Skräcken och fasan fortsätter för de afghanska flyktingarna

När Helsingforspolisen den 26 oktober på sociala medier skriver att ”Återsändningsflygningen från Helsingfors-Vanda till Afghanistan landade i Kabul denna morgon. Flygningen genomfördes enligt planerna” undrar jag i vilken värld vi lever. Mina tankar går till de afghaner som blir tvångsdeporterade och jag kan inte låta bli att tänka på vilken katastrof det här innebär för dessa människor.

Av de som sökt asyl hos oss sedan 2015 beräknas varannan vara från Afghanistan. Krig och terrorvälde har rått i landet i över 30 år.

Kulturellt är de afghaner jag känner respektfulla och har en hierarkisk uppfattning om överhet. Polisen, tjänstemännen och överheten respekteras. Det uppstår en svår situation för dem när deras drömmar om trygghet slås i kras och de har ingen kunskap om hur man tar sig fram i vår byråkrati. Ifall inte frivilligarbetare ställde upp och hjälpte dessa människor skulle de vara mer eller mindre övergivna av världen.

Vi vet att tvångsdeporteringar till Kabul sker varje vecka. Utrikesministeriets avtal med Islamska republiken Afghanistan den 4 oktober 2016 gjordes för att Finland skulle få deportera asylsökanden till ett land som inga utlänningar rekommenderas att resa till på grund av väpnade konflikter, risk för kidnappningar och urskillningslösa bombningar.

Tvångsdeporteringarna väcker oro och stress både hos asylsökanden och hos dem som vill hjälpa. När slår polisen till nästa gång? Den 24 oktober kom polisen till asylcentret i Krämertsskog mitt i natten för att hämta fyra unga män som följda av tolv poliser deporterades med flyg till Kabul. Dessa unga män var i början på sin integrationsprocess, studerande och hade förhoppningar om en trygg framtid i Finland. Frågan infinner sig – varför? Och varför på natten? De hade inte gjort sig skyldiga till något brott, de var lika oskyldiga som de judar Gestapo fängslade på sina nattliga räder.

Vi deporterar urskillningslöst ungdomar, barn och vuxna. I några få fall har den allmänna opinionen och aktivister lyckats förhindra avvisningar. Ett fall med en afghansk familj fick synlighet

❞ Vi deporterar urskillningslöst ungdomar, barn och vuxna.

tack vare att några landsmän till familjen satte sig framför polisbilarna för att med civil olydnad stoppa polisen. Tack vare att människorättsjurister och frivilliga förde familjens fall till Högsta förvaltningsdomstolen undgick familjen utvisning.

Den 6 september stoppades utvisningen av en familjefar med ett barn eftersom mo- dern hade gått under jorden med deras 9 månader gamla baby. Den officiella förklaringen var att familjer inte ska splittras, och ändå sker det hela tiden. Likaså förvägrar myndigheterna ständigt återförening av familjer som splittrats.

Skräcken och fasan fortsätter. Och som en återspegling av det som sker ute i världen, i lindrigare form hos oss. Deportationerna fortsätter, trots att såväl UNHCR som Amnesty International samt andra människorättsorganisationer har deklarerat att inga människor borde tvångsdeporteras till ett av världens våldsammaste länder – Afghanistan.