Lindstedt har goda chanser
Konsertrecension Yuja Wang tog Helsingforspubliken med storm under gästspelet med Mahler Chamber Orchestra.
Laura Lindstedts Oneiron är en formidabel roman på mycket hög nivå, skriver Hbl:s recensent om Finlandiavinnaren från 2015 som nu utkommit i svensk översättning. Den tävlar med elva andra böcker om Nordiska rådets litteraturpris. Vinnaren tillkännages i kväll.
KLASSISKT ●●Mahler Chamber Orchestra Solist: Yuja Wang, piano. Mozart, Beethoven, Stravinsky, Chopin. Musikhuset 30.10.
■■Visst■är■det■något■speciellt■med■ omsusade■30-åriga■kinesiskan■Yuja Wangs■pianospel■och■i■just■det■här■ fallet■är■det■alltså■inte■frågan■om■ mycket■väsen■för■ingenting.■Hon■är■ en■på■många■sätt■ovanlig■musiker■ som■besitter■inte■bara■en■briljant■ teknik■utan,■framför■allt,■en■för■sin■ ålder■häpnadsväckande■konstnärlig■mognad,■osviklig■stilkänsla■och■ tolkningsmässig■integritet.
Och■därtill■har■hon■en■förmåga■ att■förstå■och■förmedla■större■dramaturgiska■ bågar■ och■ sammanhang.■Något■som■tydligt■framkom■ av■den■på■alla■sätt■insiktsfulla■versionen■av■ Beethovens■B-durkonsert■som■Wang,■enligt■tidstypisk■ mozartsk■och■beethovensk■förebild,■ ledde■från■pianot.
Smått■förvånande■var■det■väl■att■ hon■tyckte■sig■behöva■noter,■men■jag■ betvivlar■att■hon■ägnade■dem■alltför■ mycket■uppmärksamhet■i■ett■spel■ som■överlag■föreföll■såväl■spontant■ medryckande■och■tekniskt■mödolöst■som■subtilt■avvägt■och■elegant■i■ gestaltningen.
Beethoven■tar■i■sin■första■konsert■ –■som■är■försedd■med■ordningsnum-
mer två – avsked av Mozart och Wang balanserade, liksom Beethoven, på ett trovärdigt sätt mellan det gamla bekanta och det nya som komma skulle. Framför allt levde hon ut musiken från klaviaturen på ett sätt som kändes emotionellt och dramatiskt fullkomligt tillfredsställande.
Känsligt och samspelt
Häri hade hon onekligen god hjälp av den 20-årsjubilerande, ur den likaså av Claudio Abbado grundade Mahler Youth Orchestra framvuxna internationella projektensemblen Mahler Chamber Orchestra, som Beethovenkonserten igenom presterade ett sagolikt känsligt och samspelt musicerande.
Så även i Stravinskys härligt fräscha Pulcinellasvit, smidigt ledd av ypperliga konsertmästa- ren Matthew Truscott – man musicerade, glädjande nog, stående i de solistfria numren – där den kollektiva interaktionen hade finslipats nästintill perfektion. Och så inte minst i Mozarts Don Giovanniuvertyr, som framstod som ett paradexempel på historiskt medvetet och levande Mozartspel.
Slutnumret, Chopins Andante spianato et Grande polonaise brillante, kändes däremot aningen malplacerat i sammanhanget – visst hade, exempelvis, någon av Saint-Saëns koncisa och alltför sällan spelade pianokonserter passat bättre – men Wang fick trots allt demonstrera vilken superb Chopinpianist hon, föga överraskande, är och den fulltaliga Musikhuspubliken var såld.