Han gömde porrtidningar under rocken
Det finns få personer som bevittnat polisens jakt på smutsiga böcker och snuskiga bilder. Porrens grand old man Tom Sjöberg är en av dem. Han levde i Helsingfors undre värld och öppnade Finlands första sexbutik.
Bland pappersskräpet som kom med tågvagnarna till Södra hamnen hittade Tom Sjöberg något som fångade hans intresse. Året var 1963 och hamnen var hans arbetsplats eftersom han jobbade som förtullare åt Victor Ek. Det som han såg bland skräpet var svenska sextidningar: Piff, Paff, Raff och Cocktail.
Fanns här pengar att tjäna? Som liten pojke hade han ränt på Ester Mikulainens antikvariat på Sjömansgatan i jakt på serietidningar. Nu fanns muskeltidningar, som visade unga biffiga män i atletiska poser, i skyltfönstret.
– Jag tänkte för mig själv, månne hon skulle vara intresserad av mina tidningar?
Mikulainen var ytterst motvillig men Tom Sjöberg lade ett knippe tidningar på disken och gav henne numret till Victor Eks kontor i Södra hamnen.
– Det räckte bara en timme så ringde kärringen och sa “ta genast med dig så många tidningar du bara kan”. Och där började det.
En tid försåg han antikvariatet med porrtidningar. Sedan började han syssla med en helt annan typ av affärer i Sverige.
– Vi langade sprit i Sverige på 1960-talet.
Rena rama porrsäckarna
I Sverige och Danmark var porrtidningarna mycket mer explicita än Finlands herrtidningar. En artikel i Skånska Dagbladet 1950 beskriver hur porrtidningar med nakna kvinnor på omslaget hängde i kioskernas skyltfönster i Malmö. Annat var det i Finland där man fick böter om man importerade, spred eller sålde det som kallades för osedliga publikationer. I praktiken var porr förbjudet i Finland ända till 1990-talet.
Av en händelse såg Tom Sjöberg en annons i den svenska herrtidningen FIBaktuellt. Där kunde man köpa kort med texten ”Swedish Press Center” för 10 kronor. Korten var förstås falska och Sjöberg gjorde genast en beställning. Sedan var det bara att åka på gratis pressresa med färjorna till Stockholm. Så höll det på i några år.
– Tills en gång, det var väl på Vikinglinjen, som kaptenen kom fram till oss och sa, ”nej nu blir det slut med det här”.
Från Stockholm körde de ner till Malmö och Köpenhamn och handlade. Först var det Weekend Sex, som det var stor efterfrågan på hemma i Finland. Språket hade inte så stor betydelse. Snart hade tidningarna färgbilder. Den kunde man köpa i partiaffären Color Climax i Köpenhamn från år 1965. Snart hakade också den svenska tidningen Private på färgtrenden.
Porrtidningarna fraktade de hem på alla upptänkliga sätt.
– Vi var många killar som hade långa rockar med fack där man fick in 100-150 tidningar. Ibland tog de flyget hem. – Det blev hett i flygplanet när man måste sitta med rocken på. Flygvärdinnan frågade om vi inte vill ta av oss rockarna. “Nej, nej”, svarade vi medan svetten bara rann på oss.
Andra gånger gömdes porrtidningarna bland smutstvätten på färjan hem. Ett annat alternativ var att fälla in tidningarna i hemliga sidofack på personbilar.
– Efterfrågan blev hela tiden stör-
re och större. Vi sålde till alla butiker i Helsingfors, de var tio femton stycken.
Affärerna gick strålande. En tidning som kostade två finska mark i Köpenhamn tog han tjugo mark för i Helsingfors.
Slappa ålänningar
Sjöberg och hans gäng var inte de enda som körde bilar lastade med porr till Finland. ”328 kg PORR” skrek en rubrik i Nya Pressen den 24 april 1970.
– Det var verkligen mycket fula och smutsiga bilder i dessa tidningar. Man kan inte fatta att både svenskar och danskar har intresse av att läsa sådan smörja, sade en tullman i Torneå som tidningen intervjuat.
Senare samma sommar skrev Nya Pressen om ett annat stort porrkap. 2 000 tidningar hade då fastnat i tullen i Lillmälö färjhamn i Pargas:
”En Sverigefinländare bakom ratten låg ovanligt tungt på fjädringen, trots att bilen inte föreföll särskilt tungt lastad. Tullen tog sig en titt under sätena. Synen som mötte dem var obeskrivlig. Porr, porr, porr …”
Tom Sjöbergs porrsmuggling blev allt mer ansenlig. Vi talar alltså om långtradare fullastade med svensk och dansk porr. Långtradarna dundrade in från Torneå i norr till Åland i söder. De åländska tullmännen hade en liberal inställning.
– De var inte intresserade av att beslagta porr. Ålänningarna var mer som svenskarna.
”Polisen var lite arg”
I år är det femtio år sedan Tom Sjöberg, mest känd från Rödbergens undre värld, öppnade sin sexbutik på Lilla Robertsgatan. Butiken hette något i stil med Antikvariat & Tobak, han minns inte det exakta namnet längre. Där gömde man de olagliga tidningarna inuti stora biblar som innandömet var utskuret på.
– När folk kom in och kikade tänkte de, aha, här tror man på Gud.
För att maskera den olagliga verksamheten sålde han också helt vanliga böcker och tobak.
Under de första åren var kunderna enbart män.
– ”Det är till en kompis, det är till någon som ligger på sjukhuset”, sade de alltid då de kom och köpte tidningarna.
– Då i början med Piff, Paff och Cocktail var det oskyldigt. Kvinnorna var inte ens nakna, det var inga sexakter. Sedan blev tidningarna hårdare och hårdare.
De första kvinnliga kunderna började dyka upp i början av 1970-talet.
– De kom in i butiken mycket försiktigt. Nu för tiden på sexmässor är det kvinnorna som köper mer än karlarna.
Ungefär samtidigt kom Tom of Finlands gaytidning Kake in i sortimentet. Kake var en muskulös karaktär med polismössa.
– Polisen var lite arg på de där tidningarna.
I sortimentet fanns även sexböcker som såldes under disk. Till exempel den svenska antologin Kärlek I–IV där författaren Bengt Anderberg var huvudredaktör. I dag är ursprungliga utgåvor av de första delarna nära nog omöjliga att få tag på. Exemplar av gamla Piff, Paff och Raff från 1960-talet har blivit retro. Dem säljer Tom Sjöberg i dag för 10 euro styck.
– Finska porrböcker blev aldrig riktigt populära på 1960-talet, de kom så sent att ingen orkade med böcker.
De första massagestavarna, tillverkade i Tyskland, började Sjöberg sälja kring 1970.
– Oskyldiga grejer. De som finns nu blir man ju ibland rädd för, säger han.
Levande bilder kom på Super 8-film i svartvitt och utan ljud. Mot slutet av 1970-talet dök Betamaxoch VHS-filmerna upp.
– En halvtimmes tysk Tabu-film på VHS kostade 500 mark utomlands, här i Finland fick man betala 1 500 mark.
Polischefen kollade på porr?
Ibland gjorde polisen razzior men Tom Sjöberg låg steget före och hade flera lager på olika platser. I början beslagtog polisen tidningar där det fanns nakna bröst eller böcker som innehöll ordet ”knulla”.
Han upplever att polisen inte var så väldigt intresserad av att slå till mot porrbutikerna. I vissa fall ska polischeferna själva ha konsumerat beslagtagen porr i ett låst rum på Robertsgatans polisstation.
– Polisen som berättade det för mig sade att de hela tiden tittade på filmer där.
Mycket gick också polisen förbi. Suomalainen Kirjakauppa sålde eng- elska porrböcker, men polisen missade dem för att de inte kunde engelska.
”Vi tänkte att det här är okej”
Tom Sjöberg blev till slut trött på smugglandet. 1975 gick han till Tullstyrelsen och visade sina produkter. En Pikulinskij som hade hand om hamnarna försäkrade honom om att det går bra att han tar in tidningarna så länge som han betalar tull för dem.
– Lasterna blev större och större och ingen gjorde razzior i butiken så vi tänkte att det här är okej. Det var mycket polemik på den tiden om att porren borde släppas fri, att det är riktigt tokigt att ha en lag från 1927 som skapar trubbel för företagarna.
1982 kom den stora razzian. Polisen tömde hans butiker på Albertsgatan 12 och 38, King’s Sex på Lilla Robertsgatan plus en långtradare. Beslaget var värt fem miljoner mark, motsvarande över två miljoner euro i dag. – Det var ganska stora pengar. Sjöberg fälldes för första gången i rätten för smuggling, spridning av osedliga publikationer och för likgiltighet för förbud eller påbud. Det blev ett år i fängelse och en summa på 3,8 miljoner mark till staten. Han överklagade till hovrätten, men fick nej.
Inte heller president Mauno Koivisto ville förkorta hans dom.
Själv tycker Tom Sjöberg att han borde ha fått tillbaka de pengar han betalat i tull på varorna. Och så tror han att domen föll av andra orsaker.
– Jag hade levt ett ganska hårt liv med allt möjligt fuffens och fiffel som de aldrig fick fast mig för. Det här var en hämndaktion från staten. Rättvisans arm är alltid lång, men kanske inte så rättvis.
I höst kom uppföljningen på intervjuboken Rööperi. Också den nya boken har han skrivit tillsammans med journalisten Harri Nykänen.
Han har en lustig anekdot från utgivningsfesten för den första boken som hölls på gamla Ravintola Kannu (i dag Punavuoren Ahven).
– Då dök det upp över 300 gangstrar och 25 poliser från den tiden. Alla ”doka” och kom ihåg. Det var hyggliga kaverin. Det har inte hänt tidigare och alla dunkade varandra i ryggen.