”Det är krig nu, sa­de lä­ra­ren”

”Det är krig nu, rys­sar­na an­fal­ler så nu ska ni has­tigt och lus­tigt skyn­da er hem.” Lä­ra­rin­nans ord den 30 no­vem­ber 1939 minns Ha­ga Lil­je­berg som i går. Hon var nio år och gick i and­ra klas­sen i Vall­gårds svens­ka folk­sko­la när bom­ber­na bör­ja­de fal­la. 91 d

Hufvudstadsbladet - - Helg - TEXT STAF­FAN BRUUN ILLUSTRATION UL­LA DONNER Staf­fan.bruun@gmail.com

Om vin­ter­kri­gets ut­brott in­ter­vju­a­des Ha­ga Lil­je­berg i HBL 29.11.2009. Hon min­des hur klass­kam­ra­ter­na av­häm­ta­des i sko­lan av si­na mam­mor. Men in­te hon.

– Min mam­ma var än­ka. Hon stä­da­de på nät­ter­na och tvät­ta­de and­ra män­ni­skors byk på da­gar­na så jag fick springa en­sam till Ta­vast­vä­gen där vi bod­de. Jag sprang och grät he­la vägen. Jag visste in­te vad krig var för nån­ting, ba­ra att det var för­fär­ligt. Det smäll­de och bra­ka­de över­allt och en tant för­sök­te lug­na mig med att sä­ga: ”Du be­hö­ver in­te va­ra rädd. Rys­sar­na gör oss ing­et il­la.”

Men il­la, det var ex­akt vad rys­sar­na ha­de tänkt gö­ra Fin­land. Rö­da ar­méns fäl­tor­der gick ut på att Vi­borg skul­le in­tas på fy­ra da­gar och Helsing­fors på tio. Att pla­nen miss­lyc­ka­des be­rod­de me­ra på då­lig pla­ne­ring, svin­kallt vä­der och ka­os i Rö­da ar­mén än på Fin­lands skick­lig­het även om en för­ut­sätt­ning för att Fin­land skul­le över­le­va var 300 000 sol­da­ters he­ro­is­ka kamp mot en fler­falt över­mäk­tig fi­en­de.

Start­sig­na­len till and­ra världs­kri­get, och vin­ter­kri­get, var pak­ten som Sta­lin och Hit­ler ingick den 23 au­gusti 1939. I ett hem­ligt tilläggs­pro­to­koll de­las Ös­teu­ro­pa så att Sov­jet får Fin­land, öst­ra Po­len, Bal­ti­kum och Bes­sa­ra­bi­en. Tyskland får väst­ra Po­len.

Någ­ra da­gar se­na­re för­verk­li­gar Tyskland del­ning­en och mar­sche­rar in i Po­len. Kri­get har bör­jat.

Ock­så Sov­jet bör­jar för­verk­li­ga sin an­del med att gå in i Po­len och sät­ta press på de bal­tis­ka län­der­na. 29 sep­tem­ber tillå­ter Est­land att Rö­da ar­mén eta­ble­rar ba­ser i lan­det, en vec­ka se­na­re står Lett­land i tur.

Den 5 ok­to­ber kal­lar Moskva en re­pre­sen­tant för Fin­lands re­ge­ring till Moskva för för­hand­ling­ar. En folk­sam­ling på järn­vägs­sta­tio­nen stäm­mer upp Vårt land och Vår Gud är oss en väl­dig borg för att ta far­väl av de­le­ga­tio­nen som leds av J.K. Paa­si­ki­vi.

Sta­lin krä­ver fy­ra öar längst in­ne i Fins­ka vi­ken, en ma­rin­bas på Han­gö udd och att grän­sen på nä­set flyt­tas någ­ra mil väs­terut.

Re­ge­ring­en som do­mi­ne­ras av ut­ri­kesmi­nis­ter El­jas Erk­ko an­ser att Sta­lin bluf­far och sva­rar nej. Paa­si­ki­vi dä­re­mot vill ac­cep­te­ra fort­sat­ta för­hand­ling­ar. Yt­ter­li­ga­re två gång­er ska Paa­si­ki­vi re­sa till Moskva för för­hand­ling­ar för att ut­ver­ka lind­ri­ga­re vill­kor, för­gä­ves.

Sta­lin på­min­ner att ef­tersom man in­te kan flyt­ta på Le­ning­rad mås­te man flyt­ta på grän­sen. Ock­så Man­ner­heim väd­jar till re­ge­ring­en att ge ef­ter och på­min­ner surt för Erk­ko att ”Fin­land in­te har en så­dan ar­mé som dess ut­ri­kes­po­li­tik för­ut­sät­ter”.

När för­hand­lar­na sista gång­en läm­nar Moskva är ut­ri­kesmi­nis­ter Mo­lo­tovs av­skeds­ord ”nu är det sol­da­ter­nas tur att ta­la”.

Erk­ko häv­dar fortfarande att Sta­lin bluf­far. Man­ner­heim är så arg att han slu­tar ta­la med Erk­ko.

För­rä­da­ren i Te­rijo­ki

När Sov­jet går till an­grepp den 30 no­vem­ber har Rö­da ar­méns stab se­dan som­ma­ren gjort en de­tal­je­rad plan för in­va­sio­nen. Bland an­nat har sol­da­ter­na or­der att stan­na vid svens­ka grän­sen och ar­tigt gö­ra hon­nör för de svens­ka gräns­vak­ter­na.

Den vik­ti­gas­te de­len av pla­nen är att en ma­ri­o­nett­re­ge­ring un­der den fins­ka kom­mu­nis­ten Ot­to Wil­le Ku­u­si­nen upp­rät­tas i Moskva. Den på­stås sty­ra lan­det från grän­sor­ten Te­rijo­ki och re­pre­sen­te­ra de fins­ka ar­be­tar­na. Den­na ex­il­re­ge­ring in­går fred med Sov­jet och lo­var i pro­pa­gan­da­sänd­ning­ar av­skaf­fa an­al­fa­be­tis­men i Fin­land och in­fö­ra två vec­kors be­tald se­mes­ter.

Löf­te­na lät ihå­li­ga, för tre vec­kors be­tald se­mes­ter ha­de re­dan in­förts i Fin­land ...

Att ut­se en finsk ex­il­re­ge­ring var en stor ut­ma­ning för Ku­u­si­nen som var den en­da fram­trä­dan­de fins­ka kom­mu­nis­ten som över­lev­de Stal­ins ut­rens­ning­ar. Där­för fick man ba­ra ihop till sju mi­nist­rar.

Ett be­tyd­ligt stör­re pro­blem för Rö­da ar­mén var att ock­så en stor del av of­fi­cerskå­ren ha­de ut­plå­nats i Stal­ins mor­dor­gie. Den rys­ka histo­ri­kern Roy Med­ve­dev har ef­teråt sagt att ”ing­en ar­mé i nå­got krig nå­gon­sin li­dit så svå­ra för­lus­ter som Rö­da ar­mén i freds­tid”.

Man­ner­heim tar över

Trots sitt miss­nö­je med re­ge­ring­en ac­cep­te­rar Man­ner­heim att bli över­be­fäl­ha­va­re. På en vec­ka har fi­en­den avan­ce­rat 50 kilo­me­ter, men nu har för­sva­ret bi­tit sig fast vid Man­ner­heim­lin­jen. När den rys­ka of­fen­si­ven kom­mer är den vän­tad. Rö­da ar­mén slås till­ba­ka först i Sum­ma och Tai­pa­le, se­dan i Kol­laa, Raa­te och Sal­la.

I Kol­laa blir den 35­åri­ga prick­skyt­ten Si­mo Häy­hä le­gen­da­risk. In­ter­na­tio­nel­la tid­ning­ar har döpt ho­ nom till ”The worlds de­ad­li­est sni­per” och ”The white de­ath”. Häy­hä räk­na­de ald­rig själv si­na of­fer, and­ra käl­lor upp­ger allt från 219 till 700 skjut­na fi­en­der. På Goog­le ger Si­mo Häy­hä 164 000 träf­far. Häy­hä så­ras och del­tar in­te i fort­sätt­nings­kri­get.

Fron­ten hål­ler i Kol­laa, kring års­skif­tet för­sö­ker rys­sar­na gö­ra ett ge­nom­brott i Su­omus­sal­mi för att mar­sche­ra till Tor­neå och kni­pa av Fin­land i mit­ten. De mo­to­ri­se­ra­de sov­je­tis­ka för­ban­den är be­ro­en­de av vägar. Mot fin­län­dar­na som är skid­bur­na och kan rö­ra sig i ter­räng­en är den an­gri­pan­de ar­mén chans­lös. 8 000 sov­je­tis­ka sol­da­ter fast­nar i en jät­te­lik mot­ti ut­an chans att bry­ta sig ut. För att spa­ra am­mu­ni­tion vän­tar fin­län­dar­na på att tem­pe­ra­tu­ren på upp till 40 mi­nus­gra­der ska gö­ra sitt.

Krigs­by­tet är enormt, 37 strids­vag­nar, 40 fält­ka­no­ner och sto­ra mäng­der am­mu­ni­tion.

Fin­lands kamp för sin över­lev­nad fa­sci­ne­rar nu en hel värld som ef­ter Tysklands blixt­krig i Po­len in­te

har and­ra slag att föl­ja. Krigs­kor­re­spon­den­ter­na sam­las på ho­tell Kämp och rap­por­te­rar dag­li­gen om det fins­ka und­ret, hur ett li­tet he­ro­iskt folk slår till­ba­ka den rys­ka björ­nen.

”Fin­lands sak är vår”

Sym­pa­tiytt­ring­ar kom­mer från när och fjär­ran. Mus­soli­ni vill skic­ka jakt­plan, Ung­ern lo­var 25 000 man och Storbritannien säl­jer 12 Hawk­plan.

Den en­da hjälp som får nå­gon be­ty­del­se är när­ma­re 9 000 svens­ka fri­vil­li­ga som tar hand om den nord­li­gas­te fron­ten i Lapp­land, av dem stu­par 10 och 30 så­ras. Den svens­ka va­pen­hjäl­pen är vik­ti­ga­re. Hen­rik Me­i­nan­der skri­ver i Fin­lands histo­ria att Fin­land fick 84 000 ge­vär, 575 ma­sking­e­vär, 85 pansar­värns­ka­no­ner, 104 luft­värns­pjä­ser, 112 hau­bit­sar och fält­ka­no­ner, 25 flyg­plan, 30 000 ar­til­le­ri­pro­jek­ti­ler och 50 000 000 pa­tro­ner. Det var en så be­ty­dan­de del av Sve­ri­ges krigs­ut­rust­ning att re­ge­ring­en i Stock­holm mås­te sä­ga stopp i kri­gets slut­ske­de.

I Sve­ri­ge grun­das di­rekt ef­ter krigs­ut­brot­tet för­e­ning­ar för Fin­lands­hjäl­pen. ”Fin­lands sak är vår” för­säk­rar man på folk­mö­ten över he­la Sve­ri­ge. Nu bör­jar man ock­så skic­ka fin­länds­ka barn i sä­ker­het till fos­ter­hem i Sve­ri­ge. Åren 1940– 1944 re­ser 63 000 barn till trygg­he­ten på and­ra si­dan Ålands hav.

Ock­så and­ra län­der vak­nar och vill hjäl­pa. Storbritannien och Frank­ri­ke lo­var skic­ka trup­per till Fin­lands hjälp för­ut­satt att Sve­ri­ge tillå­ter tran­si­te­ring. Sve­ri­ge sva­rar nej, man vill hål­la fast vid sin ne­ut­ra­li­tet och in­te ris­ke­ra att dras in i kri­get.

Sva­ret väc­ker stor be­stört­ning i Fin­land, men ock­så i Sve­ri­ge där kung Gustav V skynd­samt mås­te gå ut och lind­ra stats­mi­nis­ter Per Al­bin Hans­sons ky­li­ga svar.

Bakom svens­kar­nas kall­sin­nig­het lig­ger oron för att den främ­man­de ex­pe­di­tio­nen in­te alls har för av- sikt att hjäl­pa Fin­land ut­an är på väg norrut för att ta kon­troll över de svens­ka malm­fäl­ten. Tyskland im­por­te­rar den här ti­den hälf­ten av sin järn­malm från Sve­ri­ge. Stop­pas malm­han­deln står tysk va­pen­in­du­stri in­för sto­ra pro­blem. Tys­kar­na an­tas där­för in­te stil­la­ti­gan­de föl­ja med hur brit­ter och frans­män tar kon­troll över malm­fäl­ten. Sve­ri­ge in­ser att man då ris­ke­rar bli en krigs­skå­de­plats.

Er­bju­dan­det om väst­hjälp för än­då med sig en bra sak för Fin­land, Sta­lin tän­ker om. Ris­ken att ham­na i krig med Storbritannien och Frank­ri­ke pas­sar Sov­jet säll­synt il­la. Pla­nen är att Väs­teu­ro­pas län­der ska för­blö­da i kri­get mot varand­ra så att Sta­lin ef­teråt kan skör­da fruk­ter­na.

Fin­land får 29 ja­nu­a­ri en in­vit till freds­för­hand­ling­ar sam­ti­digt som tryc­ket ökar vid fron­ten. Nu har Rö­da ar­mén fått för­stärk­ning­ar och de oli­ka va­pen­sla­gen ko­or­di­ne­ras bätt­re. Den förs­ta feb­ru­a­ri går man till sto­rof­fen­siv. Två vec­kor se­na­re lyc­kas rys­sar­na bry­ta fron­ten vid Sum­ma. Stal­ins fred­skrav den 23 feb­ru­a­ri är där­för tuf­fa.

Re­ge­ring­en har ett svårt di­lem­ma och mås­te väga en tuff fred mot löf­tet från väst­mak­ter­na om hjälp.

Ryk­tet att Fin­land är be­rett att slu­ta fred får Storbritannien och Frank­ri­ke att hö­ja bu­det, nu lo­var man på rak arm 50 000 man in­om mars må­nad. Men väst­mak­ter­nas iver för­stär­ker miss­tan­ken att det in­te alls är Fin­land man vill hjäl­pa, man vill ba­ra ha ett svep­skäl att kom­ma över gru­vor­na i Ki­ru­na.

Fred sluts 13 feb­ru­a­ri. Ba­ra tre vec­kor se­na­re in­va­de­rar Tyskland Dan­mark och Nor­ge och för­säk­rar sig om malm­trans­por­ter­na från Sve­ri­ge. I det ske­det har brit­ter­na re­dan en egen in­va­sions­styr­ka klar att land­sät­tas vid Nar­vik. Men Hit­ler är snab­ba­re och vin­ner kapp­löp­ning­en om svenskt järn.

FOTO: ARKIV/CATA PORTIN

HA­GA LIL­JE­BERG

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.