För sent för karameller när generalerna tagit över
NATO Efter att ha tagit del av Bo Lindfors´ av folkförakt genomsyrade insändare i HBL (26.10) angående Nato och folkomröstningen känner jag mig tvungen att bemöta insändaren med samma ord som tidigare Moskvaambassadören Heikki Talvitie bemötte tidigare Moskvaambassadören Hannu Himanens förslag om att Finland illa kvickt ska ansluta sig till Nato: ”Jag respekterar hans åsikt, också om jag inte delar den”.
Inte ens med vett och vilja kan vi ställa Ryssland eller dess nuvarande ledare till svars för det som inträffade i Ryssland för tusen, hundra, åttio eller trettio år sedan. Under inga omständigheter kan vi låta russofobin utgöra den formella basen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska göranden och låtanden.
Finlands utrikes- och säkerhetspolitik måste överensstämma med finländarnas uppfattning om vad som är bäst för landet och dess medborgare. Det är också därför som folkomröstningen om medlemskap i den USA-ledda militärpakten bör genomföras. Så att det inte går som det gick i fråga om EMU. Beslutet om anslutningen fattades över huvudet på medborgarna, och landet håller igen på att utvecklas till den avkrok i Europa som det var under den svenska tiden.
Medborgarna i Finland vill att deras självständiga fosterland står på god fot med sina grannländer, samarbetar med dem och lyssnar till vad de har att säga. Inte enbart för grannarnas utan främst för Finland och finländarnas egen skull.
Vårt medlemskap i EU kan aldrig stå i konflikt med vår självständiga strävan att upprätthålla goda och förtroendefulla relationer till våra grannländer. Givetvis försöker de utrikes- och säkerhetspolitiska ansvariga – med brösttoner ur djupet – berätta för oss vanliga medborgare att vår medverkan i USA:s och EU:s sanktioner mot Ryssland samt vårt deltagande i alla militära övningar som USA och Nato anordnar vid Östersjön inte skadar våra grannlandsrelationer.
Så kan det för all del vara då det går lugnt och städat till, men då det börjar osa i knutarna förändras situationen. Ett land som ägnar sig åt spel under täcket med revanschistiska strävanden, framstår på momangen som en säkerhetsrisk. Då generalerna tar över, är det alldeles för sent att bjuda FSB på karameller. HERBERT WALTHER Helsingfors