev hon en kvinna som stjäl andra kvinnors män, något som grämt henne hela livet.
Männen flåsade, kvinnorna blängde
Liana Kaarina började få obehagliga telefonsamtal efter sina första filmer.
– Jag har aldrig haft sex för pengar även om jag en gång erbjöds miljoner för det. Jag blev väldigt sårad och grät över samtalen. Jag skulle aldrig kunna göra något sådant för pengar.
När hon gick in i ett kafé stirrade de andra kvinnorna elakt på henne.
– Männen, ja de i stort sett bara flåsade efter mig. Jag kunde riktigt känna deras lystna blickar. Jag tänkte, så hemskt, vill ingen något annat av mig än det?
Skvallertidningarna gjorde sitt för att utmåla Liana Kaarina som en farlig, lastbar sex- och skandalflicka.
I en artikel i Hymy 1967 antydde reportern att hon framhävde sin sexighet med avsikt, utan att bry sig om konsekvenserna.
Mellan raderna skulle läsaren förstå att hon hade en lös sexualmoral. På bilderna poserade hon i bikini och högklackat.
Liana Kaarina kände sig många gånger tvingad att ställa upp på olika sorters bilder. En gång halvnaken under en minkpäls. Bilden hamnade på omslaget till en tidning.
– I det skedet drack jag. De bad mig göra ”den där minen”, det var tydligen någon sexig min. När man uppmanas att vara sexig, så gör man som man blir tillsagd. Kunde du inte ha sagt nej? – Jag tror att jag försökte säga till, men de sade ”nej, nej ...”. Då du jobbar mycket som jag gjorde då, är du så trött att du orkar inte kämpa emot längre. Under en tid hade jag på ett personligt plan nått botten. Jag brydde mig inte längre.
Liana Kaarina kan väldigt bra förstå Marilyn Monroe under fotograferingen till filmen Flickan ovanpå (1955). Där står hon på ett ventila- tionsgaller med luft som blåser upp klänningen och blottar hennes trosor.
– Inte kunde hon säga ”jag vill inte att klänningens fåll fladdrar så där mycket”. Hade Marilyn Monroe insisterat på att vara konservativt klädd under hela sin karriär hade hon inte fått de roller som hon fick.
Av samma skäl ställde Liana Kaarina upp på fotograferingar hon kände sig obekväm med.
– Om du inte ställer upp på en intervju så får du inte längre jobb eller så hämnas någon reporter på dig. I värsta fall stängs alla dörrar och ingen kontaktar dig efter det.
Casablanca, Paris, Jerusalem
När Ohayon efter 25 år flyttade tillbaka till Finland 1994 fick hon känna att fördomarna om henne fanns kvar. Männen började ringa och ge henne äckliga förslag efter att hon lagt ut en bostadsannons i sitt eget namn.
– Det är märkligt att ingen vill komma ihåg mig på något annat sätt. Jag har gjort så mycket annat i livet. Jag läser mycket, har skrivit fyra böcker och tragiska dikter på hebreiska. Jag är inte någon sexbomb, jag vet inte hur de kom på att kalla mig det.
Samtidigt med filmkarriären medverkade Liana Kaarina i många av Teatteri Jurkkas pjäser. Hon gjorde också radioteater, tv-filmer, läste dikter och sjöng.
Efternamnet Ohayon har hon efter sin tredje man, en judisk marockan. Med honom flyttade hon till Casablanca i Marocko 1969 och efter det saktade filmkarriären av. Hon har även tillbringat femton år i Paris och fem år i Jerusalem. I dag är hon skild från exmannen.
Under åren utomlands gav hon ut diktsamlingen Pour toi! på franska, självbiografin 12857 och två romaner. Den senaste, Tohtori Paratissimus, kom ut på Kustannus HD i år.
Liana Kaarina hoppas äntligen kunna lägga 1960-talets stämpel bakom sig.
– För mig är det viktigt att man kommer ihåg att min karriär startade som deklamatör och tragedienn.
Hon blev upptäckt när hon spelade en galen kvinna i en av Nuorisoteatteris pjäser.
– Jag fick lysande recensioner och inbillade mig att jag kunde bli en nästa Sarah Bernhardt.
Regissörerna Sakari Jurkka och Maunu Kurkvaara såg pjäsen. Den ena anlitade henne till en huvudroll på teatern och den andra gav henne en filmroll.
Senare i livet skulle hon spela huvudrollen i en annan skandalös film: Teuvo Tulios Sensuela (1972). Det var den första finska film som fick 18 års åldersgräns. Under inspelningarna tampades hon med sitt alkoholmissbruk.
– Av inspelningarna kommer jag inte ihåg något annat än att jag satt i en pulka och bar en samisk mössa på huvudet. Allting efter det är svart.
Inspelningarna slutade med att rollen i stället gavs till Marianne Träskman.
I dag drömmer hon om att spela in ännu en film.
– Det är kanske möjligt, men jag vet inte ännu. Jag skulle vilja göra en konstfilm som är humoristisk.
Under en tid hade jag på ett personligt plan nått botten. Jag brydde mig inte längre.