Brigadkommendören spekulerar inte i försvarets ansvar i dödsolyckan
Försvarsmakten tar inte ställning till sitt ansvar i väntan på att utredningen efter dödsolyckan i Skogby blir klar, men granskar internt om det finns möjlighet att förhindra motsvarande olyckor i framtiden.
Kommendören för Nylands brigad Arvi Tavaila anser att det är onödigt att spekulera i vilket ansvar Försvarsmakten har i förra veckans plankorsningsolycka i Skogby, som krävde fyra människors liv. En militär trupptransportbil körde ut i en obevakad plankorsning och krockade med Hangötåget. Olyckan, där en tågpassagerare och tre beväringar omkom, undersöks av polisen och Olycksutredningscentralen. Vilket är Försvarsmaktens ansvar i olyckan? – Försvarsmaktens ansvar består i att de som råkade ut för olyckan av tjänade den lagstadgade värnplikten. Att olyckan inträffades just under försvarets övning är förstås ytterst beklagligt. Den verkar ha varit en beklaglig trafikolycka, som i det avseendet också skulle ha kunnat hända en civil bil. Jag vill inte börja spekulera i det slutliga ansvaret. Det klarnar i undersökningen. Har Försvarsmakten misslyckats med något? – Jag ser det inte som att vi har misslyckats, men det är ytterst beklagligt. Det är klart att det ska gås igenom, efter att den slutliga undersökningen står klar och vi får fakta till pappers. Vi ska fundera på om reglerna borde ändras och hur motsvarande situationer kan förebyggas eller om det alls går. Är det något man kunde ha gjort annorlunda? – Vi har naturligtvis idéer, men vi har ännu inte kommit till någon slutsats. Det har ställts frågor, också i offentligheten, om huruvida man vid så dåligt väder borde ha haft en man att stå ute. Kanske. Å andra sidan, om där står en man på vägen, och sikten är dålig, så växer risken för att han kanske inte blir sedd av en civil bil på samma allmänna väg. Det är svårt att säga med vilken åtgärd det sedan skulle förhindras. Ska plankorsningen användas i fortsättningen? – Om vi fortsätter att ha övningar i det området så finns det inga alternativ. Man funderar också hur hela vår övningsverksamhet skulle påverkas om vi lämnade bort hela området. Hur kom krisinsatsen på brigaden i gång och hur fortsätter den? – På olycksdagen ordnades debriefing (samtalshjälp) för pionjärkompaniet som drabbats av olyckan och även brigadens andra kompanier. Krishjälpen kom i gång fort och bra och att döma av en snabbenkät verkar också beväringarna tycka att de har fått det stöd som de behövde.
– Efter ett extra permissionsveckoslut har de värnpliktiga nu återvänt. Det är klart att man märker att stämningen är deppig. Vi försöker använda rutiner som terapi, och går således tillbaka till vardagsrutiner med förtsätter med den psykologiska stödverksamheten.
FNB