Stjärnor i Björneborg

Det mörknar över det platta Satakuntalandskapet. Stjärnorna brinner tyst som förr när jag är på väg hem från Björneborgs svenska samskolas 125 års jubileumsfest. Vi var många forna elever och en del av oss kom kanske för att leta upp gamla skolkamrater och se vad det blivit av dem som en gång stod oss nära.

Under jubileumsfesten möttes efterkrigstidens generation av dagens strålande stjärnor till elever som vred på historiens kalejdoskop i teater, dans, körsång och instrumentalmusik. Det jag minns bäst av det lysande rektorstalet är Brian Littrell-citatet: Sikta mot månen. Även om du missar, så landar du bland stjärnorna.

I skolan på den svenska språkön har många blivande stjärnor tänts. Några av de kändaste i dag är sångaren Danny och Peter Vesterbacka, nyckelpersonen inom bolaget Rovio. Inte att förglömma ishockeystjärnorna.

Dagen efter festen flanerar jag bland höstglödslöv längs esplanaderna som korsar varandra. Råkorna flockar sig i träden och kraxar djupt och raspigt. Stadsplanen i rutmönster är som den varit och gamla trähus blandas med ståtligare stenhus, pietetsfullt renoverade. När jag går under de praktfulla lindarna råkar jag på några statyer av de Björneborgsbor som landat bland stjärnorna. President Risto Ryti har gått i skola i här. Konstnären Akseli GallenKallela, född i Björneborg, står med palett i beråd att måla konstverket Ad Astra, mot stjärnorna?

Framför Rådhuset med det ståtliga tornet finns pianisten och tonsättaren Selim Palmgrens byst. Snett bakom Nordens Chopin gömmer sig Björneborgs teaters gula empirefasad, en viktig del av Palmgrens barndomsmiljö och min. Jag, inget musikaliskt underbarn, lärde mig här grunderna i pianospel och knagglade mig också igenom Palmgrens melodiska Stjärnorna tindra.

Parken för uppåt i en svag lutning. Jag fotar björnstatyn och går ner mot de stilrena strandmagasinen som vetter mot Kumo älv. Pilarna framför Bomullsfabrikens strama tegelfasad speglar sig i älvens bruna vatten.

Min barndomsgata Yrjönkatu är numera landets längsta gågata. Ett stenkast från kyrkan med gjutjärnstornet finns mitt barndomshem. Här hörde jag för första gången barnvisan: Blinka lilla stjärna där …

Kikar in för att titta på min kvadratiska barndomsgård. Huset med gul fasad där Sigrid Juselius en gång bott i rum med glimmande kristallkronor är rivet. Hon vilar i en sarkofag i mausoleet med de skrämmande freskerna av Gallen-Kallela. Mina minnen är beslöjade men inte glömda.

I Björneborg har jag letat upp delar av mig själv och i timglaset glimmar sandkornen som stjärnor.